1Oh Dios, ayaw pagpakahilum: Ayaw pagpakahilum, ug ayaw paghunong, Oh Dios.
1En sång, en psalm av Asaf.
2Kay, ania karon, ang imong mga kaaway nagahimo ug usa ka kaguliyang; Ug sila nga nanagdumot kanimo mingpatuyhakaw sa ulo.
2Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
3Batok sa imong katawohan nanaghimo sila sa pagtambag nga malimbongon, Ug sa tingub nanagsabut-sabut sila sa pagpakitambag batok sa imong mga gitagoan.
3Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
4Nanag-ingon sila: Umari kamo, ug putlon ta sila gikan sa pagkanasud; Aron dili na handumon ang ngalan nga Israel.
4Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.
5Kay sa tingub nanagsabut sila pag-usa sa usa ka kabubut-on; Batok kanimo sila nanagbuhat ug pakigsaad:
5De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»
6Ang mga balong-balong sa mga Edomhanon ug sa mga Ismaelhanon; Sa Moab, ug sa mga Agarhanon;
6Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
7Sa Gebal ug sa Ammon ug sa Amalek; Sa Filistia uban sa mga pumoluyo sa Tiro:
7Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
8Ingon usab ang Asiria miipon kanila; Sila mingtabang sa mga anak ni Lot. (Selah)
8Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
9Buhata kanila ang ingon sa gibuhat mo ngadto sa Madian, Ingon sa kang Sisara, ingon sa kang Jabin, didto sa suba sa Cison;
9Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
10Nga nangamatay didto sa Endor, Nga nangahimong pundok sa kinalibang alang sa yuta.
10Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
11Himoa ang ilang mga harianon nga ingon kang Oreb ug kang Seeb; Oo, ang tanan nilang mga principe nga sama kang Seba ug kang Zalmuna;
11dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.
12Nga nanag-ingon: Panag-iyahon ta sa atong kaugalingon Ang mga puloy-anan sa Dios.
12Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,
13Oh Dios ko, himoa sila sama sa abug sa alimpulos; Ingon sa mga tuod sa balili sa atubangan sa hangin.
13eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»
14Ingon sa kalayo nga nagasunog sa kalasangan, Ug ingon sa siga nga nagasunog sa kabukiran,
14Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.
15Busa lutosa sila pinaagi sa imong unos, Ug lisanga sila pinaagi sa imong bagyo.
15Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg
16Pun-a ang ilang mga nawong sa kalibog, Aron managpangita sila sa imong ngalan, Oh Jehova.
16förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.
17Ibutang sila sa kaulawan ug kagubtanan sa pagkaluya sa walay katapusan; Oo, liboga sila ug pasagdi nga mangamatay;
17Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.
18Aron sila makaila nga ikaw lamang, kansang ngalan mao si Jehova, Ikaw lamang ang Hataas Uyamut ibabaw sa tibook nga yuta.
18Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.
19Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.