1Ginoo, ikaw mao ang among dapit-nga-puloy-anan Sa tanang mga kaliwatan.
1En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
2Sa wala pa patunghaa ang kabukiran, Kun ang yuta ug ang kalibutan nga imong gihimo, Bisan gikan sa walay sinugdan ngadto sa walay katapusan, ikaw mao ang Dios sa gihapon .
2Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.
3Ikaw nagapabalik sa tawo ngadto sa pagkalaglag, Ug nagaingon: Pamalik, kamong mga anak sa mga tawo,
3Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»
4Kay ang usa ka libo ka tuig sa imong pagtan-aw Maingon lamang sa kagahapon sa diha nga kini molabay na, Ug ingon sa usa ka pagtukaw sa kagabhion.
4Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.
5Ginadala mo sila ingon sa usa ka baha; sila ingon sa usa ka paghikatulog. Sa pagkabuntag sila sama sa balili nga managpanubo.
5Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;
6Sa buntag kini molabong, ug motubo; Sa hapon ginaputol kini ug mangalaya.
6det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.
7Kay kami ginaut-ut diha sa imong kapungot, Ug sa imong kaligutgut kami nangagubot.
7Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
8Gibutang mo ang among mga kasalanan sa atubangan mo, Ang among mga sala nga tinago gipasilawan sa kahayag sa imong nawong.
8Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.
9Kay ang tanan namong mga adlaw nanagpangagi diha sa imong kaligutgut: Gitapus namo ang among katuigan ingon sa usa ka pagpanghupaw.
9Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.
10Ang mga adlaw sa among panuigon may kapitoan ka tuig, Kun bisan tungod sa kabaskug may kawaloan ka tuig; Bisan pa niana ang ilang garbo mao lamang ang kabudlay ug kasub-anan; Kay kini sa madali mosaylo, ug kami managpanlupad.
10Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.
11Kinsa ba ang makaila sa gahum sa imong kasuko, Ug sa imong kaligutgut sumala sa kahadlok nga angay kanimo?
11Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
12Busa tudloi kami sa pag-isip sa among mga adlaw, Aron makabaton kami ug usa ka kasingkasing nga manggialamon.
12Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.
13Bumalik ka, Oh Jehova, hangtud anus-a ba? Ug pahinulsola kini kanimo mahitungod sa imong mga ulipon.
13HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.
14Oh busga kami sa kabuntagon sa imong mahigugmaong-kalolot, Aron kami managmaya ug managkalipay sa tanan namong mga adlaw.
14Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.
15Lipaya kami sumala sa mga adlaw nga ikaw nagsakit kanamo, Ug sa katuigan nga kami nakakita sa kadautan.
15Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.
16Ipakita ang imong buhat nganhi sa imong mga ulipon. Ug ang imong himaya ibabaw sa ilang mga anak.
16Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.
17Ug itugot nga ang kahimuot ni Jehova nga among Dios magapaibabaw kanamo; Ug lig-onon mo kanamo ang buhat sa among mga kamot; Oo, ang-buhat sa among mga kamot lig-onon mo kini.
17Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.