¹Maoy usa ka butang nga maayo ang paghatag ug mga pasalamat kang Jehova, Ug sa pag-awit sa mga pagdayeg sa imong ngalan, Oh Hataas Uyamut;

¹En psalm, en sång för sabbatsdagen.

²Sa pagmantala sa imong mahigugmaong-kalolot sa buntag, Ug sa imong pagkamatinumanon sa matag-gabii,

²Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,

³Uban sa decacordio, ug uban sa mga alawiton nga mga salmo; Uban sa maligdong paningog nga duyog sa alpa.

³att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet,

⁴Kay ikaw, Oh Jehova, nalipay kanako pinaagi sa imong buhat; Sa mga buhat sa imong mga kamot magahimaya ako.

⁴med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.

⁵Pagkadagku gayud sa imong mga buhat, Oh Jehova! Hilabihan pagkahalalum sa imong mga hunahuna.

⁵Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk.

⁶Ang tawo nga mananapon dili mahibalo; Ni makasabut ang buang niini:

⁶Huru stora äro icke dina verk, o HERRE! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.

⁷Sa manurok ang mga dautan ingon sa balili, Ug sa diha nga molabong ang tanang mga mamumuhat sa kasal-anan; Kini mao nga sila pagalaglagon sa walay katapusan.

⁷En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant.

⁸Apan ikaw, Oh Jehova, anaa sa kahitas-an sa walay katapusan.

⁸Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till fördärv för evig tid.

⁹Kay, ania karon, ang imong mga kaaway, Oh Jehova, Kay, ania karon, ang imong mga kaaway mangahanaw; Pagapatlaagon ang tanang mga mamumuhat sa kasal-anan.

⁹Men du, HERRE, är hög evinnerligen.

¹⁰Apan imong gibayaw ang akong sungay sama sa sungay sa vaca nga ihalas: Gidihogan ako sa lana nga bag-o.

¹⁰Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmännen bliva förströdda.

¹¹Nakatan-aw usab ang akong mga mata sa akong tinguha ibabaw sa akong mga kaaway, Ang akong mga igdulungog nakadungog sa akong tinguha sa mga mamumuhat sa kadautan nga mingtindog batok kanako.

¹¹Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens; jag varder övergjuten med frisk olja.

¹²Ang matarung molangbo sama sa palma: Motubo siya sama sa cedro sa Libano.

¹²Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare och mina öron höra om de onda som resa sig upp mot mig.

¹³Sila natanum diha sa balay ni Jehova; Molangbo sila sa mga sawang sa atong Dios.

¹³Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till.

¹⁴Sila mohatag pa ug bunga bisan sa pagkatigulang na; Mangapuno sila sa duga ug sila mangalunhaw:

¹⁴Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar.

¹⁵Sa pagmantala nga si Jehova maoy matul-id; Siya mao ang akong bato, ug kaniya, walay bisan unsa nga pagka-dili-matarung.

¹⁵Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska;

¹⁶så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt icke finnes.