1Ug nakita ko ang usa ka kusgan nga manolonda nga nanaug gikan sa langit, nga sinul-oban sa usa ka panganod, ug may balangaw sa iyang ulo, ug ang iyang nawong ingon sa adlaw, ug ang iyang mga tiil ingon sa mga haligi nga kalayo.
1Och jag såg en annan väldig ängel komma ned från himmelen. Han var klädd i en sky och hade regnbågen över sitt huvud, och hans ansikte var såsom solen, och hans ben voro såsom eldpelare;
2Ug may usa ka basahon nga diyutay nga binuklad diha sa iyang kamot; ug gitunob niya ang iyang tiil nga too sa dagat, ug ang tiil nga wala didto sa yuta.
2och i sin hand hade han en öppen liten bokrulle. Och han satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden.
3Ug misinggit siya sa dakung tingog, ingon sa leon nga nagangulob. Ug sa nakasinggit siya ang mga tingog sa pito ka mga dalugdug nanagsulti.
3Och han ropade med hög röst, såsom när ett lejon ryter. Och när han hade ropat, läto de sju tordönen höra sina röster.
4Ug sa nakasulti ang mga tingog sa pito ka mga dalugdug, buot ko unta nga sulaton, ug akong hingdunggan ang usa ka tingog sa langit, nga nagaingon kanako: Tagoan mo ang mga butang nga gisulti sa pito ta mga dalugdug, ug dili mo isulat.
4Och sedan de sju tordönen hade talat, tänkte jag skriva, men jag fick då höra en röst från himmelen säga: »Göm såsom under insegel vad de sju tordönen hava talat, och skriv icke upp det.»
5Ug ang manolonda nga nakita ko, nga nagatindog sa dagat ug sa yuta, mibakyaw siya sa iyang kamot nga too sa langit.
5Och ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sin högra hand upp mot himmelen
6Ug nanumpa tungod kaniya nga nabuhi sa mga katuigan nga walay katapusan, nga nagbuhat sa langit ug sa mga butang nga ania niini, ug sa yuta ug sa mga butang nga ania niini, ug sa dagat ug sa mga butang nga ania niini, aron dili na malangan ang panahon;
6och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom som har skapat himmelen och vad däri är, och jorden och vad därpå är, och havet och vad däri är, och sade: »Ingen tid skall mer givas,
7Apan sa mga adlaw sa tingog sa ikapito ka manolonda, sa diha nga siya buot magbudyong, unya ang tinago sa Dios matuman na, sumala sa mga maayong balita nga gimantala niya sa iyang mga ulipon nga mga manalagna.
7utan i de dagar, då den sjunde ängelns röst höres, när det sker att han stöter i sin basun, då är Guds hemliga rådslut fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har förkunnat för sina tjänare profeterna.»
8Ug ang tingog nga akong nadungog gikan sa langit, nagapakigsulti pag-usab kanako, ug nagaingon: Umadto ka, ug kuhaa ang basahon nga diyutay, nga binuklad sa kamot sa manolonda nga nagatindog sa dagat ug sa yuta.
8Och den röst som jag hade hört från himmelen hörde jag nu åter tala till mig; den sade: »Gå och tag den öppna bokrulle som ängeln har i sin hand, han som står på havet och på jorden.»
9Ug miadto ako sa manolonda, nga nagaingon kaniya nga ihatag niya kanako ang basahon nga diyutay. Ug miingon siya kanako: Dawata kini, ug kan-a kini; ug pagapapaiton niya ang imong tiyan; apan sa imong baba magamatam-is kini ingon sa dugos.
9Då gick jag bort till ängeln och bad honom att han skulle giva mig bokrullen. Och han sade till mig: »Tag den och ät upp den; den skall vålla dig bitter plåga i din buk, men i din mun skall den vara söt såsom honung.»
10Ug gidawat ko ang basahon nga diyutay gikan sa kamot sa manolonda, ug gikaon ko kini; ug kini mitam-is sa akong baba ingon sa dugos; ug sa nakaon ko kini, gipaitan ang akong tiyan.
10Då tog jag bokrullen ur ängelns hand och åt upp den; och den var i min mun söt såsom honung, men när jag hade ätit upp den, kände jag bitter plåga i min buk.
11Ug sila miingon kanako: Kinahanglan nga managna ka pag-usab ngadto sa daghan nga katawohan, ug kanasuran, ug mga sinultihan, ug mga hari.
11Och mig blev sagt: »Du måste än ytterligare profetera om många folk och folkslag och tungomål och konungar.