¹ "Pan oedd Israel yn fachgen fe'i cerais, ac o'r Aifft y gelwais fy mab.

¹När Israel var ung, fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.

² Fel y galwn arnynt, aent ymaith oddi wrthyf; aberthent i Baal ac arogldarthu i eilunod.

²Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan; de frambära offer åt Baalerna, och åt belätena tända de offereld.

³ "Myfi a fu'n dysgu Effraim i gerdded, a'u cymryd erbyn eu breichiau; ond ni fynnent gydnabod i mi eu hiach�u.

³Och likväl var det jag som lärde Efraim att gå, och som tog dem upp i mina armar. Men de förstodo icke att jag ville hela dem.

⁴ Tywysais hwy � rheffynnau caredig ac � rhwymau cariad; b�m iddynt fel un yn codi'r iau, yn llacio'r ffrwyn, ac yn plygu atynt i'w porthi.

⁴Med lena band drog jag dem, med kärlekens tåg; jag lättade oket över deras halsar, jag sänkte mig ned till dem och gav dem föda.

⁵ "Ni ddychwelant i wlad yr Aifft, ond Asyria fydd yn frenin arnynt, am iddynt wrthod dychwelyd ataf.

⁵Borde de då icke få vända tillbaka till Egyptens land eller få Assur till sin konung, eftersom de icke vilja omvända sig?

⁶ Chwyrl�a cleddyf yn erbyn eu dinasoedd, a difa byst eu pyrth a'u difetha am eu cynllwynion.

⁶Ja, svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig, för deras anslags skull.

⁷ Y mae fy mhobl yn mynnu cilio oddi wrthyf; er iddynt alw ar dduw goruchel, ni fydd yn eu dyrchafu o gwbl.

⁷Ty mitt folks håg står till avfall från mig; och huru mycket man än kallar dem till den som är därovan, så höjer sig ändå ingen.

⁸ "Pa fodd y'th roddaf i fyny, Effraim, a'th roi ymaith, Israel? Pa fodd y'th wnaf fel Adma, a'th osod fel Seboim? Newidiodd fy meddwl ynof; enynnodd fy nhosturi hefyd.

⁸Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och låta dig fara, Israel? Icke kan jag giva dig till pris såsom Adma och låta det gå dig såsom Seboim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.

⁹ Ni chyflawnaf angerdd fy llid, ni ddinistriaf Effraim eto; canys Duw wyf fi, ac nid meidrolyn, y Sanct yn dy ganol; ac ni ddof i ddinistrio.

⁹Jag vill icke låta dig känna min vredes glöd, jag skall icke vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och icke en människa; helig är jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma.

¹⁰ "�nt ar �l yr ARGLWYDD; fe rua fel llew. Pan rua ef, daw ei blant dan grynu o'r gorllewin;

¹⁰Efter HERREN skola de så draga åstad, och han skall ryta såsom ett lejon; ja, han skall upphäva ett rytande, och hans barn skola då med bävan samlas västerifrån;

¹¹ d�nt dan grynu fel aderyn o'r Aifft, ac fel colomen o wlad Asyria, a gosodaf hwy eto yn eu cartrefi," medd yr ARGLWYDD.

¹¹såsom fåglar skola de med bävan komma från Egypten och såsom duvor från Assurs land. Och sedan skall jag låta dem bo kvar i sina hus, säger HERREN.

¹² Amgylchodd Effraim fi � chelwydd, a thu375? Israel � thwyll; ond y mae Jwda'n ymwneud � Duw, ac yn ffyddlon i'r Sanct.

¹²Efraim har omvärvt mig med lögn och Israels hus med svek Juda är alltjämt trolös mot Gud, mot den Helige, den Trofaste.