¹ "Clywch hyn, offeiriaid; gwrandewch, du375? Israel; daliwch sylw, dylwyth y brenin. Arnoch chwi y daw'r farn, am i chwi fod yn fagl yn Mispa ac yn rhwyd wedi ei thaenu ar Tabor;

¹Hören detta, I präster, akten härpå, I av Israels hus, och I av konungens hus, lyssnen härtill; ty eder gäller domen. Ty I haven varit en snara för Mispa och ett nät, utbrett på Tabor.

² gwnaethant bwll Sittim yn ddwfn. Ond fe gosbaf fi bawb ohonynt.

²Mitt under sitt offrande har man sjunkit allt djupare, men jag skall bliva ett tuktoris för allasammans.

³ "Adwaenais Effraim, ac ni chuddiodd Israel ei hun oddi wrthyf; ond yn awr, O Effraim, fe buteiniaist, ac fe'i halogodd Israel ei hun.

³Jag känner Efraim, och Israel är icke fördold för mig. Du Efraim, du har ju nu blivit en sköka, Israel har orenat sig.

⁴ Ni chaniat� eu gweithredoedd iddynt droi at eu Duw, am fod ysbryd puteindra o'u mewn, ac nad adwaenant yr ARGLWYDD."

⁴De lägga sig icke vinn om att vända tillbaka till sin Gud, ty en trolöshetens ande bor i deras bröst, och HERREN känna de icke.

⁵ Y mae balchder Israel yn tystio yn ei erbyn; syrth Israel ac Effraim trwy eu camwedd, syrth Jwda hefyd gyda hwy.

⁵Men Israels stolthet vittnar emot honom, och Israel och Efraim komma på fall genom sin missgärning; Juda kommer ock på fall jämte dem.

⁶ �nt gyda'u defaid a'u gwartheg i geisio'r ARGLWYDD, ond heb ei gael � ciliodd oddi wrthynt.

⁶Om de än med får och fäkreatur gå åstad för att söka HERREN, så finna de honom ändå icke; han har dragit sig undan från dem.

⁷ Buont dwyllodrus i'r ARGLWYDD, gan iddynt eni plant anghyfreithlon. Yn awr, fe ddifa'r gorthrymydd eu rhandiroedd.

⁷Mot HERREN hava de handlat trolöst, ja, de hava fött barn som icke äro hans. Därför skall nu en nymånadsdag förtära dem, jämte det som de fingo på sin del.

⁸ "Canwch utgorn yn Gibea a thrwmped yn Rama; rhowch floedd yn Beth-afen: 'A'r dy �l di, Benjamin!'

⁸Stöten i basun i Gibea, i trumpet i Rama, blåsen larmsignal i Bet-Aven. Fienden är efter dig, Benjamin!

⁹ Bydd Effraim yn anrhaith yn nydd y cosbi; mynegaf yr hyn sydd sicr ymysg llwythau Israel.

⁹Efraim skall varda ödelagt på straffets dag; mot Israels stammar kungör jag vad visst är.

¹⁰ Y mae tywysogion Jwda fel rhai sy'n symud terfyn; bwriaf fy llid arnynt fel dyfroedd.

¹⁰Juda furstar hava blivit råmärkflyttares likar; över dem skall jag utgjuta min vrede såsom vatten.

¹¹ Gorthrymwyd Effraim, fe'i drylliwyd trwy farn, oherwydd iddo ddewis dilyn gwagedd.

¹¹Efraim lider förtryck, och hans rätt våldföres, ty han har tagit sig till att vandra efter tomma stadgar.

¹² Byddaf fel dolur crawnllyd i Effraim, ac fel cancr i du375? Jwda.

¹²Därför är jag nu för Efraim såsom mal och för Juda hus såsom röta i benen.

¹³ "Pan welodd Effraim ei glefyd a Jwda ei ddoluriau, aeth Effraim at Asyria ac anfonodd at frenin mawr; ond ni all ef eich gwella na'ch iach�u o'ch doluriau.

¹³Och Efraim har märkt sin sjukdom och Juda sitt sår; därför har Efraim gått till Assur och sänt bud till Jarebs-konungen. Men denne skall icke kunna hela eder; edert sår skall icke bliva läkt.

¹⁴ Oherwydd yr wyf fi fel llew i Effraim, ac fel llew ifanc i du375? Jwda; myfi, ie myfi, a larpiaf, ac af ymaith; cipiaf, ac ni bydd gwaredydd.

¹⁴Ty jag skall vara såsom ett lejon mot Efraim och såsom ett ungt lejon mot Juda hus. Själv griper jag mitt rov och går bort därmed; jag släpar det bort utan räddning.

¹⁵ "Dychwelaf drachefn i'm lle, nes iddynt weld eu bai, a chwilio amdanaf, a'm ceisio yn eu hadfyd."

¹⁵Jag vill gå min väg, tillbaka till min boning, till dess att de hava fått lida vad de hava förskyllt och begynna söka mitt ansikte.