¹ Dyma air yr ARGLWYDD, a ddaeth at y proffwyd Jeremeia ynglu375?n �'r cenhedloedd,

¹Detta är vad som kom till profeten Jeremia såsom HERRENS ord om hednafolken.

² am yr Aifft, ynglu375?n � lluoedd Pharo Necho brenin yr Aifft pan oeddent yn Carchemis yn ymyl yr Ewffrates, wedi i Nebuchadnesar brenin Babilon eu gorchfygu yn y bedwaredd flwyddyn i Jehoiacim fab Joseia, brenin Jwda:

²Om Egypten, angående den egyptiske konungen Farao Nekos här, som stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår.

³ "Cymerwch fwcled a tharian, ewch yn eich blaen i'r frwydr.

³Reden till sköld och skärm, och rycken fram till strid.

⁴ Cenglwch y ceffylau, marchogwch y meirch, safwch yn barod, pawb �'i helm, gloywch eich gwaywffyn, gwisgwch eich llurigau.

⁴Spännen för hästarna och bestigen springarna, och ställen upp eder, med hjälmarna på. Gören spjuten blanka, ikläden eder pansaren.

⁵ Beth a welaf? Y maent mewn braw, ciliant yn �l, lloriwyd eu cedyrn; ffoesant ar ffrwst, heb edrych yn �l; dychryn ar bob llaw!" medd yr ARGLWYDD.

⁵Men varav kommer detta som jag nu ser? De äro förfärade. De vika tillbaka; deras hjältar bliva slagna. De taga till flykten utan att vända sig om. Skräck från alla sidor! säger HERREN.

⁶ "Ni all y buan ffoi, na'r cadarn ddianc; tua'r gogledd ar lan yr Ewffrates y baglant ac y syrthiant.

⁶Ej ens den snabbaste kan fly undan, ej ens hjälten kan rädda sig. Norrut, invid floden Frat, där stappla de och falla.

⁷ "Pwy yw hon sy'n codi fel y Neil, fel afonydd �'u dyfroedd yn dygyfor?

⁷Vem är denne som stiger upp såsom Nilfloden, denne vilkens vatten svalla såsom strömmar?

⁸ Yr Aifft sy'n codi fel y Neil, fel afonydd �'u dyfroedd yn dygyfor. Ac meddai, 'Fe godaf a gorchuddio'r ddaear; dinistriaf bob dinas a'i thrigolion.'

⁸Det är Egypten som stiger upp såsom Nilfloden, och såsom strömmar svalla hans vatten. Han säger: »Jag vill stiga upp och övertäcka landet; jag vill fördärva städerna och dem som bo därinne.»

⁹ Ymlaen, chwi feirch; rhuthrwch, chwi gerbydau rhyfel. Allan, chwi wu375?r cedyrn � Ethiopiaid a gwu375?r Put, sy'n dwyn tarian; gwu375?r o Lydia, sy'n arfer tynnu bwa.

⁹Ja, dragen ditupp, I hästar; stormen fram, I vagnar. Må hjältarna tåga fram, etiopier och putéer, rustade med sköldar, och ludéer, rustade med bågar, bågar som de spänna.

¹⁰ Hwn yw dydd ARGLWYDD Dduw'r Lluoedd, dydd dialedd i ddial ar ei elynion. Ysa'r cleddyf nes syrffedu; meddwa ar eu gwaed. Canys bydd ARGLWYDD Dduw'r Lluoedd yn cynnal aberth yng ngwlad y gogledd, wrth afon Ewffrates.

¹⁰Ty detta är Herrens; HERREN Sebaots, dag, en hämndedag, då han skall hämnas på sina motståndare; nu skall svärdet frossa sig mätt och dricka sig rusigt av deras blod. Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anställa i nordlandet vid floden Frat.

¹¹ Dos i fyny i Gilead, a chymer falm, O wyryf, ferch yr Aifft; yn ofer y cymeraist gyffuriau lawer, canys ni fydd gwellhad i ti.

¹¹Drag upp till Gilead och hämta balsam, du jungfru dotter Egypten. Men förgäves skaffar du dig läkemedel i mängd; du kan icke bliva helad.

¹² Fe glyw'r cenhedloedd am dy waradwydd, ac y mae dy waedd yn llenwi'r ddaear; cadarn yn syrthio yn erbyn cadarn, a'r ddau'n cwympo gyda'i gilydd."

¹²Folken få höra om din skam, och av dina klagorop bliver jorden full; ty den ene hjälten stapplar på den andre, och de falla båda tillsammans.

¹³ Dyma'r gair a lefarodd yr ARGLWYDD wrth y proffwyd Jeremeia pan oedd Nebuchadnesar brenin Babilon ar ddod i daro gwlad yr Aifft:

¹³Detta är det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och slå Egyptens land:

¹⁴ "Mynegwch yn yr Aifft, cyhoeddwch yn Migdol, hysbyswch yn Noff ac yn Tahpanhes; dywedwch, 'Saf, a bydd barod, canys y mae cleddyf yn ysu o'th amgylch.'

¹⁴Förkunnen i Egypten och kungören i Migdol, ja, kungören i Nof, så ock i Tapanhes, och sägen: »Träd fram och gör dig redo, ty svärdet frossar runt omkring dig.»

¹⁵ Pam yr ysgubwyd Apis ymaith, a pham na ddaliodd dy darw ei dir? Yr ARGLWYDD a'i bwriodd i lawr.

¹⁵Varför äro dina väldige slagna till marken? De kunde ej hålla stånd, ty HERREN stötte dem bort.

¹⁶ Parodd i luoedd faglu a syrthio y naill yn erbyn y llall. Dywedasant, 'Cyfodwch, dychwelwn at ein pobl, i wlad ein genedigaeth, rhag cleddyf y gorthrymwr.'

¹⁶Han kom många att stappla, och så föllo de, den ene över den andre; de ropade: »Upp, låt oss vända tillbaka till vårt folk och till vårt fädernesland, undan det härjande svärdet.»

¹⁷ Rhowch yn enw ar Pharo brenin yr Aifft, 'Y Broliwr a gollodd ei gyfle'.

¹⁷Ja, man ropar där: »Farao är förlorad, Egyptens konung! Han har förfelat sin tid.»

¹⁸ Cyn wired �'m bod yn fyw," medd y Brenin � ARGLWYDD y Lluoedd yw ei enw � "fe ddaw, fel Tabor ymhlith y mynyddoedd, a Charmel uwchlaw'r m�r.

¹⁸Så sant jag lever, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot, en skall komma, väldig såsom Tabor ibland bergen, såsom Karmel vid havet.

¹⁹ Casgla iti becyn ar gyfer caethglud, ti, drigiannydd yr Aifft; canys bydd Noff yn anghyfannedd; fe'i difethir, a bydd heb breswylydd.

¹⁹Så reden nu till åt eder, I dottern Egyptens inbyggare, vad man behöver, när man skall gå i landsflykt. Ty Nof skall bliva en ödemark och varda uppbränt, så att ingen kan bo där.

²⁰ "Heffer gyda'r brydferthaf yw'r Aifft, ond daeth cleren o'r gogledd arni.

²⁰En skön kviga är Egypten; men en broms kommer farande norrifrån.

²¹ Yr oedd ei milwyr cyflog yn ei chanol fel lloi pasgedig; a throesant hwythau hefyd ymaith, a ffoi ynghyd, heb oedi; canys daeth dydd eu gofid arnynt, ac awr eu cosbi.

²¹Också de legoknektar hon har i sitt land, lika gödda kalvar, ja, också de vända då om och fly allasammans, de kunna icke hålla stånd. Ty deras ofärds dag har kommit över dem, deras hemsökelses tid.

²² Y mae ei su373?n fel sarff yn hisian, canys daeth y gelyn yn llu, daeth yn ei herbyn � bwyeill; fel rhai yn cymynu coed,

²²Tyst smyger hon undan såsom en krälande orm, ty med härsmakt draga de fram, och med yxor komma de över henne, såsom gällde det att hugga ved.

²³ torrant i lawr ei choedydd," medd yr ARGLWYDD. "Canys ni ellir eu rhifo; y maent yn amlach eu rhif na locustiaid, heb rifedi arnynt.

²³De fälla hennes skog, säger HERREN, ty ogenomtränglig är den; talrikare äro de än gräshoppor, ja, de kunna ej räknas.

²⁴ Cywilyddir merch yr Aifft, a'i rhoi yng ngafael pobl y gogledd."

²⁴På skam kommer dottern Egypten; hon bliver given i nordlandsfolkets hand.

²⁵ Dywedodd ARGLWYDD y Lluoedd, Duw Israel, "Byddaf yn cosbi Thebes, a Pharo a'r Aifft, a'i duwiau a'i brenhinoedd, Pharo a'r rhai sy'n ymddiried ynddo.

²⁵Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemsöka Amon från No, så ock Farao och Egypten med dess gudar och dess konungar, ja, både Farao och dem som förlita sig på honom.

²⁶ Rhof hwy yng ngafael y rhai sy'n ceisio'u heinioes, yng ngafael Nebuchadnesar brenin Babilon, ac yng ngafael ei weision; ac wedi hynny cyfanheddir hi fel o'r blaen," medd yr ARGLWYDD.

²⁶Och jag skall giva dem i de mans hand, som stå efter deras liv, i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjänares hand. Men därefter skall landet bliva bebott såsom i forna dagar, säger HERREN.

²⁷ "Ond tydi, fy ngwas Jacob, paid ag ofni; paid ag arswydo, Israel; canys dyma fi'n dy achub o bell, a'th had o wlad eu caethiwed. Bydd Jacob yn dychwelyd ac yn cael llonydd; bydd yn esmwyth arno, ac ni fydd neb i'w ddychryn.

²⁷Så frukta då icke, du min tjänare Jakob, och var ej förfärad, du Israel; ty se, jag skall frälsa dig ur det avlägsna landet, och dina barn ur deras fångenskaps land. Och Jakob skall få komma tillbaka och leva i ro och säkerhet, och ingen skall förskräcka honom.

²⁸ Tydi, fy ngwas Jacob, paid ag ofni," medd yr ARGLWYDD, "canys yr wyf fi gyda thi; gwnaf ddiwedd ar yr holl genhedloedd y gyrrais di atynt; ond ni wnaf ddiwedd arnat ti. Disgyblaf di mewn barn, ni'th adawaf yn ddi-gosb."

²⁸Ja, frukta icke, du min tjänare Jakob, säger HERREN, ty jag är med dig. Och jag skall göra ände på alla de folk till vilka jag har drivit dig bort; men på dig vill jag ej alldeles göra ände, jag vill blott tukta dig med måtta; ty alldeles ostraffad kan jag ju ej låta dig bliva.