¹ Gair yr ARGLWYDD, a ddaeth at Joel fab Pethuel.

¹Detta är HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son.

² Clywch hyn, henuriaid, gwrandewch, holl drigolion y wlad. A ddigwyddodd peth fel hyn yn eich dyddiau chwi, neu yn nyddiau eich hynafiaid?

²Hören detta, I gamle, och lyssnen härtill, I landets alla inbyggare. Har något sådant skett förut i edra dagar eller i edra fäders dagar?

³ Dywedwch am hyn wrth eich plant, a dyweded eich plant wrth eu plant, a'u plant hwythau wrth y genhedlaeth nesaf.

³Nej, om detta mån I förtälja för edra barn, och edra barn må förtälja därom för sina barn, och deras barn för ett kommande släkte.

⁴ Yr hyn a adawodd y cyw locust, fe'i bwytaodd y locust sydd ar ei dyfiant; yr hyn a adawodd y locust ar ei dyfiant, fe'i bwytaodd y locust mawr; a'r hyn a adawodd y locust mawr, fe'i bwytaodd y locust difaol.

⁴Vad som blev kvar efter gräsgnagarna, det åto gräshopporna upp; och vad som blev kvar efter gräshopporna, det åto gräsbitarna upp; och vad som blev kvar efter gräsbitarna det åto gräsfrätarna upp.

⁵ Deffrowch feddwon, ac wylwch; galarwch, bob yfwr gwin, am y gwin newydd a dorrwyd ymaith o'ch genau.

⁵Vaknen upp, I druckne, och gråten; ja, jämren eder, alla I som dricken vin, över att druvsaften är ryckt undan eder mun.

⁶ Oherwydd daeth cenedl i oresgyn fy nhir, a honno'n un gref a dirifedi; dannedd llew yw ei dannedd, ac y mae ganddi gilddannedd llewes.

⁶Ty ett folk har dragit upp över mitt land, ett mäktigt, ett som ingen kan räkna; det har tänder likasom lejon, och dess kindtänder likna lejoninnors.

⁷ Maluriodd fy ngwinwydd, a darnio fy nghoed ffigys; rhwygodd ymaith y rhisgl yn llwyr, ac aeth y cangau'n wynion.

⁷Mina vinträd har det förött, och mina fikonträd har det brutit ned det har skalat dem nakna och kastat dem undan; vitnade äro deras rankor.

⁸ Galara di fel gwyryf yn gwisgo sachliain am ddyweddi ei hieuenctid.

⁸Klaga likasom en jungfru som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum

⁹ Pallodd y bwydoffrwm a'r diodoffrwm yn nhu375?'r ARGLWYDD; y mae'r offeiriaid, gweinidogion yr ARGLWYDD, yn galaru.

⁹Spisoffer och drickoffer äro försvunna ifrån HERRENS hus; prästerna sörja, HERRENS tjänare.

¹⁰ Anrheithiwyd y tir, y mae'r ddaear yn galaru, oherwydd i'r grawn gael ei ddifa, ac i'r gwin ballu, ac i'r olew sychu.

¹⁰Fälten äro förödda, marken ligger sörjande, ty säden är förödd, vinet borttorkat, oljan utsinad.

¹¹ Safwch mewn braw, amaethwyr, galarwch, winwyddwyr, am y gwenith a'r haidd; oherwydd difawyd cynhaeaf y maes.

¹¹Åkermännen stå med skam, vingårdsmännen jämra sig, över vetet och över kornet; ty skörden på marken är förstörd.

¹² Gwywodd y winwydden, a deifiwyd y ffigysbren. Y prennau pomgranad, y palmwydd a'r coed afalau � y mae holl brennau'r maes wedi gwywo. A diflannodd llawenydd o blith y bobl.

¹²Vinträden äro förtorkade och fikonträden försmäkta; granatträden och palmerna och äppelträden och alla andra träd på marken hava torkat bort. Ja, all fröjd har vissnat och flytt ifrån människors barn.

¹³ Gwisgwch sachliain a galaru, offeiriaid, codwch gwynfan, weinidogion yr allor. Ewch i dreulio'r nos mewn sachliain, weinidogion fy Nuw, oherwydd i'r bwydoffrwm a'r diodoffrwm gael eu hatal o du375? eich Duw.

¹³Kläden eder i sorgdräkt och klagen, I präster; jämren eder, I som tjänen vid altaret; gån in och sitten i sorgdräkt natten igenom, I min Guds tjänare, eftersom eder Gud hus måste sakna spisoffer och drickoffer

¹⁴ Cyhoeddwch ympryd, galwch gynulliad. Chwi henuriaid, cynullwch holl drigolion y wlad i du375?'r ARGLWYDD eich Duw, a llefwch ar yr ARGLWYDD.

¹⁴Pålysen en helig fasta, lysen ut en högtidsförsamling; församlen de gamla, ja, alla landets inbyggare, till HERRENS, eder Guds, hus; och ropen så till HERREN.

¹⁵ Och y fath ddiwrnod! Oherwydd y mae dydd yr ARGLWYDD yn agos; daw fel dinistr oddi wrth yr Hollalluog.

¹⁵Ve oss, vilken dag! ty HERRENS dag är nära, och såsom våld från den Allsvåldige kommer den.

¹⁶ Oni ddiflannodd y bwyd o flaen ein llygaid, a dedwyddwch a llawenydd o du375? ein Duw?

¹⁶Har icke vår bärgning blivit förstörd mitt för våra ögon? har icke glädje och fröjd försvunnit ifrån var Guds hus?

¹⁷ Y mae'r had yn crebachu o dan y tywyrch, yr ysgubor wedi ei chwalu a'r granar yn adfeilion, am i'r grawn fethu.

¹⁷Utsädet ligger förtorkat under mullen, förrådshusen stå öde, ladorna få förfalla, ty säden är borttorkad.

¹⁸ Y fath alar gan yr anifeiliaid! Y mae'r gyrroedd gwartheg mewn dryswch am eu bod heb borfa; ac y mae'r diadelloedd defaid yn darfod.

¹⁸Huru stönar icke boskapen! Huru ängslas ej fäkreaturens hjordar! De finna ju intet bete. Ja, också fårhjordarna få lida under skulden.

¹⁹ Arnat ti, ARGLWYDD, yr wyf yn llefain, oherwydd difaodd t�n borfeydd yr anialwch, a llosgodd fflam holl goed y maes.

¹⁹Till dig, HERRE, ropar jag, nu då en eld har förtärt betesmarkerna i öknen och en eldslåga har förbränt alla träd på marken.

²⁰ Y mae'r anifeiliaid gwylltion yn llefain arnat, oherwydd sychodd y nentydd a difaodd t�n borfeydd yr anialwch.

²⁰Ja, också markens djur ropa med trängtan till dig, eftersom vattenbäckarna äro uttorkade och betesmarkerna i öknen äro förtärda av eld.