1 Cofia, O ARGLWYDD, beth ddigwyddodd inni; edrych a gw�l ein gwarth.
1Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Rhoddwyd ein hetifeddiaeth i estroniaid, a'n tai i ddieithriaid.
2Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Yr ydym fel rhai amddifad, heb dadau, a'n mamau fel gweddwon.
3Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Y mae'n rhaid inni dalu am y du373?r a yfwn, a phrynu'r coed a gawn.
4Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Y mae iau ar ein gwarrau, ac fe'n gorthrymir; yr ydym wedi blino, ac ni chawn orffwys.
5Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Gwnaethom gytundeb �'r Aifft, ac yna ag Asyria, i gael digon o fwyd.
6Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Pechodd ein tadau, ond nid ydynt mwyach; ni sy'n dwyn y baich am eu camweddau.
7Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Caethweision sy'n llywodraethu arnom, ac nid oes neb i'n hachub o'u gafael.
8Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Yr ydym yn peryglu'n heinioes wrth gyrchu bwyd, oherwydd y cleddyf yn yr anialwch.
9Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Y mae ein croen wedi duo fel ffwrn oherwydd y dwymyn a achosir gan newyn.
10Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Treisir gwragedd yn Seion, a merched ifainc yn ninasoedd Jwda.
11Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Crogir llywodraethwyr gerfydd eu dwylo, ac ni pherchir yr henuriaid.
12Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Y mae'r dynion ifainc yn llafurio �'r maen melin, a'r llanciau'n baglu dan bwysau'r coed.
13Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Gadawodd yr henuriaid y porth, a'r gwu375?r ifainc eu cerddoriaeth.
14De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Diflannodd llawenydd o'n calonnau, a throdd ein dawnsio yn alar.
15Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Syrthiodd y goron oddi ar ein pen; gwae ni, oherwydd pechasom.
16Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Dyma pam y mae ein calon yn gystuddiol, ac oherwydd hyn y pylodd ein llygaid:
17Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 am fod Mynydd Seion wedi mynd yn ddiffeithwch, a'r siacaliaid yn prowla yno am ysglyfaeth.
18för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Yr wyt ti, O ARGLWYDD, wedi dy orseddu am byth, ac y mae dy orsedd o genhedlaeth i genhedlaeth.
19Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Pam yr wyt yn ein hanghofio o hyd, ac wedi'n gwrthod am amser mor faith?
20Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 ARGLWYDD, tyn ni'n �l atat, ac fe ddychwelwn; adnewydda ein dyddiau fel yn yr amser a fu,
21Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 os nad wyt wedi'n gwrthod yn llwyr, ac yn ddig iawn wrthym.
22Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?