1 1 I'r Cyfarwyddwr: i feibion Cora. Masc�l.0 O Dduw, clywsom �'n clustiau, dywedodd ein hynafiaid wrthym am y gwaith a wnaethost yn eu dyddiau hwy, yn y dyddiau gynt �'th law dy hun.
1För sångmästaren; av Koras söner; en sång.
2 Gyrraist genhedloedd allan, ond eu plannu hwy; difethaist bobloedd, ond eu llwyddo hwy;
2Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
3 oherwydd nid �'u cleddyf y cawsant y tir, ac nid �'u braich y cawsant fuddugoliaeth, ond trwy dy ddeheulaw a'th fraich di, a llewyrch dy wyneb, am dy fod yn eu hoffi.
3Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
4 Ti yw fy Mrenin a'm Duw, ti sy'n rhoi buddugoliaeth i Jacob.
4Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
5 Trwot ti y darostyngwn ein gelynion, trwy dy enw y sathrwn ein gwrthwynebwyr.
5Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
6 Oherwydd nid yn fy mwa yr ymddiriedaf, ac nid fy nghleddyf a'm gwareda.
6Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
7 Ond ti a'n gwaredodd rhag ein gelynion a chywilyddio'r rhai sy'n ein cas�u.
7Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
8 Yn Nuw yr ydym erioed wedi ymffrostio, a chlodforwn dy enw am byth. Sela.
8nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
9 Ond yr wyt wedi'n gwrthod a'n darostwng, ac nid ei allan mwyach gyda'n byddinoedd.
9Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.
10 Gwnei inni gilio o flaen y gelyn, a chymerodd y rhai sy'n ein cas�u yr ysbail.
10Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
11 Gwnaethost ni fel defaid i'w lladd, a'n gwasgaru ymysg y cenhedloedd.
11Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
12 Gwerthaist dy bobl am y nesaf peth i ddim, ac ni chefaist elw o'r gwerthiant.
12Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
13 Gwnaethost ni'n warth i'n cymdogion, yn destun gwawd a dirmyg i'r rhai o'n hamgylch.
13Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
14 Gwnaethost ni'n ddihareb ymysg y cenhedloedd, ac y mae'r bobloedd yn ysgwyd eu pennau o'n plegid.
14Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
15 Y mae fy ngwarth yn fy wynebu beunydd, ac yr wyf wedi fy ngorchuddio � chywilydd
15Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
16 o achos llais y rhai sy'n fy ngwawdio a'm difr�o, ac oherwydd y gelyn a'r dialydd.
16Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
17 Daeth hyn i gyd arnom, a ninnau heb dy anghofio na bod yn anffyddlon i'th gyfamod.
17när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
18 Ni throdd ein calon oddi wrthyt, ac ni chamodd ein traed o'th lwybrau,
18Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
19 i beri iti ein hysigo yn nhrigfa'r siacal a'n gorchuddio � thywyllwch dudew.
19Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
20 Pe baem wedi anghofio enw ein Duw ac estyn ein dwylo at dduw estron,
20så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
21 oni fyddai Duw wedi canfod hyn? Oherwydd gu373?yr ef gyfrinachau'r galon.
21Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
22 Ond er dy fwyn di fe'n lleddir drwy'r dydd, a'n trin fel defaid i'w lladd.
22månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
23 Ymysgwyd! pam y cysgi, O Arglwydd? Deffro! paid �'n gwrthod am byth.
23Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
24 Pam yr wyt yn cuddio dy wyneb ac yn anghofio'n hadfyd a'n gorthrwm?
24Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
25 Y mae ein henaid yn ymostwng i'r llwch, a'n cyrff yn wastad �'r ddaear.
25Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
26 Cyfod i'n cynorthwyo. Gwareda ni er mwyn dy ffyddlondeb.
26Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
27Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.