1 1 I'r Cyfarwyddwr: ar Mahalath. Masc�l. I Ddafydd.0 Dywed yr ynfyd yn ei galon, "Nid oes Duw." Gwn�nt weithredoedd llygredig a ffiaidd; nid oes un a wna ddaioni.
1För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.
2 Edrychodd yr ARGLWYDD o'r nefoedd ar ddynolryw, i weld a oes rhywun yn gwneud yn ddoeth ac yn ceisio Duw.
2Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är.
3 Ond y mae pawb ar gyfeiliorn, ac mor llygredig �'i gilydd; nid oes un a wna ddaioni, nac oes, dim un.
3Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.
4 Oni ddarostyngir y gwneuthurwyr drygioni sy'n llyncu fy mhobl fel llyncu bwyd, ac sydd heb alw ar yr ARGLWYDD?
4Nej, alla hava de avfallit, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.
5 Yno y byddant mewn dychryn mawr, dychryn na fu ei debyg. Y mae Duw yn gwasgaru esgyrn yr annuwiol; daw cywilydd arnynt am i Dduw eu gwrthod.
5Hava de då intet fått förnimma, dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla Gud?
6 O na dd�i gwaredigaeth i Israel o Seion! Pan adfer yr ARGLWYDD lwyddiant i'w bobl, fe lawenha Jacob, fe orfoledda Israel.
6Jo, där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem.
7Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.