¹ 1 I'r Cyfarwyddwr: ar Lil�au. I Ddafydd.0 Gwareda fi, O Dduw, oherwydd cododd y dyfroedd at fy ngwddf.

¹För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

² Yr wyf yn suddo mewn llaid dwfn, a heb le i sefyll arno; yr wyf wedi mynd i ddyfroedd dyfnion, ac y mae'r llifogydd yn fy sgubo ymaith.

²Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

³ Yr wyf wedi diffygio'n gweiddi, a'm gwddw'n sych; y mae fy llygaid yn pylu wrth ddisgwyl am fy Nuw.

³Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

⁴ Mwy niferus na gwallt fy mhen yw'r rhai sy'n fy nghas�u heb achos; lluosocach na'm hesgyrn yw fy ngelynion twyllodrus. Sut y dychwelaf yr hyn nas cymerais?

⁴Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

⁵ O Dduw, gwyddost ti fy ffolineb, ac nid yw fy nhroseddau'n guddiedig oddi wrthyt.

⁵Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

⁶ Na fydded i'r rhai sy'n gobeithio ynot gael eu cywilyddio o'm plegid, O Arglwydd DDUW y Lluoedd, nac i'r rhai sy'n dy geisio gael eu gwaradwyddo o'm hachos, O Dduw Israel.

⁶Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

⁷ Oherwydd er dy fwyn di y dygais warth, ac y mae fy wyneb wedi ei orchuddio � chywilydd.

⁷Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

⁸ Euthum yn ddieithryn i'm brodyr, ac yn estron i blant fy mam.

⁸Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

⁹ Y mae s�l dy du375? di wedi fy ysu, a daeth gwaradwydd y rhai sy'n dy waradwyddo di arnaf finnau.

⁹främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

¹⁰ Pan wylaf wrth ymprydio, fe'i hystyrir yn waradwydd i mi;

¹⁰Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

¹¹ pan wisgaf sachliain amdanaf, fe'm gwneir yn ddihareb iddynt.

¹¹Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

¹² Y mae'r rhai sy'n eistedd wrth y porth yn siarad amdanaf, ac yr wyf yn destun i watwar y meddwon.

¹²Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

¹³ Ond daw fy ngweddi i atat, O ARGLWYDD. Ar yr amser priodol, O Dduw, ateb fi yn dy gariad mawr gyda'th waredigaeth sicr.

¹³Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

¹⁴ Gwared fi o'r llaid rhag imi suddo, achuber fi o'r mwd ac o'r dyfroedd dyfnion.

¹⁴Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

¹⁵ Na fydded i'r llifogydd fy sgubo ymaith, na'r dyfnder fy llyncu, na'r pwll gau ei safn amdanaf.

¹⁵Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

¹⁶ Ateb fi, ARGLWYDD, oherwydd da yw dy gariad; yn dy drugaredd mawr, tro ataf.

¹⁶Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

¹⁷ Paid � chuddio dy wyneb oddi wrth dy was; y mae'n gyfyng arnaf, brysia i'm hateb.

¹⁷Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

¹⁸ Tyrd yn nes ataf i'm gwaredu; rhyddha fi o achos fy ngelynion.

¹⁸Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

¹⁹ Fe wyddost ti fy ngwaradwydd, fy ngwarth a'm cywilydd; yr wyt yn gyfarwydd �'m holl elynion.

¹⁹Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

²⁰ Y mae gwarth wedi torri fy nghalon, ac yr wyf mewn anobaith; disgwyliais am dosturi, ond heb ei gael, ac am rai i'm cysuro, ond nis cefais.

²⁰Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

²¹ Rhoesant wenwyn yn fy mwyd, a gwneud imi yfed finegr at fy syched.

²¹Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

²² Bydded eu bwrdd eu hunain yn rhwyd iddynt, yn fagl i'w cyfeillion.

²²De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

²³ Tywyller eu llygaid rhag iddynt weld, a gwna i'w cluniau grynu'n barhaus.

²³Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

²⁴ Tywallt dy ddicter arnynt, a doed dy lid mawr ar eu gwarthaf.

²⁴må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

²⁵ Bydded eu gwersyll yn anghyfannedd, heb neb yn byw yn eu pebyll,

²⁵Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

²⁶ oherwydd erlidiant yr un a drewaist ti, a lluosogant friwiau'r rhai a archollaist.

²⁶Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

²⁷ Rho iddynt gosb ar ben cosb; na chyfiawnhaer hwy gennyt ti.

²⁷eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

²⁸ Dileer hwy o lyfr y rhai byw, ac na restrer hwy gyda'r cyfiawn.

²⁸Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

²⁹ Yr wyf fi mewn gofid a phoen; trwy dy waredigaeth, O Dduw, cod fi i fyny.

²⁹Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

³⁰ Moliannaf enw Duw ar g�n, mawrygaf ef � diolchgarwch.

³⁰Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

³¹ Bydd hyn yn well gan yr ARGLWYDD nag ych, neu fustach ifanc � chyrn a charnau.

³¹Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

³² Bydded i'r darostyngedig weld hyn a llawenhau; chwi sy'n ceisio Duw, bydded i'ch calonnau adfywio;

³²Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

³³ oherwydd y mae'r ARGLWYDD yn gwrando'r anghenus, ac nid yw'n diystyru ei eiddo sy'n gaethion.

³³När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

³⁴ Bydded i'r nefoedd a'r ddaear ei foliannu, y m�r hefyd a phopeth byw sydd ynddo.

³⁴Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

³⁵ Oherwydd bydd Duw yn gwaredu Seion, ac yn ailadeiladu dinasoedd Jwda; byddant yn byw yno ac yn ei meddiannu,

³⁵Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

³⁶ bydd plant ei weision yn ei hetifeddu, a'r rhai sy'n caru ei enw'n byw yno.

³⁶Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

³⁷Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.