1(Til sangmesteren. Al-tasjhet. Af David. En miktam, da Saul sendte folk, som skulle vogte huset for at dræbe ham.) Fri mig fra mine Fjender, min Gud, bjærg mig fra dem, der rejser sig mod mig;
1Ka Pathian aw, hondoute lakah honhumbit inla; honsualte lak akipan mun sangah honsuan in.
2fri mig fra Udådsmænd, frels mig fra blodstænkte Mænd!
2Thilhihkhialte lakah honhumbit inla, sisan suah hatte lakah honhondam in.
3Thi se, de lurer efter min Sjæl, stærke Mænd stimler sammen imod mig, uden at jeg har Skyld eller Brøde.
3Toupa aw, ka tatlekna jiak hilouin, ka khelh jiak leng hilouin, ngaiin, ka hinna a tang gige ngala, mi hatte honsual dingin a kikhawm uhi.
4Uden at jeg har forbrudt mig, HERRE, stormer de frem og stiller sig op. Vågn op og kom mig i Møde, se til!
4Ka khelh louh piin leng a tai ua, a kisa ua: honpanpih dingin kihihhalh inla, en in.
5Du er jo HERREN, Hærskarers Gud, Israels Gud. Vågn op og hjemsøg alle Folkene, skån ej een af de troløse Niddinger! - Sela.
5Toupa aw, sepaihte Pathian, Israelte Pathian, nangmah ngei nam chih gawt dingin thou inla: mi lepchiah gilou takte peuhmah hawi ken. Selah.
6Ved Aften kommer de tilbage, hyler som Hunde og stryger gennem Byen!
6Nitaklam chiangin a hong nawn ua, ui bang in a ham vengvung ua, khopi a kim avel ah a pai uhi.
7Se, deres Mund løber over, på deres Læber er Sværd, thi: "Hvem skulde høre det?"
7Ngaiin a kam un a saik khia ua; a muk uah namsaute a oma: kua a thei a oma! A chi maimah uhi.
8Men du, o HERRE, du ler ad dem, du spotter alle Folk,
8Himahleh, Toupa aw, nang amau tuh na nuihsan zo dinga; nam chih na nuihsan phet ding hi.
9dig vil jeg lovsynge, du, min Styrke, thi Gud er mit Værn;
9Ka hatna aw, kon ngak nilouh ahi, Pathian ka insang ahi ngala.
10med Nåde kommer min Gud mig i Møde, Gud lader mig se mine Fjender med Fryd!
10Ka tunga ching Pathianin a hondon dinga: Pathianin ka melmate tungah ka thudeih a hon musak ding hi.
11Slå dem ikke ihjel, at ikke mit Folk skal glemme, gør dem hjemløse med din Vælde og styrt dem,
11Amau tuh that kenla, huchilou injaw ka miten a mangngilh kha ding ua: Toupa aw, ka phaw pen uh, Na thilhihtheihna in hihdalh inla, hihniam in.
12giv dem hen, o Herre, i Mundens Synd, i Læbernes Ord, og lad dem hildes i deres Hovmod for de Eder og Løgne, de siger;
12A kam khelhna jiak un leh a muk ua thu pawt jiakin a kisaktheihna ngei uah awk uhen, a thu gen jel uh hamselohna leh juauthu jiakin leng.
13udryd dem i Vrede, gør Ende på dem, så man kan kende til Jordens Ender, at Gud er Hersker i Jakob! - Sela.
13Amaute thangpaiin hihmangthang inla, a om nawn louhna ding un hihmangthang inla, Pathianin Jakobte lakah vai a hawm chih theichiat uhen, kawlmong phain.
14Ved Aften kommer de tilbage, hyler som Hunde og stryger gennem Byen,
14Huan, nitaklamin hong uhenla, ui bangin ham vengvung uhenla, khopi a kim a velah pai uhen.
15vanker rundt efter Føde og knurrer, når de ikke mættes.
15Amau tuh nekding zongin a vak a vak ding ua, a tai kei uleh a om janhak ding uhi.
16Men jeg, jeg vil synge om din Styrke, juble hver Morgen over din Nåde; thi du blev mig et Værn, en Tilflugt på Nødens Dag.
16Himahleh ken na hatna thu lain kasa dinga; ahi, jingsang in na chitna thu nuamtakin lain kasa ding hi: nang ka insang, ka mangbatni-a ka kihumbitna na hi ngala.Ka Hatna aw, nang phatin la kasa dinga; Pathian ka insang, ka tunga siam Pathian ahi ngala.
17Dig vil jeg lovsynge, du, min Styrke, thi Gud er mit Værn, min nådige Gud.
17Ka Hatna aw, nang phatin la kasa dinga; Pathian ka insang, ka tunga siam Pathian ahi ngala.