¹Kaj David eldiris antaux la Eternulo la vortojn de la sekvanta kanto, kiam la Eternulo lin savis el la manoj de cxiuj liaj malamikoj kaj el la mano de Saul.

¹Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.

²Li diris: La Eternulo estas mia Roko, kaj mia fortikajxo, kaj mia Savanto.

²Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,

³Dion, mian Rokon, mi fidas; Mia sxildo, kaj la korno de mia savo, mia fortigo, kaj mia rifugxejo; Mia Savanto, kiu helpas min kontraux maljusteco.

³Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!

⁴Mi vokas al la Eternulo, la glorinda; Kaj mi savigxas de miaj malamikoj.

⁴HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

⁵CXar cxirkauxis min la ondoj de la morto, Torentoj pereigaj min teruris;

⁵Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,

⁶La sxnuroj de SXeol min cxirkauxis; La retoj de la morto min atingis.

⁶dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

⁷En mia premiteco mi vokis la Eternulon, Kaj al mia Dio mi vokis; Kaj el Sia templo Li auxdis mian vocxon, Kaj mia krio atingis Liajn orelojn.

⁷Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.

⁸Ektremis kaj ekskuigxis la tero, La fundamentoj de la cxielo ekmovigxis Kaj eksxanceligxis, cxar Li koleris.

⁸Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

⁹Levigxis fumo el Lia nazo, Kaj ekstermanta fajro el Lia busxo; Karboj ekflamis de gxi.

⁹Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.

¹⁰Li klinis la cxielon kaj iris malsupren, Kaj densa mallumo estis sub Liaj piedoj.

¹⁰Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.

¹¹Kaj Li ekrajdis sur kerubo kaj ekflugis, Kaj Li portigxis sur la flugiloj de la vento.

¹¹Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar

¹²Li cxirkauxigis Sin per mallumo kiel per tendo, Per densaj nuboj, plenaj de akvo.

¹²Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.

¹³De la brilo antaux Li Ekbrulis karboj per fajro.

¹³Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.

¹⁴El la cxielo ektondris la Eternulo, Kaj la Plejaltulo auxdigis Sian vocxon.

¹⁴HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.

¹⁵Li jxetis sagojn, kaj dispelis ilin; fulmon, kaj konfuzis ilin.

¹⁵Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.

¹⁶Kaj malkovrigxis la kusxujoj de la maro, Nudigxis la fundamentoj de la universo, De la minaca vocxo de la Eternulo, De la kolera spirado de Lia nazo.

¹⁶Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.

¹⁷Li etendas el supre la brakon, kaj prenas min; Li eltiras min el grandaj akvoj;

¹⁷Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

¹⁸Li savas min de mia potenca malamiko, De miaj malamantoj, cxar ili estas pli fortaj ol mi.

¹⁸Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

¹⁹Ili atingis min en la tago de mia malfelicxo; Sed la Eternulo farigxis mia subteno.

¹⁹De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

²⁰Kaj Li elkondukis min en vastan lokon; Li liberigis min, cxar Li estas favora al mi.

²⁰Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.

²¹La Eternulo rekompencas min laux mia justeco; Laux la pureco de miaj manoj Li repagas al mi.

²¹HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

²²CXar mi min tenis je la vojoj de la Eternulo, Kaj mi ne faris malbonon antaux mia Dio.

²²Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

²³CXar cxiuj Liaj legxoj estis antaux mi, Kaj Liajn ordonojn mi ne forigis de mi.

²³nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.

²⁴Mi estis senkulpa antaux Li, Kaj mi gardis min, ke mi ne peku.

²⁴Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.

²⁵Kaj la Eternulo rekompencis min laux mia justeco, Laux mia pureco antaux Liaj okuloj.

²⁵Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.

²⁶Kun favorkorulo Vi estas favorkora, Kun piulo Vi estas pia;

²⁶Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.

²⁷Kun purulo Vi agas laux lia pureco, Kaj kun maliculo laux lia maliceco.

²⁷Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

²⁸Popolon humilan Vi helpas; Kaj per Viaj okuloj Vi malaltigas la fierulojn.

²⁸och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.

²⁹CXar Vi estas mia lumilo, ho Eternulo; La Eternulo lumigas mian mallumon.

²⁹Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.

³⁰CXar kun Vi mi forkurigas militistaron; Kun mia Dio mi transsaltas muron.

³⁰Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.

³¹La vojo de Dio estas perfekta; La parolo de la Eternulo estas tute pura; Li estas sxildo por cxiuj, kiuj Lin fidas.

³¹Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

³²CXar kiu estas Dio, krom la Eternulo? Kaj kiu estas Roko, krom nia Dio?

³²Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?

³³Dio fortikigas min per forto; Kaj Li perfektigas mian vojon.

³³Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,

³⁴Li similigas miajn piedojn al cervaj, Kaj starigas min sur miaj altajxoj.

³⁴du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

³⁵Li instruas mian manon militi, Kaj miajn brakojn strecxi kupran pafarkon.

³⁵du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

³⁶Vi donis al mi la sxildon de Via savo; Kaj Via favoro min grandigas.

³⁶Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,

³⁷Vi largxigas mian pasxon sub mi, Por ke ne sxanceligxu miaj piedoj.

³⁷du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

³⁸Mi persekutas miajn malamikojn, kaj ekstermas ilin; Kaj mi ne revenas, gxis mi ilin pereigas.

³⁸Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

³⁹Mi pereigas kaj frakasas ilin, ke ili ne povas plu levigxi; Ili falas sub miajn piedojn.

³⁹Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.

⁴⁰Vi cxirkauxzonas min per forto por la milito; Miajn atakintojn Vi jxetas sub min.

⁴⁰Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

⁴¹Vi forkurigas de mi miajn malamikojn, Kaj miajn malamantojn mi ekstermas.

⁴¹Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.

⁴²Ili rigardas cxirkauxen, sed ne venas helpanto; Al la Eternulo, sed Li ne respondas al ili.

⁴²De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.

⁴³Mi disfrotas ilin simile al polvo de la tero; Kiel stratan koton mi ilin disbatas kaj dispremas.

⁴³Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.

⁴⁴Vi savas min de la ribeloj de mia popolo; Vi gardas min, ke mi estu cxefo super la nacioj; Popolo, kiun mi ne konas, servas min.

⁴⁴Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

⁴⁵Aligentuloj respektegas min; Ili obeas min per atentaj oreloj.

⁴⁵Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.

⁴⁶Aligentuloj senfortigxas, Kaj kuras terurite el siaj fortikajxoj.

⁴⁶Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.

⁴⁷Vivas la Eternulo; kaj benata estu mia Roko; Alte glorata estu mia Dio, la Roko de mia savo:

⁴⁷HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!

⁴⁸Tiu Dio, kiu donas al mi vengxon Kaj submetas al mi popolojn;

⁴⁸Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;

⁴⁹Kiu forkondukas min de miaj malamikoj, Altigas min super miaj atakintoj, Kaj savas min de perfortulo.

⁴⁹du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

⁵⁰Tial mi gloras Vin, ho Eternulo, inter la popoloj, Kaj pri Via nomo mi kantas.

⁵⁰Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.

⁵¹Li donas grandan helpon al Sia regxo, Kaj faras favorajxon al Sia sanktoleito, Al David kaj al lia idaro, por eterne.

⁵¹Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.