¹Se do vi estas levitaj kun Kristo, sercxu tion, kio estas supre, kie Kristo sidas dekstre de Dio.

¹Om I alltså ären uppståndna med Kristus, så söken det som är därovan, där varest Kristus är och sitter på Guds högra sida.

²Atentu tion, kio estas supre, ne surterajxojn.

²Ja, haven edert sinne vänt till det som är därovan, icke till det som är på jorden.

³CXar vi mortis, kaj via vivo kasxigxis kun Kristo en Dio.

³Ty I haven dött, och edert liv är fördolt med Kristus i Gud.

⁴Kiam aperos Kristo, nia vivo, tiam vi ankaux kun li aperos en gloro.

⁴När Kristus, han som är vårt liv, bliver uppenbarad, då skolen ock I med honom bliva uppenbarade i härlighet.

⁵Malvivigu do viajn membrojn, kiuj estas sur la tero:malcxastecon, malpurecon, volupton, malbonan deziron, kaj avidecon, kiu estas idolkulto;

⁵Så döden nu edra lemmar, som höra jorden till: otukt, orenhet, lusta, ond begärelse, så ock girigheten, som ju är avgudadyrkan;

⁶pro kio venas la kolero de Dio sur la filojn de malobeo;

⁶ty för sådant kommer Guds vrede.

⁷en kiuj vi ankaux iam iradis, kiam vi vivis en ili.

⁷I de synderna vandraden också I förut, då I ännu haden edert liv i dem.

⁸Sed nun formetu ankaux la jenajn:koleron, pasian indignon, malicon, kalumnion, hontindan parolon el via busxo;

⁸Men nu skolen också I lägga bort alltsammans; vrede, häftighet, ondska, smädelse och skamligt tal ur eder mun;

⁹ne mensogu unu al alia, cxar vi jam formetis la malnovan homon kun liaj agoj,

⁹I skolen icke ljuga på varandra. I haven ju avklätt eder den gamla människan med hennes gärningar

¹⁰kaj surmetis la novan homon, kiu estas renovigata al scio laux la bildo de Tiu, kiu lin kreis;

¹⁰och iklätt eder den nya, den som förnyas till sann kunskap och så bliver en avbild av honom som har skapat henne.

¹¹kie ne povas esti Greko kaj Judo, cirkumcido kaj necirkumcido, barbaro, Skito, sklavo, liberulo, sed Kristo estas cxio kaj en cxio.

¹¹Och därvid kommer det icke an på om någon är grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, träl eller fri; nej, Kristus är allt och i alla.

¹²Surmetu do, kiel elektitoj de Dio, sanktaj kaj amataj, koron de kompato, bonkorecon, humilecon, mildecon, toleremecon;

¹²Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod.

¹³reciproke paciencante kaj pardonante, se iu havas plendon kontraux iu; kiel la Sinjoro pardonis vin, tiel vi ankaux faru;

¹³Och haven fördrag med varandra och förlåten varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit eder, så skolen ock I förlåta.

¹⁴kaj super cxion tion surmetu amon, kiu estas ligilo de perfekteco.

¹⁴Men över allt detta skolen I ikläda eder kärleken, ty den är fullkomlighetens sammanhållande band.

¹⁵Kaj la paco de Kristo prezidu en viaj koroj, al kiu ankaux vi estas vokitaj en unu korpo, kaj estu dankemaj.

¹⁵Och låten Kristi frid regera i edra hjärtan; ty till att äga den ären I ock kallade såsom lemmar i en och samma kropp. Och varen tacksamma.

¹⁶La vorto de Kristo logxu en vi ricxe, en cxia sagxeco; kaj instruu kaj admonu unu la alian per psalmoj kaj himnoj kaj spiritaj kantoj, kantante kun graco en viaj koroj al Dio.

¹⁶Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet, med psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen med tacksägelse till Guds ära i edra hjärtan.

¹⁷Kaj kion ajn vi faras per vorto aux ago, faru cxion en la nomo de la Sinjoro Jesuo, dankante Dion, la Patron, per li.

¹⁷Och allt, vadhelst I företagen eder i ord eller gärning, gören det allt i Herren Jesu namn och tacken Gud, Fadern, genom honom.

¹⁸Edzinoj, submetigxu al viaj edzoj, kiel decas en la Sinjoro.

¹⁸I hustrur, underordnen eder edra män, såsom tillbörligt är i Herren.

¹⁹Edzoj, amu viajn edzinojn, kaj ne maldolcxigxu kontraux ili.

¹⁹I män, älsken edra hustrur och varen icke bittra mot dem.

²⁰Infanoj, obeu viajn gepatrojn en cxio, cxar tio placxas al la Sinjoro.

²⁰I barn, varen edra föräldrar lydiga i allt, ty detta är välbehagligt i Herren.

²¹Patroj, ne kolerigu viajn infanojn, por ke ili ne senkuragxigxu.

²¹I fäder, reten icke edra barn, på det att de icke må bliva klenmodiga.

²²Sklavoj, obeu en cxio al la sinjoroj laux la karno, ne per okulservo, kiel homplacxantoj, sed en simpleco de koro, timante la Sinjoron;

²²I tjänare, varen i allt edra jordiska herrar lydiga, icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan av uppriktigt hjärta, i Herrens fruktan.

²³kaj kion ajn vi faras, laboru plenanime, kiel por la Sinjoro, kaj ne por homoj,

²³Vadhelst I gören, gören det av hjärtat, såsom tjänaden I Herren och icke människor.

²⁴sciante, ke de la Sinjoro vi ricevos la rekompencon de la heredajxo; cxar vi servas la Sinjoron Kristo.

²⁴I veten ju, att I till vedergällning skolen av Herren få eder arvedel; den herre I tjänen är Kristus.

²⁵Sed cxiu maljuste faranta ricevos returne laux sia maljustajxo, kaj ne ekzistas personfavorado.

²⁵Den som gör orätt, han skall få igen den orätt han har gjort, utan anseende till personen.