¹Kaj ekrigardante, li vidis ricxulojn enjxetantajn siajn donacojn en la monkeston.

¹Och när han såg upp, fick han se huru de rika lade ned sina gåvor i offerkistorna.

²Kaj li vidis unu malricxan vidvinon enjxetantan tien du leptojn.

²Därvid fick han ock se huru en fattig änka lade ned två skärvar.

³Kaj li diris:Vere mi diras al vi:CXi tiu malricxa vidvino enjxetis pli multe ol cxiuj;

³Då sade han: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra.

⁴cxar cxiuj tiuj el sia abundo enjxetis en la donacaron; sed sxi el sia malmultego enjxetis la tutan vivrimedon, kiun sxi havis.

⁴Ty det var av sitt överflöd som alla dessa lade ned något bland gåvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin ägo.»

⁵Kaj kiam iuj parolis pri la templo, ke gxi estas ornamita per belaj sxtonoj kaj oferdonoj, li diris:

⁵Och då några talade om helgedomen, huru den var uppförd av härliga stenar och prydd med helgedomsskänker, sade han:

⁶Rilate al tio, kion vi vidas, venos tagoj, en kiuj ne estos lasita cxi tie sxtono sur sxtono, kiu ne estos dejxetita.

⁶»Dagar skola komma, då av allt detta som I nu sen icke skall lämnas sten på sten, utan allt skall bliva nedbrutet.»

⁷Kaj ili demandis lin, dirante:Majstro, kiam do tio estos? kaj kio estos la signo, kiam tio estos proksima?

⁷Då frågade de honom och sade: »Mästare, när skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden är inne, då detta kommer att ske?»

⁸Kaj li diris:Gardu vin, ke vi ne estu erarigitaj; cxar multaj venos en mia nomo, dirante:Mi estas; kaj:La tempo proksimigxis; ne sekvu ilin.

⁸Han svarade: »Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och: 'Tiden är nära'. Men följen dem icke.

⁹Kaj kiam vi auxdos pri militoj kaj tumultoj, ne terurigxu; cxar tio devas okazi unue, sed ne tuj estos la fino.

⁹Och när I fån höra krigslarm och upprorslarm, så bliven icke förfärade; ty sådant måste först komma, men därmed är icke strax änden inne.»

¹⁰Tiam li diris al ili:Levigxos nacio kontraux nacio, kaj regno kontraux regno;

¹⁰Därefter sade han till dem: »Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike;

¹¹kaj estos grandaj tertremoj, kaj en diversaj lokoj malsatoj kaj pestoj; kaj estos terurajxoj kaj grandaj signoj el la cxielo.

¹¹och det skall bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra, och skräcksyner skola visa sig och stora tecken på himmelen.

¹²Sed antaux cxio tio oni metos sur vin siajn manojn kaj persekutos vin, transdonante vin al la sinagogoj kaj malliberejoj, kaj kondukante vin antaux regxojn kaj provincestrojn pro mia nomo.

¹²Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull.

¹³Tio farigxos por vi atesto.

¹³Så skolen I få tillfälle att frambära vittnesbörd.

¹⁴Decidu tial en viaj koroj, ne prizorgi antauxe pri pleda respondo;

¹⁴Märken därför noga att I icke förut mån göra eder bekymmer för huru I skolen försvara eder.

¹⁵cxar mi donos al vi busxon kaj sagxon, kiun cxiuj viaj atakantoj ne povos rezisti nek kontrauxdiri.

¹⁵Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot.

¹⁶Sed vi estos transdonitaj ecx de gepatroj kaj fratoj kaj parencoj kaj amikoj; kaj iujn el vi oni mortigos.

¹⁶I skolen bliva förrådda till och med av föräldrar och bröder och fränder och vänner; och somliga av eder skall man döda.

¹⁷Kaj vi estos malamataj de cxiuj pro mia nomo.

¹⁷Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.

¹⁸Kaj ecx unu haro de via kapo ne pereos.

¹⁸Men icke ett hår på edra huvuden skall gå förlorat.

¹⁹Per via pacienco vi akiros viajn animojn.

¹⁹Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar.

²⁰Sed kiam vi vidos Jerusalemon cxirkauxitan de armeoj, tiam sciu, ke gxia ruinigxo alproksimigxis.

²⁰Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta att dess ödeläggelse är nära.

²¹Tiam, kiuj estas en Judujo, tiuj forkuru al la montoj; kaj kiuj estas en gxia mezo, tiuj elmigru; kaj kiuj estas sur la kamparo, tiuj ne eniru tien.

²¹Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äro inne i staden må draga ut därifrån och de som äro ute på landsbygden må icke gå ditin.

²²CXar tiuj estas tagoj de punado, por ke plenumigxu cxio, kio estas skribita.

²²Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall uppfyllas.

²³Ve al la gravedulinoj kaj al la sucxigantinoj en tiuj tagoj! cxar estos granda manko sur la tero, kaj kolero kontraux cxi tiu popolo.

²³Ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden! Ty stor nöd skall då komma i landet, och en vredesdom över detta folk.

²⁴Kaj ili falos per trancxrando de glavo, kaj forkaptigxos en cxiujn naciojn; kaj Jerusalem estos piedpremata de la nacianoj, gxis plenumigxos la tempoj de la nacianoj.

²⁴Och de skola falla för svärdsegg och bliva bortförda i fångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.

²⁵Kaj estos signoj en la suno kaj la luno kaj la steloj, kaj sur la tero mizero de nacioj, konsternitaj de la mugxado de la maro kaj la ondegoj;

²⁵Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån,

²⁶homoj malfortigxos de timo kaj de atendado de tio, kio venos sur la mondon; cxar la potencoj de la cxielo sxanceligxos.

²⁶då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.

²⁷Kaj tiam oni vidos la Filon de homo, venantan en nubo kun potenco kaj granda gloro.

²⁷Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stor makt och härlighet.

²⁸Sed kiam tio komencos okazi, rigardu supren kaj levu viajn kapojn, cxar via elacxeto alproksimigxas.

²⁸Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning.»

²⁹Kaj li parolis al ili parabolon:Rigardu la figarbon kaj cxiujn arbojn;

²⁹Och han framställde för dem en liknelse: »Sen på fikonträdet och på alla andra träd.

³⁰kiam ili ekkreskigas foliojn, vi ekvidas, kaj el vi mem scias, ke la somero jam estas proksima.

³⁰När I fån se att de skjuta knopp, då veten I av eder själva att sommaren redan är nära.

³¹Tiel same vi, kiam vi vidos, ke tio okazas, tiam sciu, ke la regno de Dio estas proksima.

³¹Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike är nära.

³²Vere mi diras al vi:CXi tiu generacio ne forpasos, gxis cxio plenumigxos.

³²Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

³³La cxielo kaj la tero forpasos, sed miaj vortoj ne forpasos.

³³Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.

³⁴Sed gardu vin, por ke viaj koroj ne estu sxargxitaj de trosatigxo kaj ebrieco kaj zorgoj pri vivrimedoj, kaj por ke tiu tago ne venu al vi subite;

³⁴Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt;

³⁵cxar kiel kaptilo gxi venos sur cxiujn, kiuj logxas sur la suprajxo de la tero.

³⁵ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare.

³⁶Sed viglu en cxiu tempo, pregxante, ke prosperu al vi savigxi de cxio, kio okazos, kaj stari antaux la Filo de homo.

³⁶Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen.»

³⁷Kaj dum la tagoj li instruis en la templo, kaj cxiunokte li eliris, kaj logxis sur la monto nomata Olivarba.

³⁷Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade där över natten.

³⁸Kaj la tuta popolo venis al li frumatene en la templo, por auxskulti lin.

³⁸Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen för att höra honom.