1Kanto de suprenirado. De David. Mi ekgxojis, kiam oni diris al mi: Ni iru en la domon de la Eternulo.
1En vallfartssång; av David. Jag gladdes, när man sade till mig: »Vi skola gå till HERRENS hus.»
2Niaj piedoj staris en viaj pordegoj, Ho Jerusalem,
2Våra fötter fingo träda in i dina portar, Jerusalem,
3Vi Jerusalem, konstruita kiel urbo, En kiu cxio kunigxis.
3Jerusalem, du nyuppbyggda stad, där hus sluter sig väl till hus,
4Tien supreniris la triboj, la triboj de la Eternulo, Laux la moro de Izrael, Por glori la nomon de la Eternulo.
4dit stammarna draga upp, HERRENS stammar, efter lagen för Israel, till att prisa HERRENS namn.
5CXar tie staris tronoj de jugxo, Tronoj de la domo de David.
5Ty där äro ställda domarstolar, stolar för Davids hus.
6Deziru pacon al Jerusalem; Bonan staton havu viaj amantoj.
6Önsken Jerusalem frid; ja, dem gånge väl, som älska dig.
7Paco estu inter viaj muroj, Bonstato en viaj palacoj.
7Frid vare inom dina murar, välgång i dina palats!
8Pro miaj fratoj kaj amikoj mi do diru: Paco estu al vi.
8För mina bröders och vänners skull vill jag tillsäga dig frid.
9Pro la domo de la Eternulo, nia Dio, Mi deziras al vi bonon.
9För HERRENS, vår Guds, hus' skull vill jag söka din välfärd.