1Kanto de suprenirado. Kiam la Eternulo revenigis la forkaptitojn al Cion, Tiam ni estis kiel songxantoj.
1En vallfartssång. När HERREN åter upprättade Sion, då voro vi såsom drömmande.
2Tiam nia busxo estis plena de gajeco, Kaj nia lango plena de kantado; Tiam oni diris inter la popoloj: Ion grandan la Eternulo faris por cxi tiuj.
2Då blev vår mun uppfylld med löje och vår tunga med jubel; då sade man bland hedningarna: »HERREN har gjort stora ting med dem.»
3Ion grandan la Eternulo faris por ni: Ni gxojas.
3Ja, HERREN hade gjort stora ting med oss; däröver voro vi glada.
4Revenigu, ho Eternulo, niajn forkaptitojn, Kiel riveretojn en sudan landon.
4HERRE, upprätta oss igen, såsom du återför bäckarna i Sydlandet.
5Kiuj semas kun larmoj, Tiuj rikoltos kun kanto.
5De som så med tårar skola skörda med jubel.
6Iras kaj ploras la portanto de semotajxo; Venos kun kanto la portanto de siaj garboj.
6De gå åstad gråtande och bära sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärvar.