¹Al la hxorestro. De la sklavo de la Eternulo, David, kiu eldiris al la Eternulo la vortojn de cxi tiu kanto, kiam la Eternulo lin savis el la manoj de cxiuj liaj malamikoj kaj el la mano de Saul. Kaj li diris: Mi varmege Vin amas, ho Eternulo, mia forteco!

¹För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.

²La Eternulo estas mia Roko, kaj mia fortikajxo, kaj mia Savanto, Mia Dio, mia forta Roko, kiun mi fidas, Mia sxildo kaj la korno de mia savo, mia rifugxejo.

²Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,

³Mi vokas al la Eternulo, la glorinda; Kaj mi savigxas de miaj malamikoj.

³HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.

⁴CXirkauxis min la ondoj de la morto, Kaj torentoj pereigaj min teruris;

⁴HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

⁵La sxnuroj de SXeol min cxirkauxis, La retoj de la morto min atingis.

⁵Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.

⁶En mia premiteco mi vokis la Eternulon, Kaj al mia Dio mi kriis; El Sia templo Li auxdis mian vocxon, Kaj mia krio al Li atingis Liajn orelojn.

⁶Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

⁷Ektremis kaj ekskuigxis la tero, La fundamentoj de la montoj ekmovigxis Kaj eksxanceligxis, cxar Li koleris.

⁷Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.

⁸Levigxis fumo el Lia nazo, Kaj ekstermanta fajro el Lia busxo; Karboj ekflamis de gxi.

⁸Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

⁹Li klinis la cxielon kaj iris malsupren; Kaj densa mallumo estis sub Liaj piedoj.

⁹Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.

¹⁰Kaj Li ekrajdis sur kerubo kaj ekflugis, Kaj Li portigxis sur la flugiloj de la vento.

¹⁰Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.

¹¹El la mallumo Li faris al Si kovron, Tendon Li faris cxirkaux Si el la mallumo de la akvo, densaj nuboj.

¹¹Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.

¹²De la brilo antaux Li, tra Liaj densaj nuboj, Flugis hajlo kaj brulantaj karboj.

¹²Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.

¹³Kaj la Eternulo ektondris en la cxielo, Kaj la Plejaltulo auxdigis Sian vocxon; Hajlon kaj brulantajn karbojn.

¹³Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.

¹⁴Li jxetis Siajn sagojn, kaj dispelis ilin; JXetis multajn fulmojn, kaj konfuzis ilin.

¹⁴Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.

¹⁵Kaj malkovrigxis la kusxujoj de la akvoj, Kaj nudigxis la fundamentoj de la universo, De Via minaca vocxo, ho Eternulo, De la kolera spirado de Via nazo.

¹⁵Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.

¹⁶Li etendas el supre la brakon, kaj prenas min; Li eltiras min el grandaj akvoj;

¹⁶Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.

¹⁷Li savas min de mia potenca malamiko, Kaj de miaj malamantoj, cxar ili estas pli fortaj ol mi.

¹⁷Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

¹⁸Ili atingis min en la tago de mia malfelicxo; Sed la Eternulo farigxis mia subteno.

¹⁸Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

¹⁹Kaj Li elkondukis min en vastan lokon; Li liberigis min, cxar Li estas favora al mi.

¹⁹De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

²⁰La Eternulo rekompencas min laux mia justeco; Laux la pureco de miaj manoj Li repagas al mi.

²⁰Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.

²¹CXar mi min tenis je la vojoj de la Eternulo, Kaj mi ne faris malbonon antaux mia Dio.

²¹HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

²²CXar cxiuj Liaj legxoj estis antaux mi, Kaj Liajn ordonojn mi ne forigis de mi.

²²Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

²³Mi estis senkulpa antaux Li, Kaj mi gardis min, ke mi ne peku.

²³nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.

²⁴Kaj la Eternulo rekompencis min laux mia justeco, Laux la pureco de miaj manoj antaux Liaj okuloj.

²⁴Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.

²⁵Kun favorkorulo Vi estas favorkora, Kun piulo Vi estas pia,

²⁵Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.

²⁶Kun purulo Vi agas laux lia pureco, Kaj kun maliculo laux lia maliceco.

²⁶Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.

²⁷CXar humilan popolon Vi helpas, Sed altajn okulojn Vi malaltigas.

²⁷Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

²⁸CXar Vi lumigas mian lumilon; La Eternulo, mia Dio, lumigas mian mallumon.

²⁸Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.

²⁹CXar kun Vi mi forkurigas militistaron, Kaj kun mia Dio mi transsaltas muron.

²⁹Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.

³⁰La vojo de Dio estas perfekta; La parolo de la Eternulo estas tute pura; Li estas sxildo por cxiuj, kiuj Lin fidas.

³⁰Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.

³¹CXar kiu estas Dio, krom la Eternulo? Kaj kiu estas Roko, krom nia Dio?

³¹Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

³²Tiu Dio, kiu cxirkauxzonas min per forto Kaj perfektigas mian vojon;

³²Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?

³³Kiu similigas miajn piedojn al cervaj, Kaj starigas min sur miaj altajxoj;

³³Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,

³⁴Kiu instruas mian manon militi, Kaj miajn brakojn strecxi kupran pafarkon.

³⁴du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

³⁵Vi donis al mi la sxildon de Via savo; Kaj Via dekstra mano subtenas min, Kaj Via favoro min grandigas.

³⁵du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

³⁶Vi largxigas mian pasxon sub mi, Por ke ne sxanceligxu miaj piedoj.

³⁶Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;

³⁷Mi persekutas miajn malamikojn, kaj mi atingas ilin; Kaj mi ne revenas, gxis mi ilin pereigas.

³⁷du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

³⁸Mi ilin frakasas, ke ili ne povas plu levigxi; Ili falas sub miajn piedojn.

³⁸Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

³⁹Vi cxirkauxzonas min per forto por la milito; Miajn atakintojn Vi jxetas sub min.

³⁹Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.

⁴⁰Vi forkurigas de mi miajn malamikojn, Kaj miajn malamantojn mi ekstermas.

⁴⁰Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

⁴¹Ili krias, sed ne venas helpanto; Al la Eternulo, sed Li ne respondas al ili.

⁴¹Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.

⁴²Mi disflugigas ilin, kiel polvon laux la vento; Kiel stratan koton mi ilin forjxetas.

⁴²De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.

⁴³Vi savas min de popola tumulto; Vi faras min cxefo de la nacioj; Popolo, kiun mi ne konas, servas min.

⁴³Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.

⁴⁴Per atentaj oreloj ili obeas min; Aligentuloj respektegas min.

⁴⁴Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

⁴⁵Aligentuloj senfortigxas, Kaj kuras terurite el siaj fortikajxoj.

⁴⁵Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.

⁴⁶Vivas la Eternulo; kaj benata estu mia Roko; Kaj alte glorata estu la Dio de mia savo:

⁴⁶Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.

⁴⁷Tiu Dio, kiu donas al mi vengxon Kaj submetas al mi popolojn,

⁴⁷HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!

⁴⁸Kiu savas min de miaj malamikoj, Altigas min super miaj atakintoj, Kaj savas min de perfortulo.

⁴⁸Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;

⁴⁹Tial mi gloras Vin, ho Eternulo, inter la popoloj, Kaj pri Via nomo mi kantas.

⁴⁹du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

⁵⁰Li donas grandan helpon al Sia regxo, Kaj faras favorajxon al Sia sanktoleito, Al David kaj al lia idaro, por eterne.

⁵⁰Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.

⁵¹Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.