¹Al la hxorestro. Por sxosxanoj. De David. Savu min, ho Dio; CXar la akvoj venis gxis mia animo.

¹För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

²Mi profundigxis en profundan marcxon, kaj mi ne havas, sur kio stari; Mi enfalis en la profundon de la akvo, kaj la fluo min forportas.

²Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

³Mi senfortigxis de mia kriado, sekigxis mia gorgxo; Lacigxis miaj okuloj de la atendado de mia Dio.

³Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

⁴Pli multaj ol la haroj de mia kapo estas miaj senkauxzaj malamantoj; Fortigxis miaj premantoj, miaj maljustaj malamikoj; Kion mi ne rabis, tion mi devas fordoni.

⁴Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

⁵Ho Dio, Vi scias mian malsagxecon; Kaj miaj kulpoj ne estas kasxitaj por Vi.

⁵Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

⁶Ne hontigxu per mi tiuj, kiuj esperas al Vi, ho mia Sinjoro, Eternulo Cebaot! Ne hontigxu per mi tiuj, kiuj Vin sercxas, ho Dio de Izrael!

⁶Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

⁷CXar pro Vi mi portas malhonoron, Honto kovras mian vizagxon.

⁷Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

⁸Mi farigxis fremda por miaj fratoj, Nekonato por la filoj de mia patrino.

⁸Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

⁹CXar fervoro pri Via domo min konsumis, Kaj la insultoj de Viaj insultantoj falis sur min.

⁹främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

¹⁰Kaj mi ploras, mia animo estas en fasto, Kaj pri tio oni min hontigas.

¹⁰Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

¹¹Kiel veston mi metis sur min sakon, Kaj mi farigxis moka ekzemplo por ili.

¹¹Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

¹²Parolas pri mi la sidantoj cxe la pordego, Kaj la drinkantoj kantas pri mi.

¹²Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

¹³Kaj mi pregxas al Vi, ho Eternulo, en favora tempo; Ho Dio, pro Via granda boneco respondu al mi per Via vera helpo.

¹³Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

¹⁴Eligu min el la sxlimo, ke mi ne dronu; Mi estu savita kontraux miaj malamantoj kaj el profunda akvo.

¹⁴Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

¹⁵Ne fortiru min fluo de la akvo, Ne englutu min profundo, Kaj abismo ne fermu super mi sian busxon.

¹⁵Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

¹⁶Auxskultu min, ho Eternulo, cxar bona estas Via favorkoreco; Laux Via kompatemeco turnu Vin al mi.

¹⁶Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

¹⁷Kaj ne kasxu antaux Via sklavo Vian vizagxon, cxar mi suferas; Rapidu, auxskultu min.

¹⁷Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

¹⁸Alproksimigxu al mia animo, savu gxin; Spite miajn malamikojn liberigu min.

¹⁸Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

¹⁹Vi scias mian malhonoron kaj mian honton kaj mian mokatecon; Antaux Vi estas cxiuj miaj premantoj.

¹⁹Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

²⁰Honto rompis mian koron, kaj mi senfortigxis; Mi atendis kompatantojn, sed ili forestis; Konsolantojn, sed mi ne trovis.

²⁰Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

²¹Kaj ili donis al mi por mangxo galon, Kaj en mia soifo ili trinkigis al mi vinagron.

²¹Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

²²Ilia tablo antaux ili farigxu reto, Kaj ilia prospero farigxu kaptilo.

²²De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

²³Mallumigxu iliaj okuloj, ke ili ne vidu; Kaj iliajn lumbojn malfortigu por cxiam.

²³Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

²⁴Versxu sur ilin Vian furiozon, Kaj la flamo de Via kolero ilin ataku.

²⁴må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

²⁵Ilia logxejo dezertigxu, En iliaj tendoj ne ekzistu logxanto.

²⁵Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

²⁶CXar tiun, kiun Vi frapis, ili persekutas, Kaj la suferojn de Viaj batitoj ili rakontas.

²⁶Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

²⁷Aldonu kulpon al ilia kulpo, Ke ili ne atingu Vian bonecon.

²⁷eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

²⁸Ili estu elstrekitaj el la libro de vivantoj, Kaj ili ne estu skribitaj kune kun virtuloj.

²⁸Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

²⁹Sed mi estas malricxa kaj suferanta; Via helpo min defendu, ho Dio.

²⁹Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

³⁰Mi gloros la nomon de Dio per kanto, Kaj mi rakontos en danko Lian grandecon.

³⁰Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

³¹Kaj gxi estos pli agrabla al la Eternulo, Ol bovo aux bovido kun kornoj kaj fendohavaj hufoj.

³¹Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

³²Vidos humiluloj kaj gxojos! Ho sercxantoj de Dio, via koro revivigxu.

³²Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

³³CXar la Eternulo auxskultas humilulojn, Kaj Siajn malliberulojn Li ne malsxatas.

³³När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

³⁴Gloru Lin la cxielo kaj la tero, La maroj, kaj cxio, kio en ili movigxas.

³⁴Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

³⁵CXar Dio helpos Cionon kaj konstruos la urbojn de Judujo, Ke oni tie logxos kaj ilin heredos.

³⁵Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

³⁶Kaj la idaro de Liaj sklavoj gxin heredos, Kaj la amantoj de Lia nomo logxos en gxi.

³⁶Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

³⁷Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.