¹Al la hxorestro. Por mut-labeno. Psalmo de David. Mi gloros Vin, ho Eternulo, per mia tuta koro; Mi rakontos cxiujn Viajn mirindajxojn.

¹För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.

²Mi gxojos kaj triumfos pro Vi; Mi kantos Vian nomon, ho Vi Plejalta.

²Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.

³CXar miaj malamikoj turnigxas malantauxen, Ili falas kaj pereas antaux Vi.

³Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.

⁴CXar Vi faris por mi jugxon kaj plenumon de legxo; Vi sidigxis sur la trono, Vi justa jugxanto.

⁴Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.

⁵Vi indignis kontraux la popoloj, Vi pereigis malpiulojn, Ilian nomon Vi ekstermis por cxiam kaj eterne.

⁵Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.

⁶La malamikoj malaperis, ruinigxis por cxiam; Iliajn urbojn Vi renversis, La memoro pri ili pereis kune kun ili.

⁶Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.

⁷Sed la Eternulo restas eterne, Li pretigis Sian tronon por jugxo.

⁷Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.

⁸Kaj Li jugxos la mondon kun justeco, Li plenumos legxojn inter la popoloj kun senpartieco.

⁸Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;

⁹Kaj la Eternulo estos rifugxo por la premato, Rifugxo en la tempo de mizero.

⁹och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.

¹⁰Kaj esperos al Vi tiuj, kiuj konas Vian nomon, CXar Vi ne forlasas tiujn, kiuj sercxas Vin, ho Eternulo.

¹⁰Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.

¹¹Kantu al la Eternulo, kiu logxas sur Cion, Rakontu inter la popoloj Liajn farojn.

¹¹Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.

¹²CXar vengxante por la sango, Li memoras pri ili, Li ne forgesas la krion de malfelicxuloj.

¹²Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.

¹³Estu favora al mi, ho Eternulo; Vidu, kion mi suferas de miaj malamikoj, Vi, kiu suprenlevas min el la pordegoj de la morto,

¹³Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.

¹⁴Por ke mi rakontu Vian tutan gloron En la pordegoj de la filino de Cion Kaj mi gxoju pro Via savo.

¹⁴Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;

¹⁵Enigxis la popoloj en la kavon, kiun ili elfosis; En la reton, kiun ili metis, enkaptigxis ilia piedo.

¹⁵på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.

¹⁶Oni ekkonas la Eternulon laux la jugxo, kiun Li faris; Per la faroj de siaj manoj estas kaptita la malpiulo. Higajon. Sela.

¹⁶Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.

¹⁷La malbonuloj reiru en SXeolon, CXiuj popoloj, kiuj forgesas Dion.

¹⁷HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.

¹⁸CXar ne por cxiam malricxulo estos forgesita, Kaj la espero de mizeruloj ne pereos por eterne.

¹⁸DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.

¹⁹Levigxu, ho Eternulo, ke homoj ne tro fortigxu; La popoloj estu jugxataj antaux Via vizagxo.

¹⁹Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.

²⁰Metu, ho Eternulo, timon sur ilin, La popoloj sciu, ke ili estas homoj. Sela.

²⁰Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.

²¹Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.