¹Alta kanto de Salomono.

¹Sångernas sång av Salomo.

²Ho, li kisu min per kisoj de sia busxo! CXar via amo estas pli bona, ol vino.

²Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.

³Ho, kiel bonodoras viaj aromajxoj! Via nomo similas al elversxita oleo; Tial la frauxlinoj amas vin.

³Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.

⁴Altiru min; ni postkuros vin. La regxo envenigu min en siajn cxambrojn; Ho, ni gxojos kaj gajigxos kun vi; Ni memoros vian amon pli, ol vinon; Sincere oni amas vin.

⁴Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ----

⁵Mi estas nigra, tamen beleta, Ho filinoj de Jerusalem, Kiel la tendoj de Kedar, Kiel la tapetoj de Salomono.

⁵Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.

⁶Ne rigardu min, ke mi estas nigreta: La suno min brulkolorigis. La filoj de mia patrino koleris kontraux mi; Ili faris min gardistino de la vinbergxardenoj; Mian propran vinbergxardenon mi ne gardis.

⁶Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.

⁷Diru al mi, ho vi, kiun mia animo amas, Kie vi pasxtas, kie vi ripozigas vian brutaron tagmeze: Kial mi similu al vagistino CXe la brutaroj de viaj kamaradoj?

⁷»Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»

⁸Se vi ne scias tion, ho belulino inter virinoj, Sekvu la pasxojn de la sxafaro, Kaj pasxtu viajn kapridojn cxe la tendoj de la pasxtistoj.

⁸»Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» ----

⁹Al la cxevalino en la cxaroj de Faraono Mi komparas vin, ho mia amatino.

⁹»Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.

¹⁰Belaj estas viaj vangoj sub la orelringoj, Via kolo sub la lacxoj de perloj.

¹⁰Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.

¹¹Orajn orelringojn ni faros al vi, Kun argxentaj enkrustajxoj.

¹¹Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»

¹²Dum la regxo sidas cxe la festotablo, Mia nardo bonodoras.

¹²»Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.

¹³Kiel fasko de mirho, restanta inter miaj mamoj, Estas al mi mia amato.

¹³Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.

¹⁴Kiel floraro de kofero estas por mi mia amato, En la vinbergxardenoj de En-Gedi.

¹⁴Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»

¹⁵Ho, vi estas bela, mia amatino; ho, vi estas ja bela; Viaj okuloj estas kiel cxe kolomboj.

¹⁵»Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»

¹⁶Ho, vi estas bela, mia amato, kaj cxarma; Nia lito estas kiel fresxaj herboj;

¹⁶»Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.

¹⁷La traboj de nia domo estas cedraj, Niaj cxevronoj estas abiaj.

¹⁷Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»