1Jacob poursuivit son chemin; et des anges de Dieu le rencontrèrent.
1Huan, Jakob bel a pai jela, huan, Pathian angelten a na dawn uh.
2En les voyant, Jacob dit: C'est le camp de Dieu! Et il donna à ce lieu le nom de Mahanaïm.
2Huan, Jakobin amau a muhin, hiaite Pathian pawlte ahi uh, achia: huchiin huai mun minin Mahanaim a chi hi.
3Jacob envoya devant lui des messagers à Esaü, son frère, au pays de Séir, dans le territoire d'Edom.
3Huan, Jakob in, Seir gam a, Edom pawn lamah, a u Esau kiangah a maah thangkoute a paisaka.
4Il leur donna cet ordre: Voici ce que vous direz à mon seigneur Esaü: Ainsi parle ton serviteur Jacob: J'ai séjourné chez Laban, et j'y suis resté jusqu'à présent;
4A kianguah, ka toupa Esau a kiangah hichiin na gen ding uh, na sikha Jakobin hichiin a chi hi: Laban kiangah mikhual ka hia, tu tanin ka om nilouha:
5j'ai des boeufs, des ânes, des brebis, des serviteurs et des servantes, et j'envoie l'annoncer à mon seigneur, pour trouver grâce à tes yeux.
5Bawngtalte, sabengtung leh belamte, sikhapa leh sikhanute khawng ka neia; hichiin na hehpihna ka muh theihna dingin ka toupa hilh dingin mi ka honsawl ahi, a chi a, chiin, amau thu a pia hi.
6Les messagers revinrent auprès de Jacob, en disant: Nous sommes allés vers ton frère Esaü; et il marche à ta rencontre, avec quatre cents hommes.
6Huan, thangkoute Jakob kiangah a hong kik nawn ua, Na u Esau kiang ka va tung ua, huan, mi za li honpiin hongdawn dingin a hongpai hi, chiin, a gen ua.
7Jacob fut très effrayé, et saisi d'angoisse. Il partagea en deux camps les gens qui étaient avec lui, les brebis, les boeufs et les chameaux;
7Huchiin, Jakobin a lau mahmah a, a lungkhamta a: huchiin a kianga mi omte, belam honte, bawng honte, sangawngsaute pawl nihin a khen a;
8et il dit: Si Esaü vient contre l'un des camps et le bat, le camp qui restera pourra se sauver.
8Esau pawl khat a hongpaia, a thah leh, pawl khat om lai a tai mang thei ding, a
9Jacob dit: Dieu de mon père Abraham, Dieu de mon père Isaac, Eternel, qui m'as dit: Retourne dans ton pays et dans ton lieu de naissance, et je te ferai du bien!
9Huan, Jakob mahin, aw Toupa, na gam lamah leh na tanute kiangah pai nawnta in, huchiin ka honhih hoih ding, honchipa:
10Je suis trop petit pour toutes les grâces et pour toute la fidélité dont tu as usé envers ton serviteur; car j'ai passé ce Jourdain avec mon bâton, et maintenant je forme deux camps.
10Na sikha tunga hehpihna tengteng na muhsak leh thutak tengteng na muhsak laka, a neupen leng mu tuak ka hi kei hi; hiai Jordan lui ka chiang kia toh ka kana; tuin jaw pawl nih hial ka honghita hi.
11Délivre-moi, je te prie, de la main de mon frère, de la main d'Esaü! car je crains qu'il ne vienne, et qu'il ne me frappe, avec la mère et les enfants.
11Hehpihtakin ka u khut akipan, Esau khut akipan, hon humbit in; numei naupang takna honthah lah ka lau ngala.
12Et toi, tu as dit: Je te ferai du bien, et je rendrai ta postérité comme le sable de la mer, si abondant qu'on ne saurait le compter.
12Nang, ka hon hihhoih ngeingei dinga, na suante tuipi a piaunel sim zohlouh tan hiala tam bangin ka bawl ding na chi a, a chi a.
13C'est dans ce lieu-là que Jacob passa la nuit. Il prit de ce qu'il avait sous la main, pour faire un présent à Esaü, son frère:
13Huan, huai jan in huailaiah a giakta a; huan, a neih laka kipan a u Esau adingin kipahman a lakhia;
14deux cents chèvres et vingt boucs, deux cents brebis et vingt béliers,
14Kelpi zanih, keltal sawmnih, belampi zanih leh belampa sawmnih,
15trente femelles de chameaux avec leurs petits qu'elles allaitaient, quarante vaches et dix taureaux, vingt ânesses et dix ânes.
15Sangawngsau zatlai sawmthum a noute utoh, bawngpi sawmli leh bawngtal sawm, sabengtungpi sawm nih leh sabengtung nou sawm.
16Il les remit à ses serviteurs, troupeau par troupeau séparément, et il dit à ses serviteurs: Passez devant moi, et mettez un intervalle entre chaque troupeau.
16Huan, huaite pawl chih a tuam chiatin a sikhate khut ah a kemsaka; huan, a sikhate kiangah, ka maah pai galkah unla, pawl chih kal nei sak jel un, a chi a.
17Il donna cet ordre au premier: Quand Esaü, mon frère, te rencontrera, et te demandera: A qui es-tu? où vas-tu? et à qui appartient ce troupeau devant toi?
17Huan, a makai pa kiangah, ka u Esauin hontuaha, na kianga, kua na hia? kaw hoh dek na hia? na maa omte kuaa ahi ua? chia a hondot leh,
18tu répondras: A ton serviteur Jacob; c'est un présent envoyé à mon seigneur Esaü; et voici, il vient lui-même derrière nous.
18Na sikha Jakob a ahi uh; ka pu Esau, nanga dia kipahman dinga honkhak ahi: ngaiin, amah hua ka nung uah a om, chiin, thu a pia hi.
19Il donna le même ordre au second, au troisième, et à tous ceux qui suivaient les troupeaux: C'est ainsi que vous parlerez à mon seigneur Esaü, quand vous le rencontrerez.
19Huan, a zom leh a zom nawn leh, gan hon hawlte tengteng kiangah leng, Esau na muh hun chiang un huchibang mahin na gen ding uh ahi.
20Vous direz: Voici, ton serviteur Jacob vient aussi derrière nous. Car il se disait: Je l'apaiserai par ce présent qui va devant moi; ensuite je le verrai en face, et peut-être m'accueillera-t-il favorablement.
20Huan, ngaiin, na sikha hua ka nung uah a om, chi chiat un, chiin thu a pe chiat hi. Kipahman ka maah pai leh a lung ka damsak ding a, huai nungin a mel ka mu ding; huchiin, a honna kipahpih kha ding, a chi ahi.
21Le présent passa devant lui; et il resta cette nuit-là dans le camp.
21Huchiin, kipahman a maah a pai galkah saka; amah bel, huai janin a pawlte lakah a giak hi.
22Il se leva la même nuit, prit ses deux femmes, ses deux servantes, et ses onze enfants, et passa le gué de Jabbok.
22Huan, janin a thoua, a ji nih leh, a sikhanu nihte leh a ta sawm leh khat te a pi a, Jabbok lui ngahna ah a pita.
23Il les prit, leur fit passer le torrent, et le fit passer à tout ce qui lui appartenait.
23Huchiin, a mau a pi a, lui a kan ua, a neih tengteng leng a kansak vek hi.
24Jacob demeura seul. Alors un homme lutta avec lui jusqu'au lever de l'aurore.
24Huan, Jakob amah kia in a omta; huan, mi khat toh phalvak tan a kibuan buan
25Voyant qu'il ne pouvait le vaincre, cet homme le frappa à l'emboîture de la hanche; et l'emboîture de la hanche de Jacob se démit pendant qu'il luttait avec lui.
25Huan, a zou kei chih a kitheihin a pheipi guhtuah a khoihsak a, huchiin a kibuan lai un Jakob pheipi guhtuah a kilawita hi.
26Il dit: Laisse-moi aller, car l'aurore se lève. Et Jacob répondit: Je ne te laisserai point aller, que tu ne m'aies béni.
26Huan, aman, hon khah in, phalvak ding a hita, a chi a. Huan, aman, na hon vualjawl keileh ka hon khah kei ding, achia.
27Il lui dit: Quel est ton nom? Et il répondit: Jacob.
27Huan, aman, a kiangah, na min bang ahia? Achia. Huan, aman, Jakob a chi a
28Il dit encore: ton nom ne sera plus Jacob, mais tu seras appelé Israël; car tu as lutté avec Dieu et avec des hommes, et tu as été vainqueur.
28Huan, aman, na min Jakob ahi nawn kei ding, Israel a honchi zota ding uh; Pathian leh mihing te na suala, na zouta ngala, achia.
29Jacob l'interrogea, en disant: Fais-moi je te prie, connaître ton nom. Il répondit: Pourquoi demandes-tu mon nom? Et il le bénit là.
29Huan, Jakobin, amah a dawnga, hehpihtakin na min honhilh in, a chi a. Huan, aman, bangjiakin ahia ka min non dot? Achia. Huan, huailaiah a vualjawlta.
30Jacob appela ce lieu du nom de Peniel: car, dit-il, j'ai vu Dieu face à face, et mon âme a été sauvée.
30Huan, Jakobin huailai mun ding in Peniel a chi a: Pathian a ma chin mahmah ah ka mu a, ka hinna hon hawisak jiakin a chi a.
31Le soleil se levait, lorsqu'il passa Peniel. Jacob boitait de la hanche.
31Huan, Peniel a khen laiin a ni a hongsuak a, amah a hon suna, a pheipi jiakin a bai ta hi.Huaijiakin tutanin Israel suanten pheipi guhtuah a sadual om a ne ngei kei uh: Jakob pheipi guhtuah a sadual lai tak a khoih jiakin.
32C'est pourquoi jusqu'à ce jour, les enfants d'Israël ne mangent point le tendon qui est à l'emboîture de la hanche; car Dieu frappa Jacob à l'emboîture de la hanche, au tendon.
32Huaijiakin tutanin Israel suanten pheipi guhtuah a sadual om a ne ngei kei uh: Jakob pheipi guhtuah a sadual lai tak a khoih jiakin.