1Voici, l'Eternel dévaste le pays et le rend désert, Il en bouleverse la face et en disperse les habitants.
1Ngaiin, TOUPAN lei a awngsakin, a sesak sina, a lumlet dinga, a omte a dalhsak sin hi.
2Et il en est du sacrificateur comme du peuple, Du maître comme du serviteur, De la maîtresse comme de la servante, Du vendeur comme de l'acheteur, Du prêteur comme de l'emprunteur, Du créancier comme du débiteur.
2Huan, vantang tunga om bangin siampu tungah leng a om ding; bawipa tunga a om bangin a pu tungah leng a om ding; bawinu tung a om bangin a pi tungah leng a om ding; a leimi tunga a om bangin, a khawngmi tungahleng a om ding; leitawisakmi tunga a om bangin a kianga apung pemi tungah leng a om ding.
3Le pays est dévasté, livré au pillage; Car l'Eternel l'a décrété.
3Lei lah awnsak keuhkeuh inleh hih siat dimdemin a om ding; huai lah TOUPAN a chita ngala.
4Le pays est triste, épuisé; Les habitants sont abattus, languissants; Les chefs du peuple sont sans force.
4Lei lah a kapin a tul a khovel lah bahin a tul a, leia mi tungnungte a bah uhi.
5Le pays était profané par ses habitants; Car ils transgressaient les lois, violaient les ordonnances, Ils rompaient l'alliance éternelle.
5Lei lah a ommite nuaiah a buahkhinta; dan te ah a talek ua, thuseh lak a hihlamdang ua, khantawn thukhuna a tatlek jiak un.
6C'est pourquoi la malédiction dévore le pays, Et ses habitants portent la peine de leurs crimes; C'est pourquoi les habitants du pays sont consumés, Et il n'en reste qu'un petit nombre.
6Huaijiakin hamsiatin lei a ne khina, a ommite lah siam louh tansak in a omta uh: huaijiakin leia ommite lah a kanglum ua, mi tawm chik kia a om lai uh.
7Le moût est triste, la vigne est flétrie; Tous ceux qui avaient le coeur joyeux soupirent.
7Uain thak lah a kapa, grepgui lah a baha, lungtang nuamte tengteng a mau uhi.
8La joie des tambourins a cessé, la gaîté bruyante a pris fin, La joie de la harpe a cessé.
8Khuangtate kipahna lah a daia, kaihging nuamsa ging lah a daita.
9On ne boit plus de vin en chantant; Les liqueurs fortes sont amères au buveur.
9Lasa kawmin uai a dawm kei ding uh: ju lah a dawnmite adingin a kha mahmah ding.
10La ville déserte est en ruines; Toutes les maisons sont fermées, on n'y entre plus.
10Buaina khopi chipsakin a omta: kuamah himhim a lut louhnba ding un in chih khakin a omta.
11On crie dans les rues, parce que le vin manque; Toute réjouissance a disparu, L'allégresse est bannie du pays.
11Uain jiakin kongzingte ah kap husa a oma: nuamna tengteng mialsakin a oma, hiai gam nopna a gamgta.
12La dévastation est restée dans la ville, Et les portes abattues sont en ruines.
12Khopi ah siatna nutsiatin a oma, a kulh kongkhak lah vuak siatin a omta.
13Car il en est dans le pays, au milieu des peuples, Comme quand on secoue l'olivier, Comme quand on grappille après la vendange.
13Lei laitakah mi chih lakah hichiin a om sing ngala, olive sing vuak nunga gah a om lai sek bangin leh, grep loh nunga grep maih loh ding a om lai sek bang maiin.
14Ils élèvent leur voix, ils poussent des cris d'allégresse; Des bords de la mer, ils célèbrent la majesté de l'Eternel.
14Huaiten a aw uh a suah ding ua, a kikou ding uh; TOUPA thupina jiakin tuipi akipanin ngaihtakin a kikou ding uh.
15Glorifiez donc l'Eternel dans les lieux où brille la lumière, Le nom de l'Eternel, Dieu d'Israël, dans les îles de la mer! -
15Huaijiakin TOUPA tuh Suahlam ah pahtawi un.
16De l'extrémité de la terre nous entendons chanter: Gloire au juste! Mais moi je dis: Je suis perdu! je suis perdu! malheur à moi! Les pillards pillent, et les pillards s'acharnent au pillage.
16Kawlmong tawpa lasak i ja, Mi diktatte kiangah thupina om hen, chih la. Himahleh, ken bel, Ka gawng huaihuaia, ka tung gik hi! lepchiahtaka gamtammiten lepchiahtakin a hih uhi, ka chi a.
17La terreur, la fosse, et le filet, Sont sur toi, habitant du pays!
17Leia om aw, lauhuainate, kokhukte, thangte na tungah a om hi.
18Celui qui fuit devant les cris de terreur tombe dans la fosse, Et celui qui remonte de la fosse se prend au filet; Car les écluses d'en haut s'ouvrent, Et les fondements de la terre sont ébranlés.
18Huchiin hichi ahi dinga, lauhuai husa akipana taipa tuh kokhukah a ke dinga; kokhuk sunga kipana pawtkhe toumi thangah a awk ding; tunglama tohlette lah honin a om ngalam lei kingaknate lah a ling hi.
19La terre est déchirée, La terre se brise, La terre chancelle.
19Lei lah a kitam gawp veka, lei lah hihmanin a om vek a, lei lah nak pitakin a ling hi.
20La terre chancelle comme un homme ivre, Elle vacille comme une cabane; Son péché pèse sur elle, Elle tombe, et ne se relève plus.
20Leilah mi zukham bangin a hoi dongdong dinga, bawkta hawt bangin a kihawt ding; a tatlekna lah a tungah giktakin a om ding a, huchiin a puk dinga, a thou nawnta kei ding hi.
21En ce temps-là, l'Eternel châtiera dans le ciel l'armée d'en haut, Et sur la terre les rois de la terre.
21Huan, huai ni chiangin hichi ahi dinga, Toupan tunglama mi tungnung pawl lian pipite a gawt ding, leia lei kumpipate toh.
22Ils seront assemblés captifs dans une prison, Ils seront enfermés dans des cachots, Et, après un grand nombre de jours, ils seront châtiés.
22Huan, hentate kokhuka pi khawma a om bang un huaite pi khawmin a om ding ua, suangkulha khum in a om ding uh, ni sawttak nungin gawt in a om ding uh.Huai hun chiangin tunga kha zum takin a om dinga, tunga ni zahlak takin a om ding; sepaihte TOUPA lah Zion tang leh Jerusalem khuaah leh, a upate maah, thupitakin lalin a om sing ngala.
23La lune sera couverte de honte, Et le soleil de confusion; Car l'Eternel des armées régnera Sur la montagne de Sion et à Jérusalem, Resplendissant de gloire en présence de ses anciens.
23Huai hun chiangin tunga kha zum takin a om dinga, tunga ni zahlak takin a om ding; sepaihte TOUPA lah Zion tang leh Jerusalem khuaah leh, a upate maah, thupitakin lalin a om sing ngala.