¹Je suis l'homme qui a vu la misère Sous la verge de sa fureur.

¹Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

²Il m'a conduit, mené dans les ténèbres, Et non dans la lumière.

²Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

³Contre moi il tourne et retourne sa main Tout le jour.

³Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

⁴Il a fait dépérir ma chair et ma peau, Il a brisé mes os.

⁴Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

⁵Il a bâti autour de moi, Il m'a environné de poison et de douleur.

⁵Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

⁶Il me fait habiter dans les ténèbres, Comme ceux qui sont morts dès longtemps.

⁶I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

⁷Il m'a entouré d'un mur, pour que je ne sorte pas; Il m'a donné de pesantes chaînes.

⁷Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

⁸J'ai beau crier et implorer du secours, Il ne laisse pas accès à ma prière.

⁸Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

⁹Il a fermé mon chemin avec des pierres de taille, Il a détruit mes sentiers.

⁹Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

¹⁰Il a été pour moi un ours en embuscade, Un lion dans un lieu caché.

¹⁰En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

¹¹Il a détourné mes voies, il m'a déchiré, Il m'a jeté dans la désolation.

¹¹Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

¹²Il a tendu son arc, et il m'a placé Comme un but pour sa flèche.

¹²Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

¹³Il a fait entrer dans mes reins Les traits de son carquois.

¹³Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

¹⁴Je suis pour tout mon peuple un objet de raillerie, Chaque jour l'objet de leurs chansons.

¹⁴Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

¹⁵Il m'a rassasié d'amertume, Il m'a enivré d'absinthe.

¹⁵Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

¹⁶Il a brisé mes dents avec des cailloux, Il m'a couvert de cendre.

¹⁶Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

¹⁷Tu m'as enlevé la paix; Je ne connais plus le bonheur.

¹⁷Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

¹⁸Et j'ai dit: Ma force est perdue, Je n'ai plus d'espérance en l'Eternel!

¹⁸Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

¹⁹Quand je pense à ma détresse et à ma misère, A l'absinthe et au poison;

¹⁹Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

²⁰Quand mon âme s'en souvient, Elle est abattue au dedans de moi.

²⁰Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

²¹Voici ce que je veux repasser en mon coeur, Ce qui me donnera de l'espérance.

²¹Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

²²Les bontés de l'Eternel ne sont pas épuisées, Ses compassions ne sont pas à leur terme;

²²HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

²³Elles se renouvellent chaque matin. Oh! que ta fidélité est grande!

²³Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

²⁴L'Eternel est mon partage, dit mon âme; C'est pourquoi je veux espérer en lui.

²⁴HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

²⁵L'Eternel a de la bonté pour qui espère en lui, Pour l'âme qui le cherche.

²⁵HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

²⁶Il est bon d'attendre en silence Le secours de l'Eternel.

²⁶Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

²⁷Il est bon pour l'homme De porter le joug dans sa jeunesse.

²⁷Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

²⁸Il se tiendra solitaire et silencieux, Parce que l'Eternel le lui impose;

²⁸Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

²⁹Il mettra sa bouche dans la poussière, Sans perdre toute espérance;

²⁹Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

³⁰Il présentera la joue à celui qui le frappe, Il se rassasiera d'opprobres.

³⁰Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

³¹Car le Seigneur Ne rejette pas à toujours.

³¹Ty Herren förkastar icke för evig tid;

³²Mais, lorsqu'il afflige, Il a compassion selon sa grande miséricorde;

³²utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

³³Car ce n'est pas volontiers qu'il humilie Et qu'il afflige les enfants des hommes.

³³Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

³⁴Quand on foule aux pieds Tous les captifs du pays,

³⁴Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

³⁵Quand on viole la justice humaine A la face du Très-Haut,

³⁵att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

³⁶Quand on fait tort à autrui dans sa cause, Le Seigneur ne le voit-il pas?

³⁶att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

³⁷Qui dira qu'une chose arrive, Sans que le Seigneur l'ait ordonnée?

³⁷Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

³⁸N'est-ce pas de la volonté du Très-Haut que viennent Les maux et les biens?

³⁸Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

³⁹Pourquoi l'homme vivant se plaindrait-il? Que chacun se plaigne de ses propres péchés.

³⁹Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

⁴⁰Recherchons nos voies et sondons, Et retournons à l'Eternel;

⁴⁰Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

⁴¹Elevons nos coeurs et nos mains Vers Dieu qui est au ciel:

⁴¹Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

⁴²Nous avons péché, nous avons été rebelles! Tu n'as point pardonné!

⁴²Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

⁴³Tu t'es caché dans ta colère, et tu nous as poursuivis; Tu as tué sans miséricorde;

⁴³Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

⁴⁴Tu t'es enveloppé d'un nuage, Pour fermer accès à la prière.

⁴⁴Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

⁴⁵Tu nous as rendus un objet de mépris et de dédain Au milieu des peuples.

⁴⁵Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

⁴⁶Ils ouvrent la bouche contre nous, Tous ceux qui sont nos ennemis.

⁴⁶Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

⁴⁷Notre partage a été la terreur et la fosse, Le ravage et la ruine.

⁴⁷Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

⁴⁸Des torrents d'eau coulent de mes yeux, A cause de la ruine de la fille de mon peuple.

⁴⁸Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

⁴⁹Mon oeil fond en larmes, sans repos, Sans relâche,

⁴⁹Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

⁵⁰Jusqu'à ce que l'Eternel regarde et voie Du haut des cieux;

⁵⁰till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

⁵¹Mon oeil me fait souffrir, A cause de toutes les filles de ma ville.

⁵¹Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

⁵²Ils m'ont donné la chasse comme à un oiseau, Ceux qui sont à tort mes ennemis.

⁵²Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

⁵³Ils ont voulu anéantir ma vie dans une fosse, Et ils ont jeté des pierres sur moi.

⁵³De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

⁵⁴Les eaux ont inondé ma tête; Je disais: Je suis perdu!

⁵⁴Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

⁵⁵J'ai invoqué ton nom, ô Eternel, Du fond de la fosse.

⁵⁵Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

⁵⁶Tu as entendu ma voix: Ne ferme pas l'oreille à mes soupirs, à mes cris!

⁵⁶Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

⁵⁷Au jour où je t'ai invoqué, tu t'es approché, Tu as dit: Ne crains pas!

⁵⁷Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

⁵⁸Seigneur, tu as défendu la cause de mon âme, Tu as racheté ma vie.

⁵⁸Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

⁵⁹Eternel, tu as vu ce qu'on m'a fait souffrir: Rends-moi justice!

⁵⁹Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

⁶⁰Tu as vu toutes leurs vengeances, Tous leurs complots contre moi.

⁶⁰Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

⁶¹Eternel, tu as entendu leurs outrages, Tous leurs complots contre moi,

⁶¹Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

⁶²Les discours de mes adversaires, et les projets Qu'ils formaient chaque jour contre moi.

⁶²Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

⁶³Regarde quand ils sont assis et quand ils se lèvent: Je suis l'objet de leurs chansons.

⁶³Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

⁶⁴Tu leur donneras un salaire, ô Eternel, Selon l'oeuvre de leurs mains;

⁶⁴Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

⁶⁵Tu les livreras à l'endurcissement de leur coeur, A ta malédiction contre eux;

⁶⁵Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

⁶⁶Tu les poursuivras dans ta colère, et tu les extermineras De dessous les cieux, ô Eternel!

⁶⁶Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.