¹Souviens-toi, Eternel, de ce qui nous est arrivé! Regarde, vois notre opprobre!

¹Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

²Notre héritage a passé à des étrangers, Nos maisons à des inconnus.

²Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

³Nous sommes orphelins, sans père; Nos mères sont comme des veuves.

³Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

⁴Nous buvons notre eau à prix d'argent, Nous payons notre bois.

⁴Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

⁵Nous sommes poursuivis, le joug sur le cou; Nous sommes épuisés, nous n'avons point de repos.

⁵Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

⁶Nous avons tendu la main vers l'Egypte, vers l'Assyrie, Pour nous rassasier de pain.

⁶Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

⁷Nos pères ont péché, ils ne sont plus, Et c'est nous qui portons la peine de leurs iniquités.

⁷Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

⁸Des esclaves dominent sur nous, Et personne ne nous délivre de leurs mains.

⁸Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

⁹Nous cherchons notre pain au péril de notre vie, Devant l'épée du désert.

⁹Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

¹⁰Notre peau est brûlante comme un four, Par l'ardeur de la faim.

¹⁰Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

¹¹Ils ont déshonoré les femmes dans Sion, Les vierges dans les villes de Juda.

¹¹Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

¹²Des chefs ont été pendus par leurs mains; La personne des vieillards n'a pas été respectée.

¹²Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

¹³Les jeunes hommes ont porté la meule, Les enfants chancelaient sous des fardeaux de bois.

¹³Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

¹⁴Les vieillards ne vont plus à la porte, Les jeunes hommes ont cessé leurs chants.

¹⁴De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

¹⁵La joie a disparu de nos coeurs, Le deuil a remplacé nos danses.

¹⁵Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

¹⁶La couronne de notre tête est tombée! Malheur à nous, parce que nous avons péché!

¹⁶Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

¹⁷Si notre coeur est souffrant, Si nos yeux sont obscurcis,

¹⁷Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

¹⁸C'est que la montagne de Sion est ravagée, C'est que les renards s'y promènent.

¹⁸för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

¹⁹Toi, l'Eternel, tu règnes à jamais; Ton trône subsiste de génération en génération.

¹⁹Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

²⁰Pourquoi nous oublierais-tu pour toujours, Nous abandonnerais-tu pour de longues années?

²⁰Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

²¹Fais-nous revenir vers toi, ô Eternel, et nous reviendrons! Donne-nous encore des jours comme ceux d'autrefois!

²¹Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

²²Nous aurais-tu entièrement rejetés, Et t'irriterais-tu contre nous jusqu'à l'excès!

²²Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?