¹Psaume d'Asaph. Dieu, Dieu, l'Eternel, parle, et convoque la terre, Depuis le soleil levant jusqu'au soleil couchant.

¹En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

²De Sion, beauté parfaite, Dieu resplendit.

²Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

³Il vient, notre Dieu, il ne reste pas en silence; Devant lui est un feu dévorant, Autour de lui une violente tempête.

³Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

⁴Il crie vers les cieux en haut, Et vers la terre, pour juger son peuple:

⁴Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

⁵Rassemblez-moi mes fidèles, Qui ont fait alliance avec moi par le sacrifice! -

⁵»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

⁶Et les cieux publieront sa justice, Car c'est Dieu qui est juge. -Pause.

⁶Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.

⁷Ecoute, mon peuple! et je parlerai; Israël! et je t'avertirai. Je suis Dieu, ton Dieu.

⁷Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

⁸Ce n'est pas pour tes sacrifices que je te fais des reproches; Tes holocaustes sont constamment devant moi.

⁸Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

⁹Je ne prendrai pas de taureau dans ta maison, Ni de bouc dans tes bergeries.

⁹Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

¹⁰Car tous les animaux des forêts sont à moi, Toutes les bêtes des montagnes par milliers;

¹⁰ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

¹¹Je connais tous les oiseaux des montagnes, Et tout ce qui se meut dans les champs m'appartient.

¹¹jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

¹²Si j'avais faim, je ne te le dirais pas, Car le monde est à moi et tout ce qu'il renferme.

¹²Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

¹³Est-ce que je mange la chair des taureaux? Est-ce que je bois le sang des boucs?

¹³Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

¹⁴Offre pour sacrifice à Dieu des actions de grâces, Et accomplis tes voeux envers le Très-Haut.

¹⁴Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

¹⁵Et invoque-moi au jour de la détresse; Je te délivrerai, et tu me glorifieras.

¹⁵Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

¹⁶Et Dieu dit au méchant: Quoi donc! tu énumères mes lois, Et tu as mon alliance à la bouche,

¹⁶Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

¹⁷Toi qui hais les avis, Et qui jettes mes paroles derrière toi!

¹⁷du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

¹⁸Si tu vois un voleur, tu te plais avec lui, Et ta part est avec les adultères.

¹⁸Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

¹⁹Tu livres ta bouche au mal, Et ta langue est un tissu de tromperies.

¹⁹Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

²⁰Tu t'assieds, et tu parles contre ton frère, Tu diffames le fils de ta mère.

²⁰Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

²¹Voilà ce que tu as fait, et je me suis tu. Tu t'es imaginé que je te ressemblais; Mais je vais te reprendre, et tout mettre sous tes yeux.

²¹Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

²²Prenez-y donc garde, vous qui oubliez Dieu, De peur que je ne déchire, sans que personne délivre.

²²I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

²³Celui qui offre pour sacrifice des actions de grâces me glorifie, Et à celui qui veille sur sa voie Je ferai voir le salut de Dieu.

²³den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»