¹Au chef des chantres. Avec instruments à cordes. Cantique de David. O Dieu! prête l'oreille à ma prière, Et ne te dérobe pas à mes supplications!

¹För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.

²Ecoute-moi, et réponds-moi! J'erre çà et là dans mon chagrin et je m'agite,

²Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

³A cause de la voix de l'ennemi et de l'oppression du méchant; Car ils font tomber sur moi le malheur, Et me poursuivent avec colère.

³Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

⁴Mon coeur tremble au dedans de moi, Et les terreurs de la mort me surprennent;

⁴vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

⁵La crainte et l'épouvante m'assaillent, Et le frisson m'enveloppe.

⁵Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

⁶Je dis: Oh! si j'avais les ailes de la colombe, Je m'envolerais, et je trouverais le repos;

⁶Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

⁷Voici, je fuirais bien loin, J'irais séjourner au désert; -Pause.

⁷Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

⁸Je m'échapperais en toute hâte, Plus rapide que le vent impétueux, que la tempête.

⁸Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.

⁹Réduis à néant, Seigneur, divise leurs langues! Car je vois dans la ville la violence et les querelles;

⁹Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

¹⁰Elles en font jour et nuit le tour sur les murs; L'iniquité et la malice sont dans son sein;

¹⁰Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

¹¹La méchanceté est au milieu d'elle, Et la fraude et la tromperie ne quittent point ses places.

¹¹Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

¹²Ce n'est pas un ennemi qui m'outrage, je le supporterais; Ce n'est pas mon adversaire qui s'élève contre moi, Je me cacherais devant lui.

¹²ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

¹³C'est toi, que j'estimais mon égal, Toi, mon confident et mon ami!

¹³Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

¹⁴Ensemble nous vivions dans une douce intimité, Nous allions avec la foule à la maison de Dieu!

¹⁴Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

¹⁵Que la mort les surprenne, Qu'ils descendent vivants au séjour des morts! Car la méchanceté est dans leur demeure, au milieu d'eux.

¹⁵du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

¹⁶Et moi, je crie à Dieu, Et l'Eternel me sauvera.

¹⁶Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.

¹⁷Le soir, le matin, et à midi, je soupire et je gémis, Et il entendra ma voix.

¹⁷Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

¹⁸Il me délivrera de leur approche et me rendra la paix, Car ils sont nombreux contre moi.

¹⁸Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

¹⁹Dieu entendra, et il les humiliera, Lui qui de toute éternité est assis sur son trône; -Pause. Car il n'y a point en eux de changement, Et ils ne craignent point Dieu.

¹⁹Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

²⁰Il porte la main sur ceux qui étaient en paix avec lui, Il viole son alliance;

²⁰Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

²¹Sa bouche est plus douce que la crème, Mais la guerre est dans son coeur; Ses paroles sont plus onctueuses que l'huile, Mais ce sont des épées nues.

²¹Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

²²Remets ton sort à l'Eternel, et il te soutiendra, Il ne laissera jamais chanceler le juste.

²²Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

²³Et toi, ô Dieu! tu les feras descendre au fond de la fosse; Les hommes de sang et de fraude N'atteindront pas la moitié de leurs jours. C'est en toi que je me confie.

²³Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

²⁴Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.