¹Psaume d'Asaph. Oui, Dieu est bon pour Israël, Pour ceux qui ont le coeur pur.

¹En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

²Toutefois, mon pied allait fléchir, Mes pas étaient sur le point de glisser;

²Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

³Car je portais envie aux insensés, En voyant le bonheur des méchants.

³ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

⁴Rien ne les tourmente jusqu'à leur mort, Et leur corps est chargé d'embonpoint;

⁴Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

⁵Ils n'ont aucune part aux souffrances humaines, Ils ne sont point frappés comme le reste des hommes.

⁵De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

⁶Aussi l'orgueil leur sert de collier, La violence est le vêtement qui les enveloppe;

⁶Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

⁷L'iniquité sort de leurs entrailles, Les pensées de leur coeur se font jour.

⁷Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

⁸Ils raillent, et parlent méchamment d'opprimer; Ils profèrent des discours hautains,

⁸De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

⁹Ils élèvent leur bouche jusqu'aux cieux, Et leur langue se promène sur la terre.

⁹Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

¹⁰Voilà pourquoi son peuple se tourne de leur côté, Il avale l'eau abondamment,

¹⁰därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

¹¹Et il dit: Comment Dieu saurait-il, Comment le Très-Haut connaîtrait-il?

¹¹Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

¹²Ainsi sont les méchants: Toujours heureux, ils accroissent leurs richesses.

¹²Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

¹³C'est donc en vain que j'ai purifié mon coeur, Et que j'ai lavé mes mains dans l'innocence:

¹³Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

¹⁴Chaque jour je suis frappé, Tous les matins mon châtiment est là.

¹⁴jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

¹⁵Si je disais: Je veux parler comme eux, Voici, je trahirais la race de tes enfants.

¹⁵Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

¹⁶Quand j'ai réfléchi là-dessus pour m'éclairer, La difficulté fut grande à mes yeux,

¹⁶När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

¹⁷Jusqu'à ce que j'eusse pénétré dans les sanctuaires de Dieu, Et que j'eusse pris garde au sort final des méchants.

¹⁷till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

¹⁸Oui, tu les places sur des voies glissantes, Tu les fais tomber et les mets en ruines.

¹⁸Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

¹⁹Eh quoi! en un instant les voilà détruits! Ils sont enlevés, anéantis par une fin soudaine!

¹⁹Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

²⁰Comme un songe au réveil, Seigneur, à ton réveil, tu repousses leur image.

²⁰Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

²¹Lorsque mon coeur s'aigrissait, Et que je me sentais percé dans les entrailles,

²¹När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

²²J'étais stupide et sans intelligence, J'étais à ton égard comme les bêtes.

²²då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

²³Cependant je suis toujours avec toi, Tu m'as saisi la main droite;

²³Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

²⁴Tu me conduiras par ton conseil, Puis tu me recevras dans la gloire.

²⁴Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

²⁵Quel autre ai-je au ciel que toi! Et sur la terre je ne prends plaisir qu'en toi.

²⁵Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

²⁶Ma chair et mon coeur peuvent se consumer: Dieu sera toujours le rocher de mon coeur et mon partage.

²⁶Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

²⁷Car voici, ceux qui s'éloignent de toi périssent; Tu anéantis tous ceux qui te sont infidèles.

²⁷Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

²⁸Pour moi, m'approcher de Dieu, c'est mon bien: Je place mon refuge dans le Seigneur, l'Eternel, Afin de raconter toutes tes oeuvres.

²⁸Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.