¹Cantique d'Asaph. Pourquoi, ô Dieu! rejettes-tu pour toujours? Pourquoi t'irrites-tu contre le troupeau de ton pâturage?

¹En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

²Souviens-toi de ton peuple que tu as acquis autrefois, Que tu as racheté comme la tribu de ton héritage! Souviens-toi de la montagne de Sion, où tu faisais ta résidence;

²Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

³Porte tes pas vers ces lieux constamment dévastés! L'ennemi a tout ravagé dans le sanctuaire.

³Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

⁴Tes adversaires ont rugi au milieu de ton temple; Ils ont établi pour signes leurs signes.

⁴Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

⁵On les a vus, pareils à celui qui lève La cognée dans une épaisse forêt;

⁵Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

⁶Et bientôt ils ont brisé toutes les sculptures, A coups de haches et de marteaux.

⁶Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

⁷Ils ont mis le feu à ton sanctuaire; Ils ont abattu, profané la demeure de ton nom.

⁷De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

⁸Ils disaient en leur coeur: Traitons-les tous avec violence! Ils ont brûlé dans le pays tous les lieux saints.

⁸De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

⁹Nous ne voyons plus nos signes; Il n'y a plus de prophète, Et personne parmi nous qui sache jusqu'à quand...

⁹Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

¹⁰Jusqu'à quand, ô Dieu! l'oppresseur outragera-t-il, L'ennemi méprisera-t-il sans cesse ton nom?

¹⁰Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

¹¹Pourquoi retires-tu ta main et ta droite? Sors-la de ton sein! détruis!

¹¹Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

¹²Dieu est mon roi dès les temps anciens, Lui qui opère des délivrances au milieu de la terre.

¹²Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

¹³Tu as fendu la mer par ta puissance, Tu as brisé les têtes des monstres sur les eaux;

¹³Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

¹⁴Tu as écrasé la tête du crocodile, Tu l'as donné pour nourriture au peuple du désert.

¹⁴Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

¹⁵Tu as fait jaillir des sources et des torrents. Tu as mis à sec des fleuves qui ne tarissent point.

¹⁵Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

¹⁶A toi est le jour, à toi est la nuit; Tu as créé la lumière et le soleil.

¹⁶Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

¹⁷Tu as fixé toutes les limites de la terre, Tu as établi l'été et l'hiver.

¹⁷Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

¹⁸Souviens-toi que l'ennemi outrage l'Eternel, Et qu'un peuple insensé méprise ton nom!

¹⁸Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

¹⁹Ne livre pas aux bêtes l'âme de ta tourterelle, N'oublie pas à toujours la vie de tes malheureux!

¹⁹Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

²⁰Aie égard à l'alliance! Car les lieux sombres du pays sont pleins de repaires de brigands.

²⁰Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

²¹Que l'opprimé ne retourne pas confus! Que le malheureux et le pauvre célèbrent ton nom!

²¹Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

²²Lève-toi, ô Dieu! défends ta cause! Souviens-toi des outrages que te fait chaque jour l'insensé!

²²Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

²³N'oublie pas les clameurs de tes adversaires, Le tumulte sans cesse croissant de ceux qui s'élèvent contre toi!

²³Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.