¹Cantique d'Asaph. Mon peuple, écoute mes instructions! Prêtez l'oreille aux paroles de ma bouche!

¹En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

²J'ouvre la bouche par des sentences, Je publie la sagesse des temps anciens.

²Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

³Ce que nous avons entendu, ce que nous savons, Ce que nos pères nous ont raconté,

³Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

⁴Nous ne le cacherons point à leurs enfants; Nous dirons à la génération future les louanges de l'Eternel, Et sa puissance, et les prodiges qu'il a opérés.

⁴det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

⁵Il a établi un témoignage en Jacob, Il a mis une loi en Israël, Et il a ordonné à nos pères de l'enseigner à leurs enfants,

⁵Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

⁶Pour qu'elle fût connue de la génération future, Des enfants qui naîtraient, Et que, devenus grands, ils en parlassent à leurs enfants,

⁶Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

⁷Afin qu'ils missent en Dieu leur confiance, Qu'ils n'oubliassent pas les oeuvres de Dieu, Et qu'ils observassent ses commandements,

⁷Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

⁸Afin qu'ils ne fussent pas, comme leurs pères, Une race indocile et rebelle, Une race dont le coeur n'était pas ferme, Et dont l'esprit n'était pas fidèle à Dieu.

⁸Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

⁹Les fils d'Ephraïm, armés et tirant de l'arc, Tournèrent le dos le jour du combat.

⁹Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

¹⁰Ils ne gardèrent point l'alliance de Dieu, Et ils refusèrent de marcher selon sa loi.

¹⁰De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

¹¹Ils mirent en oubli ses oeuvres, Ses merveilles qu'il leur avait fait voir.

¹¹De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

¹²Devant leurs pères il avait fait des prodiges, Au pays d'Egypte, dans les campagnes de Tsoan.

¹²Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

¹³Il fendit la mer et leur ouvrit un passage, Il fit dresser les eaux comme une muraille.

¹³Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

¹⁴Il les conduisit le jour par la nuée, Et toute la nuit par un feu éclatant.

¹⁴Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

¹⁵Il fendit des rochers dans le désert, Et il donna à boire comme des flots abondants;

¹⁵Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

¹⁶Du rocher il fit jaillir des sources, Et couler des eaux comme des fleuves.

¹⁶Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

¹⁷Mais ils continuèrent à pécher contre lui, A se révolter contre le Très-Haut dans le désert.

¹⁷Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

¹⁸Ils tentèrent Dieu dans leur coeur, En demandant de la nourriture selon leur désir.

¹⁸De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

¹⁹Ils parlèrent contre Dieu, Ils dirent: Dieu pourrait-il Dresser une table dans le désert?

¹⁹Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

²⁰Voici, il a frappé le rocher, et des eaux ont coulé, Et des torrents se sont répandus; Pourra-t-il aussi donner du pain, Ou fournir de la viande à son peuple?

²⁰Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

²¹L'Eternel entendit, et il fut irrité; Un feu s'alluma contre Jacob, Et la colère s'éleva contre Israël,

²¹Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

²²Parce qu'ils ne crurent pas en Dieu, Parce qu'ils n'eurent pas confiance dans son secours.

²²eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

²³Il commanda aux nuages d'en haut, Et il ouvrit les portes des cieux;

²³Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

²⁴Il fit pleuvoir sur eux la manne pour nourriture, Il leur donna le blé du ciel.

²⁴han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

²⁵Ils mangèrent tous le pain des grands, Il leur envoya de la nourriture à satiété.

²⁵Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

²⁶Il fit souffler dans les cieux le vent d'orient, Et il amena par sa puissance le vent du midi;

²⁶Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

²⁷Il fit pleuvoir sur eux la viande comme de la poussière, Et comme le sable des mers les oiseaux ailés;

²⁷Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

²⁸Il les fit tomber au milieu de leur camp, Tout autour de leurs demeures.

²⁸han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

²⁹Ils mangèrent et se rassasièrent abondamment: Dieu leur donna ce qu'ils avaient désiré.

²⁹Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

³⁰Ils n'avaient pas satisfait leur désir, Ils avaient encore leur nourriture dans la bouche,

³⁰Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

³¹Lorsque la colère de Dieu s'éleva contre eux; Il frappa de mort les plus vigoureux, Il abattit les jeunes hommes d'Israël.

³¹då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

³²Malgré tout cela, ils continuèrent à pécher, Et ne crurent point à ses prodiges.

³²Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

³³Il consuma leurs jours par la vanité, Et leurs années par une fin soudaine.

³³Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

³⁴Quand il les frappait de mort, ils le cherchaient, Ils revenaient et se tournaient vers Dieu;

³⁴När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

³⁵Ils se souvenaient que Dieu était leur rocher, Que le Dieu Très-Haut était leur libérateur.

³⁵De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

³⁶Mais ils le trompaient de la bouche, Et ils lui mentaient de la langue;

³⁶och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

³⁷Leur coeur n'était pas ferme envers lui, Et ils n'étaient pas fidèles à son alliance.

³⁷Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

³⁸Toutefois, dans sa miséricorde, il pardonne l'iniquité et ne détruit pas; Il retient souvent sa colère et ne se livre pas à toute sa fureur.

³⁸Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

³⁹Il se souvint qu'ils n'étaient que chair, Un souffle qui s'en va et ne revient pas.

³⁹Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

⁴⁰Que de fois ils se révoltèrent contre lui dans le désert! Que de fois ils l'irritèrent dans la solitude!

⁴⁰Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

⁴¹Ils ne cessèrent de tenter Dieu, Et de provoquer le Saint d'Israël.

⁴¹Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

⁴²Ils ne se souvinrent pas de sa puissance, Du jour où il les délivra de l'ennemi,

⁴²De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

⁴³Des miracles qu'il accomplit en Egypte, Et de ses prodiges dans les campagnes de Tsoan.

⁴³då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

⁴⁴Il changea leurs fleuves en sang, Et ils ne purent en boire les eaux.

⁴⁴Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

⁴⁵Il envoya contre eux des mouches venimeuses qui les dévorèrent, Et des grenouilles qui les détruisirent.

⁴⁵han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

⁴⁶Il livra leurs récoltes aux sauterelles, Le produit de leur travail aux sauterelles.

⁴⁶Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

⁴⁷Il fit périr leurs vignes par la grêle, Et leurs sycomores par la gelée.

⁴⁷han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

⁴⁸Il abandonna leur bétail à la grêle, Et leurs troupeaux au feu du ciel.

⁴⁸han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

⁴⁹Il lança contre eux son ardente colère, La fureur, la rage et la détresse, Une troupe de messagers de malheur.

⁴⁹Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

⁵⁰Il donna libre cours à sa colère, Il ne sauva pas leur âme de la mort, Il livra leur vie à la mortalité;

⁵⁰Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

⁵¹Il frappa tous les premiers-nés en Egypte, Les prémices de la force sous les tentes de Cham.

⁵¹Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

⁵²Il fit partir son peuple comme des brebis, Il les conduisit comme un troupeau dans le désert.

⁵²Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

⁵³Il les dirigea sûrement, pour qu'ils fussent sans crainte, Et la mer couvrit leurs ennemis.

⁵³Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

⁵⁴Il les amena vers sa frontière sainte, Vers cette montagne que sa droite a acquise.

⁵⁴Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

⁵⁵Il chassa devant eux les nations, Leur distribua le pays en héritage, Et fit habiter dans leurs tentes les tribus d'Israël.

⁵⁵Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

⁵⁶Mais ils tentèrent le Dieu Très-Haut et se révoltèrent contre lui, Et ils n'observèrent point ses ordonnances.

⁵⁶Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

⁵⁷Ils s'éloignèrent et furent infidèles, comme leurs pères, Ils tournèrent, comme un arc trompeur.

⁵⁷de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

⁵⁸Ils l'irritèrent par leurs hauts lieux, Et ils excitèrent sa jalousie par leurs idoles.

⁵⁸De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

⁵⁹Dieu entendit, et il fut irrité; Il repoussa fortement Israël.

⁵⁹Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

⁶⁰Il abandonna la demeure de Silo, La tente où il habitait parmi les hommes;

⁶⁰Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

⁶¹Il livra sa gloire à la captivité, Et sa majesté entre les mains de l'ennemi.

⁶¹han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

⁶²Il mit son peuple à la merci du glaive, Et il s'indigna contre son héritage.

⁶²Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

⁶³Le feu dévora ses jeunes hommes, Et ses vierges ne furent pas célébrées;

⁶³Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

⁶⁴Ses sacrificateurs tombèrent par l'épée, Et ses veuves ne pleurèrent pas.

⁶⁴Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

⁶⁵Le Seigneur s'éveilla comme celui qui a dormi, Comme un héros qu'a subjugué le vin.

⁶⁵Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

⁶⁶Il frappa ses adversaires en fuite, Il les couvrit d'un opprobre éternel.

⁶⁶Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

⁶⁷Cependant il rejeta la tente de Joseph, Et il ne choisit point la tribu d'Ephraïm;

⁶⁷Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

⁶⁸Il préféra la tribu de Juda, La montagne de Sion qu'il aimait.

⁶⁸Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

⁶⁹Et il bâtit son sanctuaire comme les lieux élevés, Comme la terre qu'il a fondée pour toujours.

⁶⁹Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

⁷⁰Il choisit David, son serviteur, Et il le tira des bergeries;

⁷⁰Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

⁷¹Il le prit derrière les brebis qui allaitent, Pour lui faire paître Jacob, son peuple, Et Israël, son héritage.

⁷¹Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

⁷²Et David les dirigea avec un coeur intègre, Et les conduisit avec des mains intelligentes.

⁷²Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.