1לכל זמן ועת לכל חפץ תחת השמים׃
1Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.
2עת ללדת ועת למות עת לטעת ועת לעקור נטוע׃
2Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid.
3עת להרוג ועת לרפוא עת לפרוץ ועת לבנות׃
3Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.
4עת לבכות ועת לשחוק עת ספוד ועת רקוד׃
4Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid, och dansa har sin tid.
5עת להשליך אבנים ועת כנוס אבנים עת לחבוק ועת לרחק מחבק׃
5Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och avhålla sig från famntag har sin tid.
6עת לבקש ועת לאבד עת לשמור ועת להשליך׃
6Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin tid.
7עת לקרוע ועת לתפור עת לחשות ועת לדבר׃
7Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.
8עת לאהב ועת לשנא עת מלחמה ועת שלום׃
8Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid, och fred har sin tid.
9מה יתרון העושה באשר הוא עמל׃
9Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?
10ראיתי את הענין אשר נתן אלהים לבני האדם לענות בו׃
10Jag såg vilket besvär Gud har givit människors barn till att plåga sig med.
11את הכל עשה יפה בעתו גם את העלם נתן בלבם מבלי אשר לא ימצא האדם את המעשה אשר עשה האלהים מראש ועד סוף׃
11Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han har ock lagt evigheten i människornas hjärtan, dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud har gjort.
12ידעתי כי אין טוב בם כי אם לשמוח ולעשות טוב בחייו׃
12Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de äro glada och göra sig goda dagar, så länge de leva.
13וגם כל האדם שיאכל ושתה וראה טוב בכל עמלו מתת אלהים היא׃
13Men om någon kan äta och dricka och njuta vad gott är under all sin möda, så är också detta en Guds gåva.
14ידעתי כי כל אשר יעשה האלהים הוא יהיה לעולם עליו אין להוסיף וממנו אין לגרע והאלהים עשה שיראו מלפניו׃
14Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva evinnerligen; man kan icke lägga något därtill, ej heller taga något därifrån. Och Gud har så gjort, för att man skall frukta honom.
15מה שהיה כבר הוא ואשר להיות כבר היה והאלהים יבקש את נרדף׃
15Vad som är, det var redan förut, och vad som kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud söker blott fram det förgångna.
16ועוד ראיתי תחת השמש מקום המשפט שמה הרשע ומקום הצדק שמה הרשע׃
16Ytterligare såg jag under solen att på domarsätet rådde orättfärdighet, och på rättfärdighetens säte orättfärdighet.
17אמרתי אני בלבי את הצדיק ואת הרשע ישפט האלהים כי עת לכל חפץ ועל כל המעשה שם׃
17Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart företag och allt vad man gör har sin tid hos honom.
18אמרתי אני בלבי על דברת בני האדם לברם האלהים ולראות שהם בהמה המה להם׃
18Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på det att de själva må inse att de äro såsom fänad.
19כי מקרה בני האדם ומקרה הבהמה ומקרה אחד להם כמות זה כן מות זה ורוח אחד לכל ומותר האדם מן הבהמה אין כי הכל הבל׃
19Ty det går människors barn såsom det går fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock alla. Ja, människorna hava intet framför fänaden, ty allt är fåfänglighet.
20הכל הולך אל מקום אחד הכל היה מן העפר והכל שב אל העפר׃
20Alla går de till samma mål; alla have de kommit av stoft, och alla skola de åter varda stoft.
21מי יודע רוח בני האדם העלה היא למעלה ורוח הבהמה הירדת היא למטה לארץ׃
21Vem kan veta om människornas ande att den stiger uppåt, och om fänadens ande att den far ned under jorden?
22וראיתי כי אין טוב מאשר ישמח האדם במעשיו כי הוא חלקו כי מי יביאנו לראות במה שיהיה אחריו׃
22Och jag såg att intet är bättre för människan, än att hon är glad under sitt arbete; ty detta är den del hon får. Ty vem kan föra henne tillbaka, så att hon får se och hava glädje av vad som skall ske efter henne?