Hebrew: Modern

Svenska 1917

Ecclesiastes

7

1טוב שם משמן טוב ויום המות מיום הולדו׃
1Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen?
2טוב ללכת אל בית אבל מלכת אל בית משתה באשר הוא סוף כל האדם והחי יתן אל לבו׃
2Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
3טוב כעס משחק כי ברע פנים ייטב לב׃
3Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
4לב חכמים בבית אבל ולב כסילים בבית שמחה׃
4Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
5טוב לשמע גערת חכם מאיש שמע שיר כסילים׃
5De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
6כי כקול הסירים תחת הסיר כן שחק הכסיל וגם זה הבל׃
6Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
7כי העשק יהולל חכם ויאבד את לב מתנה׃
7Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
8טוב אחרית דבר מראשיתו טוב ארך רוח מגבה רוח׃
8Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
9אל תבהל ברוחך לכעוס כי כעס בחיק כסילים ינוח׃
9Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
10אל תאמר מה היה שהימים הראשנים היו טובים מאלה כי לא מחכמה שאלת על זה׃
10Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
11טובה חכמה עם נחלה ויתר לראי השמש׃
11Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.
12כי בצל החכמה בצל הכסף ויתרון דעת החכמה תחיה בעליה׃
12Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
13ראה את מעשה האלהים כי מי יוכל לתקן את אשר עותו׃
13Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
14ביום טובה היה בטוב וביום רעה ראה גם את זה לעמת זה עשה האלהים על דברת שלא ימצא האדם אחריו מאומה׃
14Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
15את הכל ראיתי בימי הבלי יש צדיק אבד בצדקו ויש רשע מאריך ברעתו׃
15Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
16אל תהי צדיק הרבה ואל תתחכם יותר למה תשומם׃
16Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
17אל תרשע הרבה ואל תהי סכל למה תמות בלא עתך׃
17Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
18טוב אשר תאחז בזה וגם מזה אל תנח את ידך כי ירא אלהים יצא את כלם׃
18Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
19החכמה תעז לחכם מעשרה שליטים אשר היו בעיר׃
19Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
20כי אדם אין צדיק בארץ אשר יעשה טוב ולא יחטא׃
20Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
21גם לכל הדברים אשר ידברו אל תתן לבך אשר לא תשמע את עבדך מקללך׃
21Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
22כי גם פעמים רבות ידע לבך אשר גם את קללת אחרים׃
22Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
23כל זה נסיתי בחכמה אמרתי אחכמה והיא רחוקה ממני׃
23Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
24רחוק מה שהיה ועמק עמק מי ימצאנו׃
24Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.
25סבותי אני ולבי לדעת ולתור ובקש חכמה וחשבון ולדעת רשע כסל והסכלות הוללות׃
25Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
26ומוצא אני מר ממות את האשה אשר היא מצודים וחרמים לבה אסורים ידיה טוב לפני האלהים ימלט ממנה וחוטא ילכד בה׃
26När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
27ראה זה מצאתי אמרה קהלת אחת לאחת למצא חשבון׃
27då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
28אשר עוד בקשה נפשי ולא מצאתי אדם אחד מאלף מצאתי ואשה בכל אלה לא מצאתי׃
28Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
29לבד ראה זה מצאתי אשר עשה האלהים את האדם ישר והמה בקשו חשבנות רבים׃
29Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.
30Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.