1הן כל ראתה עיני שמעה אזני ותבן לה׃
1Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
2כדעתכם ידעתי גם אני לא נפל אנכי מכם׃
2Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
3אולם אני אל שדי אדבר והוכח אל אל אחפץ׃
3Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
4ואולם אתם טפלי שקר רפאי אלל כלכם׃
4Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
5מי יתן החרש תחרישון ותהי לכם לחכמה׃
5Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
6שמעו נא תוכחתי ורבות שפתי הקשיבו׃
6Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
7הלאל תדברו עולה ולו תדברו רמיה׃
7Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
8הפניו תשאון אם לאל תריבון׃
8Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
9הטוב כי יחקר אתכם אם כהתל באנוש תהתלו בו׃
9Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
10הוכח יוכיח אתכם אם בסתר פנים תשאון׃
10Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
11הלא שאתו תבעת אתכם ופחדו יפל עליכם׃
11Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
12זכרניכם משלי אפר לגבי חמר גביכם׃
12Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
13החרישו ממני ואדברה אני ויעבר עלי מה׃
13Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
14על מה אשא בשרי בשני ונפשי אשים בכפי׃
14Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
15הן יקטלני לא איחל אך דרכי אל פניו אוכיח׃
15Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
16גם הוא לי לישועה כי לא לפניו חנף יבוא׃
16Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
17שמעו שמוע מלתי ואחותי באזניכם׃
17Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
18הנה נא ערכתי משפט ידעתי כי אני אצדק׃
18Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
19מי הוא יריב עמדי כי עתה אחריש ואגוע׃
19Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.
20אך שתים אל תעש עמדי אז מפניך לא אסתר׃
20Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
21כפך מעלי הרחק ואמתך אל תבעתני׃
21din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
22וקרא ואנכי אענה או אדבר והשיבני׃
22Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
23כמה לי עונות וחטאות פשעי וחטאתי הדיעני׃
23Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
24למה פניך תסתיר ותחשבני לאויב לך׃
24Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
25העלה נדף תערוץ ואת קש יבש תרדף׃
25Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
26כי תכתב עלי מררות ותורישני עונות נעורי׃
26Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
27ותשם בסד רגלי ותשמור כל ארחותי על שרשי רגלי תתחקה׃
27du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
28והוא כרקב יבלה כבגד אכלו עש׃
28Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!