1את אלה דברתי אליכם למען לא תכשלו׃
1»Detta har jag talat till eder, för att I icke skolen komma på fall.
2הנה ינדו אתכם ואף באה השעה אשר כל הרג אתכם ידמה להקריב עבודה לאלהים׃
2Man skall utstöta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, då vemhelst som dräper eder skall mena sig därmed förrätta offertjänst åt Gud.
3וכזאת יעשו לכם יען גם את אבי וגם אתי לא ידעו׃
3Och så skola de göra, därför att de icke hava lärt känna Fadern, ej heller mig.
4אבל הגדתי לכם את אלה למען אשר בבא השעה תזכרום כי אנכי אמרתי אליכם וכאלה לא אמרתי אליכם מראש כי הייתי עמכם׃
4Men detta har jag talat till eder, för att I, när den tiden är inne, skolen komma ihåg att jag har sagt eder det. Jag sade eder det icke från begynnelsen, ty jag var ju hos eder.
5ועתה הלך אנכי אל שלחי ולא ישאלני איש מכם אנה תלך׃
5Och nu går jag bort till honom som har sänt mig; och ingen av eder frågar mig vart jag går.
6אך על דברי את אלה אליכם מלא לבבכם עצבת׃
6Men edra hjärtan äro uppfyllda av bedrövelse, därför att jag har sagt eder detta.
7אולם האמת אגיד לכם כי לכתי אך טוב לכם כי אם לא אלך לא יבא אליכם הפרקליט ואם אלך אשלחהו אליכם׃
7Dock säger jag eder sanningen: Det är nyttigt för eder att jag går bort, ty om jag icke ginge bort, så komme icke Hjälparen till eder; men då jag nu går bort, skall jag sända honom till eder.
8והיה בבאו יוכיח את העולם על דבר החטא והצדק והמשפט׃
8Och när han kommer, skall han låta världen få veta sanningen i fråga om synd och rättfärdighet och dom:
9על החטא כי לא האמינו בי׃
9i fråga om synd, ty de tro icke på mig;
10ועל הצדק כי אלך אל אבי ולא תוסיפו לראות אתי׃
10i fråga om rättfärdighet, ty jag går till Fadern, och I sen mig icke mer;
11ועל המשפט כי נדון שר העולם הזה׃
11i fråga om dom, ty denna världens furste är nu dömd.
12עוד רבות לי להגיד לכם אך לא תוכלון שאת עתה׃
12Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bära det.
13ורוח האמת בבאו הוא ידריך אתכם אל כל האמת כי לא ידבר מעצמו כי אם אשר ישמע ידבר והאתיות יגיד לכם׃
13Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder vad komma skall.
14הוא יפארני כי משלי יקח ויגיד לכם׃
14Han skall förhärliga mig, ty av mitt skall han taga och skall förkunna det för eder.
15כל אשר לאבי לי הוא על כן אמרתי כי משלי יקח ויגיד לכם׃
15Allt vad Fadern har, det är mitt; därför sade jag att han skall taga av mitt och förkunna det för eder.
16הן מעט ולא תראוני ועוד מעט ותחזוני כי אני הלך אל אבי׃
16En liten tid, och I sen mig icke mer; och åter en liten tid, och I fån se mig.»
17ומקצת תלמידיו נדברו איש אל אחיו לאמר מה זה אמר אלינו הן מעט ולא תראוני ועוד מעט ותחזוני ואמרו אני הלך אל אבי׃
17Då sade några av hans lärjungar till varandra: »Vad är detta som han säger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig', så ock: 'Jag går till Fadern'?»
18ויאמרו מה זה אשר אמר מעט לא ידענו מה דבר׃
18De sade alltså: »Vad är detta som han säger: 'En liten tid'? Vi förstå icke vad han talar.»
19וידע ישוע כי עם לבבם לשאל אתו ויאמר אליהם העל זאת אתם דרשים ביניכם כי אמרתי הן מעט ולא תראוני ועוד מעט ותחזוני׃
19Då märkte Jesus att de ville fråga honom, och han sade till dem: »I talen med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, och I sen mig icke; och åter en liten tid, och I fån se mig.'
20אמן אמן אני אמר לכם כי אתם תבכו ותילילו והעולם ישמח הן אתם תעצבו אכן עצבכם יהפך לששון׃
20Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I skolen bliva bedrövade, men eder bedrövelse skall vändas i glädje.
21האשה בלדתה עצב לה כי באה עתה ואחרי ילדה את הילד לא תזכר עוד את עצבונה משמחתה כי אדם נולד לעולם׃
21När en kvinna föder barn, har hon bedrövelse, ty hennes stund är kommen; men när hon har fött barnet, kommer hon icke mer ihåg sin vedermöda, ty hon gläder sig över att en människa är född till världen.
22וגם אתם כעת תתעצבו אך אשוב אראה אתכם ושש לבכם ואין לקח שמחתכם מכם׃
22Så haven ock I nu bedrövelse; men jag skall se eder åter, och då skola edra hjärtan glädja sig, och ingen skall taga eder glädje ifrån eder.
23וביום ההוא לא תשאלוני דבר אמן אמן אני אמר לכם כי כל אשר תשאלו מאת אבי בשמי יתננו לכם׃
23Och på den dagen skolen I icke fråga mig om något. Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall han giva eder i mitt namn.
24עד עתה לא שאלתם דבר בשמי שאלו ותקחו למען תמלא שמחתכם׃
24Hittills haven I icke bett om något i mitt namn; bedjen, och I skolen få, för att eder glädje skall bliva fullkomlig.
25את אלה דברתי אליכם במשלים אכן שעה באה ולא אדבר עוד אליכם במשלים כי אם ברור אמלל לכם על אבי׃
25Detta har jag talat till eder i förtäckta ord; den tid kommer, då jag icke mer skall tala till eder i förtäckta ord, utan öppet förkunna för eder om Fadern.
26ביום ההוא תשאלו בשמי ואינני אמר לכם כי אני אעתיר לאבי בעדכם׃
26På den dagen skolen I bedja i mitt namn. Och jag säger eder icke att jag skall bedja Fadern för eder,
27כי אבי גם הוא אהב אתכם עקב אשר אהבתוני והאמנתם כי מאת אלהים יצאתי׃
27ty Fadern själv älskar eder, eftersom I haven älskat mig och haven trott att jag är utgången från Gud.
28מאת האב יצאתי ואבא לעולם אשובה אעזב את העולם ואלך אל אבי׃
28Ja, jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen; åter lämnar jag världen och går till Fadern.»
29ויאמרו אליו תלמידיו הנה כעת ברור תמלל ולא תמשל משל׃
29Då sade hans lärjungar: »Se, nu talar du öppet och brukar inga förtäckta ord.
30עתה ידענו כי כל ידעת ולא תצטרך כי ישאלך איש בזאת נאמין כי מאת אלהים יצאת׃
30Nu veta vi att du vet allt, och att det icke är behövligt för dig att man frågar dig; därför tro vi att du är utgången från Gud.»
31ויען אתם ישוע עתה תאמינו׃
31Jesus svarade dem: »Nu tron I?
32הנה שעה באה ועתה זה הגיעה ונפצותם איש איש לביתו ואתי תעזבו לבדי ואינני לבדי כי אבי עמדי׃
32Se, den stund kommer, ja, den är redan kommen, så I skolen förskingras, var och en åt sitt håll, och lämna mig allena. Dock, jag är icke allena, ty Fadern är med mig.
33את אלה דברתי אליכם למען בי יהיה לכם שלום בעולם יהיה לכם עני אך יאמץ לבבכם אני נצחתי את העולם׃
33Detta har jag talat till eder, för att I skolen hava frid i mig. I världen liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har övervunnit världen.»