¹אני הגבר ראה עני בשבט עברתו׃

¹Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

²אותי נהג וילך חשך ולא אור׃

²Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

³אך בי ישב יהפך ידו כל היום׃

³Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

⁴בלה בשרי ועורי שבר עצמותי׃

⁴Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

⁵בנה עלי ויקף ראש ותלאה׃

⁵Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

⁶במחשכים הושיבני כמתי עולם׃

⁶I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

⁷גדר בעדי ולא אצא הכביד נחשתי׃

⁷Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

⁸גם כי אזעק ואשוע שתם תפלתי׃

⁸Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

⁹גדר דרכי בגזית נתיבתי עוה׃

⁹Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

¹⁰דב ארב הוא לי אריה במסתרים׃

¹⁰En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

¹¹דרכי סורר ויפשחני שמני שמם׃

¹¹Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

¹²דרך קשתו ויציבני כמטרא לחץ׃

¹²Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

¹³הביא בכליותי בני אשפתו׃

¹³Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

¹⁴הייתי שחק לכל עמי נגינתם כל היום׃

¹⁴Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

¹⁵השביעני במרורים הרוני לענה׃

¹⁵Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

¹⁶ויגרס בחצץ שני הכפישני באפר׃

¹⁶Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

¹⁷ותזנח משלום נפשי נשיתי טובה׃

¹⁷Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

¹⁸ואמר אבד נצחי ותוחלתי מיהוה׃

¹⁸Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

¹⁹זכר עניי ומרודי לענה וראש׃

¹⁹Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

²⁰זכור תזכור ותשיח עלי נפשי׃

²⁰Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

²¹זאת אשיב אל לבי על כן אוחיל׃

²¹Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

²²חסדי יהוה כי לא תמנו כי לא כלו רחמיו׃

²²HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

²³חדשים לבקרים רבה אמונתך׃

²³Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

²⁴חלקי יהוה אמרה נפשי על כן אוחיל לו׃

²⁴HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

²⁵טוב יהוה לקוו לנפש תדרשנו׃

²⁵HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

²⁶טוב ויחיל ודומם לתשועת יהוה׃

²⁶Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

²⁷טוב לגבר כי ישא על בנעוריו׃

²⁷Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

²⁸ישב בדד וידם כי נטל עליו׃

²⁸Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

²⁹יתן בעפר פיהו אולי יש תקוה׃

²⁹Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

³⁰יתן למכהו לחי ישבע בחרפה׃

³⁰Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

³¹כי לא יזנח לעולם אדני׃

³¹Ty Herren förkastar icke för evig tid;

³²כי אם הוגה ורחם כרב חסדו׃

³²utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

³³כי לא ענה מלבו ויגה בני איש׃

³³Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

³⁴לדכא תחת רגליו כל אסירי ארץ׃

³⁴Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

³⁵להטות משפט גבר נגד פני עליון׃

³⁵att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

³⁶לעות אדם בריבו אדני לא ראה׃

³⁶att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

³⁷מי זה אמר ותהי אדני לא צוה׃

³⁷Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

³⁸מפי עליון לא תצא הרעות והטוב׃

³⁸Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

³⁹מה יתאונן אדם חי גבר על חטאו׃

³⁹Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

⁴⁰נחפשה דרכינו ונחקרה ונשובה עד יהוה׃

⁴⁰Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

⁴¹נשא לבבנו אל כפים אל אל בשמים׃

⁴¹Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

⁴²נחנו פשענו ומרינו אתה לא סלחת׃

⁴²Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

⁴³סכתה באף ותרדפנו הרגת לא חמלת׃

⁴³Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

⁴⁴סכותה בענן לך מעבור תפלה׃

⁴⁴Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

⁴⁵סחי ומאוס תשימנו בקרב העמים׃

⁴⁵Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

⁴⁶פצו עלינו פיהם כל איבינו׃

⁴⁶Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

⁴⁷פחד ופחת היה לנו השאת והשבר׃

⁴⁷Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

⁴⁸פלגי מים תרד עיני על שבר בת עמי׃

⁴⁸Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

⁴⁹עיני נגרה ולא תדמה מאין הפגות׃

⁴⁹Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

⁵⁰עד ישקיף וירא יהוה משמים׃

⁵⁰till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

⁵¹עיני עוללה לנפשי מכל בנות עירי׃

⁵¹Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

⁵²צוד צדוני כצפור איבי חנם׃

⁵²Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

⁵³צמתו בבור חיי וידו אבן בי׃

⁵³De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

⁵⁴צפו מים על ראשי אמרתי נגזרתי׃

⁵⁴Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

⁵⁵קראתי שמך יהוה מבור תחתיות׃

⁵⁵Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

⁵⁶קולי שמעת אל תעלם אזנך לרוחתי לשועתי׃

⁵⁶Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

⁵⁷קרבת ביום אקראך אמרת אל תירא׃

⁵⁷Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

⁵⁸רבת אדני ריבי נפשי גאלת חיי׃

⁵⁸Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

⁵⁹ראיתה יהוה עותתי שפטה משפטי׃

⁵⁹Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

⁶⁰ראיתה כל נקמתם כל מחשבתם לי׃

⁶⁰Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

⁶¹שמעת חרפתם יהוה כל מחשבתם עלי׃

⁶¹Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

⁶²שפתי קמי והגיונם עלי כל היום׃

⁶²Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

⁶³שבתם וקימתם הביטה אני מנגינתם׃

⁶³Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

⁶⁴תשיב להם גמול יהוה כמעשה ידיהם׃

⁶⁴Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

⁶⁵תתן להם מגנת לב תאלתך להם׃

⁶⁵Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

⁶⁶תרדף באף ותשמידם מתחת שמי יהוה׃

⁶⁶Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.