¹זכר יהוה מה היה לנו הביט וראה את חרפתנו׃

¹Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

²נחלתנו נהפכה לזרים בתינו לנכרים׃

²Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

³יתומים היינו אין אב אמתינו כאלמנות׃

³Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

⁴מימינו בכסף שתינו עצינו במחיר יבאו׃

⁴Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

⁵על צוארנו נרדפנו יגענו לא הונח לנו׃

⁵Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

⁶מצרים נתנו יד אשור לשבע לחם׃

⁶Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

⁷אבתינו חטאו אינם אנחנו עונתיהם סבלנו׃

⁷Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

⁸עבדים משלו בנו פרק אין מידם׃

⁸Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

⁹בנפשנו נביא לחמנו מפני חרב המדבר׃

⁹Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

¹⁰עורנו כתנור נכמרו מפני זלעפות רעב׃

¹⁰Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

¹¹נשים בציון ענו בתלת בערי יהודה׃

¹¹Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

¹²שרים בידם נתלו פני זקנים לא נהדרו׃

¹²Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

¹³בחורים טחון נשאו ונערים בעץ כשלו׃

¹³Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

¹⁴זקנים משער שבתו בחורים מנגינתם׃

¹⁴De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

¹⁵שבת משוש לבנו נהפך לאבל מחלנו׃

¹⁵Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

¹⁶נפלה עטרת ראשנו אוי נא לנו כי חטאנו׃

¹⁶Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

¹⁷על זה היה דוה לבנו על אלה חשכו עינינו׃

¹⁷Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

¹⁸על הר ציון ששמם שועלים הלכו בו׃

¹⁸för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

¹⁹אתה יהוה לעולם תשב כסאך לדר ודור׃

¹⁹Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

²⁰למה לנצח תשכחנו תעזבנו לארך ימים׃

²⁰Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

²¹השיבנו יהוה אליך ונשוב חדש ימינו כקדם׃

²¹Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

²²כי אם מאס מאסתנו קצפת עלינו עד מאד׃

²²Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?