1וידבר יהוה אל משה לאמר׃
1Och HERREN talade till Mose och sade:
2דבר אל בני ישראל ואמרת אלהם אני יהוה אלהיכם׃
2Tala till Israels barn och säg till dem: Jag är HERREN, eder Gud.
3כמעשה ארץ מצרים אשר ישבתם בה לא תעשו וכמעשה ארץ כנען אשר אני מביא אתכם שמה לא תעשו ובחקתיהם לא תלכו׃
3I skolen icke göra såsom man gör i Egyptens land, där I haven bott. Ej heller skolen I göra såsom man gör i Kanaans land, dit jag vill föra eder; I skolen icke vandra efter deras stadgar.
4את משפטי תעשו ואת חקתי תשמרו ללכת בהם אני יהוה אלהיכם׃
4Efter mina rätter skolen I göra och mina stadgar skolen I hålla, och skolen vandra efter dem. Jag är HERREN, eder Gud.
5ושמרתם את חקתי ואת משפטי אשר יעשה אתם האדם וחי בהם אני יהוה׃
5Ja, I skolen hålla mina stadgar och rätter, ty den människa som gör efter dem skall leva genom dem. Jag är HERREN.
6איש איש אל כל שאר בשרו לא תקרבו לגלות ערוה אני יהוה׃
6Ingen bland eder skall komma vid någon kvinna som år hans nära blodsförvant och blotta hennes blygd. Jag är HERREN.
7ערות אביך וערות אמך לא תגלה אמך הוא לא תגלה ערותה׃
7Du skall icke blotta din faders blygd genom att blotta din moders blygd; hon är din moder, du skall icke blotta hennes blygd.
8ערות אשת אביך לא תגלה ערות אביך הוא׃
8Du skall icke blotta någon annan kvinnas blygd, som är din faders hustru, ty det är din faders blygd.
9ערות אחותך בת אביך או בת אמך מולדת בית או מולדת חוץ לא תגלה ערותן׃
9Du skall icke blotta din systers blygd, evad hon är din faders dotter eller din moders dotter, evad hon är född hemma eller född ute.
10ערות בת בנך או בת בתך לא תגלה ערותן כי ערותך הנה׃
10Du skall icke blotta din sondotters eller din dotterdotters blygd, ty det är din egen blygd.
11ערות בת אשת אביך מולדת אביך אחותך הוא לא תגלה ערותה׃
11Du skall icke blotta din faders hustrus dotters blygd, ty hon är av din faders släkt, hon är din syster.
12ערות אחות אביך לא תגלה שאר אביך הוא׃
12Du skall icke blotta din faders systers blygd; hon är din faders nära blodsförvant.
13ערות אחות אמך לא תגלה כי שאר אמך הוא׃
13Du skall icke blotta din moders systers blygd, ty hon är din moders nära blodsförvant.
14ערות אחי אביך לא תגלה אל אשתו לא תקרב דדתך הוא׃
14Du skall icke blotta din faders broders blygd: vid hans hustru skall du icke komma; hon är din faders syster.
15ערות כלתך לא תגלה אשת בנך הוא לא תגלה ערותה׃
15Du skall icke blotta din svärdotters blygd; hon är din sons hustru, hennes blygd skall du icke blotta.
16ערות אשת אחיך לא תגלה ערות אחיך הוא׃
16Du skall icke blotta din broders hustrus blygd, ty det är din broders blygd.
17ערות אשה ובתה לא תגלה את בת בנה ואת בת בתה לא תקח לגלות ערותה שארה הנה זמה הוא׃
17Du skall icke blotta en kvinnas blygd och tillika hennes dotters; du skall icke heller taga till hustru hennes sondotter eller dotterdotter och blotta dennas blygd, de äro ju nära blodsförvanter; sådant vore en skändlighet.
18ואשה אל אחתה לא תקח לצרר לגלות ערותה עליה בחייה׃
18Och du skall icke till hustru taga en kvinna jämte hennes syster, så att du uppväcker fiendskap mellan dem, i det att du blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den förra lever.
19ואל אשה בנדת טמאתה לא תקרב לגלות ערותה׃
19Du skall icke komma vid en kvinna och blotta hennes blygd, när hon är oren under sin månadsrening.
20ואל אשת עמיתך לא תתן שכבתך לזרע לטמאה בה׃
20Med din nästas hustru skall du icke beblanda dig, så att du genom henne bliver oren.
21ומזרעך לא תתן להעביר למלך ולא תחלל את שם אלהיך אני יהוה׃
21Du skall icke giva någon av dina avkomlingar till offer åt Molok; du skall icke ohelga din Guds namn. Jag är HERREN.
22ואת זכר לא תשכב משכבי אשה תועבה הוא׃
22Du skall icke ligga hos en man såsom man ligger hos en kvinna; det är en styggelse.
23ובכל בהמה לא תתן שכבתך לטמאה בה ואשה לא תעמד לפני בהמה לרבעה תבל הוא׃
23Du skall icke beblanda där med något djur, så att du genom detta bliver oren. Och ingen kvinna skall hava att skaffa med något djur, så att hon beblandar sig därmed; det är en vederstygglighet.
24אל תטמאו בכל אלה כי בכל אלה נטמאו הגוים אשר אני משלח מפניכם׃
24I skolen icke orena eder med något av allt detta, ty med allt sådant hava de hedningar orenat sig, som jag fördriver för eder.
25ותטמא הארץ ואפקד עונה עליה ותקא הארץ את ישביה׃
25Därigenom har landet blivit orenat, och jag har på det hemsökt dess missgärning, så att landet har utspytt sina inbyggare.
26ושמרתם אתם את חקתי ואת משפטי ולא תעשו מכל התועבת האלה האזרח והגר הגר בתוככם׃
26Så hållen då I mina stadgar och rätter, och ingen av eder, evad han är inföding eller en främling som bor ibland eder, må göra någon av alla dessa styggelser.
27כי את כל התועבת האל עשו אנשי הארץ אשר לפניכם ותטמא הארץ׃
27Ty alla dessa styggelser hava landets inbyggare, som hava varit där före eder, bedrivit, så att landet har blivit orenat.
28ולא תקיא הארץ אתכם בטמאכם אתה כאשר קאה את הגוי אשר לפניכם׃
28Gören intet sådant, på det att landet icke må utspy eder, om I så orenen det, likasom det utspyr det folk som har bott där före eder.
29כי כל אשר יעשה מכל התועבות האלה ונכרתו הנפשות העשת מקרב עמם׃
29Ty var och en som gör någon av alla dessa styggelser skall utrotas ur sitt folk, ja, var och en som gör sådant.
30ושמרתם את משמרתי לבלתי עשות מחקות התועבת אשר נעשו לפניכם ולא תטמאו בהם אני יהוה אלהיכם׃
30Iakttagen därför vad jag har bjudit eder iakttaga, så att I icke gören efter någon av de styggeliga stadgar som man har följt före eder, och så orenen eder genom dem. Jag är HERREN, eder Gud.