¹וידבר יהוה אל משה לאמר׃

¹Och HERREN talade till Mose och sade:

²דבר אל בני ישראל ואמרת אלהם כי תבאו אל ארץ מושבתיכם אשר אני נתן לכם׃

²Tala till Israels barn och säg till dem: Om I, när I kommen in i det land som jag vill giva eder, och där I skolen bo,

³ועשיתם אשה ליהוה עלה או זבח לפלא נדר או בנדבה או במעדיכם לעשות ריח ניחח ליהוה מן הבקר או מן הצאן׃

³viljen offra ett eldsoffer åt HERREN, ett brännoffer eller ett slaktoffer -- vare sig det gäller att fullgöra ett löfte, eller det gäller ett frivilligt offer, eller det gäller edra högtidsoffer -- för att bereda HERREN en välbehaglig lukt, genom fäkreatur eller småboskap,

⁴והקריב המקריב קרבנו ליהוה מנחה סלת עשרון בלול ברבעית ההין שמן׃

⁴så skall den som vill offra åt HERREN ett sådant offer bära fram såsom spisoffer en tiondedels efa fint mjöl, begjutet med en fjärdedels hin olja;

⁵ויין לנסך רביעית ההין תעשה על העלה או לזבח לכבש האחד׃

⁵och såsom drickoffer skall du offra en fjärdedels hin vin till vart lamm, vare sig det är ett brännoffer som offras, eller det är ett slaktoffer.

⁶או לאיל תעשה מנחה סלת שני עשרנים בלולה בשמן שלשית ההין׃

⁶Men till en vädur skall du såsom spisoffer offra två tiondedels efa fint mjöl, begjutet med en tredjedels hin olja,

⁷ויין לנסך שלשית ההין תקריב ריח ניחח ליהוה׃

⁷och såsom drickoffer skall du bära fram en tredjedels hin vin, till er välbehaglig lukt för HERREN.

⁸וכי תעשה בן בקר עלה או זבח לפלא נדר או שלמים ליהוה׃

⁸Och när du offrar en ungtjur till brännoffer eller till slaktoffer, vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller det gäller tackoffer åt HERREN.

⁹והקריב על בן הבקר מנחה סלת שלשה עשרנים בלול בשמן חצי ההין׃

⁹Så skall, jämte ungtjuren, såsom spisoffer frambäras tre tiondedels efa fint mjöl, begjutet med en halv in olja,

¹⁰ויין תקריב לנסך חצי ההין אשה ריח ניחח ליהוה׃

¹⁰och såsom drickoffer skall du bära fram en halv hin vin: ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.

¹¹ככה יעשה לשור האחד או לאיל האחד או לשה בכבשים או בעזים׃

¹¹Vad här är sagt skall offras till var tjur, var vädur, vart djur av småboskapen, vare sig får eller get.

¹²כמספר אשר תעשו ככה תעשו לאחד כמספרם׃

¹²Efter antalet av de djur I offren skolen I offra till vart och ett vad här är sagt, efter deras antal.

¹³כל האזרח יעשה ככה את אלה להקריב אשה ריח ניחח ליהוה׃

¹³Var inföding skall offra detta, såsom här är sagt, när han vill offra ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.

¹⁴וכי יגור אתכם גר או אשר בתוככם לדרתיכם ועשה אשה ריח ניחח ליהוה כאשר תעשו כן יעשה׃

¹⁴Och när en främling som vistas hos eder, eller som i kommande släkten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN, så skall han offra på samma sätt som I offren.

¹⁵הקהל חקה אחת לכם ולגר הגר חקת עולם לדרתיכם ככם כגר יהיה לפני יהוה׃

¹⁵Inom församlingen skall en och samma stadga gälla för eder och för främlingen som bor ibland eder. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte: I själva och främlingen skolen förfara på samma sätt inför HERRENS ansikte.

¹⁶תורה אחת ומשפט אחד יהיה לכם ולגר הגר אתכם׃

¹⁶Samma lag och samma rätt skall gälla för eder och för främlingen som bor hos eder.

¹⁷וידבר יהוה אל משה לאמר׃

¹⁷Och HERREN talade till Mose och sade:

¹⁸דבר אל בני ישראל ואמרת אלהם בבאכם אל הארץ אשר אני מביא אתכם שמה׃

¹⁸Tala till Israels barn och säg till dem: När I kommen in i det land dit jag vill föra eder,

¹⁹והיה באכלכם מלחם הארץ תרימו תרומה ליהוה׃

¹⁹skolen I, då I äten av landets bröd, giva åt HERREN en offergärd därav.

²⁰ראשית ערסתכם חלה תרימו תרומה כתרומת גרן כן תרימו אתה׃

²⁰Såsom förstling av edert mjöl skolen I giva en kaka till offergärd; I skolen giva den, likasom I given en offergärd från eder loge.

²¹מראשית ערסתיכם תתנו ליהוה תרומה לדרתיכם׃

²¹Av förstlingen av edert mjöl skolen I giva åt HERREN en offergärd, släkte efter släkte.

²²וכי תשגו ולא תעשו את כל המצות האלה אשר דבר יהוה אל משה׃

²²Och om I begån synd ouppsåtligen, i det att I underlåten att göra efter något av dessa bud som HERREN har kungjort för Mose,

²³את כל אשר צוה יהוה אליכם ביד משה מן היום אשר צוה יהוה והלאה לדרתיכם׃

²³efter något av det som HERRENS har bjudit eder genom Mose, från den dag då HERREN gav sina bud och allt framgent, släkte efter släkte,

²⁴והיה אם מעיני העדה נעשתה לשגגה ועשו כל העדה פר בן בקר אחד לעלה לריח ניחח ליהוה ומנחתו ונסכו כמשפט ושעיר עזים אחד לחטת׃

²⁴så skall, om synden har blivit begången ouppsåtligen, utan att menigheten visste det, hela menigheten offra en ungtjur såsom brännoffer, till en välbehaglig lukt för HERREN, med det spisoffer och det drickoffer som på föreskrivet sätt skall offras därtill, och tillika en bock såsom syndoffer.

²⁵וכפר הכהן על כל עדת בני ישראל ונסלח להם כי שגגה הוא והם הביאו את קרבנם אשה ליהוה וחטאתם לפני יהוה על שגגתם׃

²⁵Och prästen skall bringa försoning för Israels barns hela menighet, och så bliver dem förlåtet; ty det var en ouppsåtlig synd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer åt HERREN, och sitt syndoffer inför HERRENS ansikte för sin ouppsåtliga synd.

²⁶ונסלח לכל עדת בני ישראל ולגר הגר בתוכם כי לכל העם בשגגה׃

²⁶Ja, så bliver dem förlåtet, Israels barns hela menighet och främlingen som bor ibland dem; ty hela folket var delaktigt i den ouppsåtliga synden.

²⁷ואם נפש אחת תחטא בשגגה והקריבה עז בת שנתה לחטאת׃

²⁷Och om någon enskild syndar ouppsåtligen, skall han såsom syndoffer föra fram en årsgammal get.

²⁸וכפר הכהן על הנפש השגגת בחטאה בשגגה לפני יהוה לכפר עליו ונסלח לו׃

²⁸Och prästen skall bringa försoning för denne som har försyndat sig genom ouppsåtlig synd, inför HERRENS ansikte; på det att honom må bliva förlåtet, när försoning bringas för honom.

²⁹האזרח בבני ישראל ולגר הגר בתוכם תורה אחת יהיה לכם לעשה בשגגה׃

²⁹För infödingen bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem, för eder alla skall gälla en och samma lag, när någon begår synd ouppsåtligen.

³⁰והנפש אשר תעשה ביד רמה מן האזרח ומן הגר את יהוה הוא מגדף ונכרתה הנפש ההוא מקרב עמה׃

³⁰Men den som begår något med upplyft hand, evad han är inföding eller främling, han hånar HERREN, och han skall utrotas ur sitt folk.

³¹כי דבר יהוה בזה ואת מצותו הפר הכרת תכרת הנפש ההוא עונה בה׃

³¹Ty HERRENS ord har han föraktat, och mot hans bud har han brutit; utan förskoning skall han utrotas; missgärning vilar på honom.

³²ויהיו בני ישראל במדבר וימצאו איש מקשש עצים ביום השבת׃

³²Medan nu Israels barn voro i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen.

³³ויקריבו אתו המצאים אתו מקשש עצים אל משה ואל אהרן ואל כל העדה׃

³³Och de som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom fram inför Mose och Aron och hela menigheten.

³⁴ויניחו אתו במשמר כי לא פרש מה יעשה לו׃

³⁴Och då det icke var bestämt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar.

³⁵ויאמר יהוה אל משה מות יומת האיש רגום אתו באבנים כל העדה מחוץ למחנה׃

³⁵Och HERREN sade till Mose: »Mannen skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom utanför lägret.»

³⁶ויציאו אתו כל העדה אל מחוץ למחנה וירגמו אתו באבנים וימת כאשר צוה יהוה את משה׃

³⁶Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, såsom HERREN hade bjudit Mose.

³⁷ויאמר יהוה אל משה לאמר׃

³⁷Och HERREN talade till Mose och sade:

³⁸דבר אל בני ישראל ואמרת אלהם ועשו להם ציצת על כנפי בגדיהם לדרתם ונתנו על ציצת הכנף פתיל תכלת׃

³⁸Tala till Israels barn och säg till dem att de och deras efterkommande skola göra sig tofsar i hörnen på sina kläder och sätta ett mörkblått snöre på var hörntofs.

³⁹והיה לכם לציצת וראיתם אתו וזכרתם את כל מצות יהוה ועשיתם אתם ולא תתרו אחרי לבבכם ואחרי עיניכם אשר אתם זנים אחריהם׃

³⁹Och detta skolen I hava till tofsprydnad, för att I, när I sen därpå, mån tänka på alla HERRENS bud och göra efter dem, och icke sväva omkring efter edra hjärtans och ögons lustar, som I nu löpen efter i trolös avfällighet.

⁴⁰למען תזכרו ועשיתם את כל מצותי והייתם קדשים לאלהיכם׃

⁴⁰Ty jag vill att I skolen tänka på och göra efter alla mina bud och vara helgade åt eder Gud.

⁴¹אני יהוה אלהיכם אשר הוצאתי אתכם מארץ מצרים להיות לכם לאלהים אני יהוה אלהיכם׃

⁴¹Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land, för att jag skall vara eder Gud Jag är HERREN, eder Gud.