1למנצח לדוד מזמור יהוה חקרתני ותדע׃
1För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2אתה ידעת שבתי וקומי בנתה לרעי מרחוק׃
2Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3ארחי ורבעי זרית וכל דרכי הסכנתה׃
3Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4כי אין מלה בלשוני הן יהוה ידעת כלה׃
4Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5אחור וקדם צרתני ותשת עלי כפכה׃
5Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6פלאיה דעת ממני נשגבה לא אוכל לה׃
6En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7אנה אלך מרוחך ואנה מפניך אברח׃
7Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
8אם אסק שמים שם אתה ואציעה שאול הנך׃
8Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.
9אשא כנפי שחר אשכנה באחרית ים׃
9Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10גם שם ידך תנחני ותאחזני ימינך׃
10så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11ואמר אך חשך ישופני ולילה אור בעדני׃
11Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12גם חשך לא יחשיך ממך ולילה כיום יאיר כחשיכה כאורה׃
12så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13כי אתה קנית כליתי תסכני בבטן אמי׃
13Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14אודך על כי נוראות נפליתי נפלאים מעשיך ונפשי ידעת מאד׃
14Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15לא נכחד עצמי ממך אשר עשיתי בסתר רקמתי בתחתיות ארץ׃
15Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16גלמי ראו עיניך ועל ספרך כלם יכתבו ימים יצרו ולא אחד בהם׃
16Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17ולי מה יקרו רעיך אל מה עצמו ראשיהם׃
17Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18אספרם מחול ירבון הקיצתי ועודי עמך׃
18Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19אם תקטל אלוה רשע ואנשי דמים סורו מני׃
19Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20אשר יאמרך למזמה נשא לשוא עריך׃
20de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21הלוא משנאיך יהוה אשנא ובתקוממיך אתקוטט׃
21Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22תכלית שנאה שנאתים לאויבים היו לי׃
22Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23חקרני אל ודע לבבי בחנני ודע שרעפי׃
23Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24וראה אם דרך עצב בי ונחני בדרך עולם׃
24och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.