1למה רגשו גוים ולאמים יהגו ריק׃
1Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?
2יתיצבו מלכי ארץ ורוזנים נוסדו יחד על יהוה ועל משיחו׃
2Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:
3ננתקה את מוסרותימו ונשליכה ממנו עבתימו׃
3»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»
4יושב בשמים ישחק אדני ילעג למו׃
4Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
5אז ידבר אלימו באפו ובחרונו יבהלמו׃
5Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:
6ואני נסכתי מלכי על ציון הר קדשי׃
6»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»
7אספרה אל חק יהוה אמר אלי בני אתה אני היום ילדתיך׃
7Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.
8שאל ממני ואתנה גוים נחלתך ואחזתך אפסי ארץ׃
8Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.
9תרעם בשבט ברזל ככלי יוצר תנפצם׃
9Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»
10ועתה מלכים השכילו הוסרו שפטי ארץ׃
10Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.
11עבדו את יהוה ביראה וגילו ברעדה׃
11Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.
12נשקו בר פן יאנף ותאבדו דרך כי יבער כמעט אפו אשרי כל חוסי בו׃
12Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.