¹משכיל לאסף האזינה עמי תורתי הטו אזנכם לאמרי פי׃

¹En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

²אפתחה במשל פי אביעה חידות מני קדם׃

²Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

³אשר שמענו ונדעם ואבותינו ספרו לנו׃

³Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

⁴לא נכחד מבניהם לדור אחרון מספרים תהלות יהוה ועזוזו ונפלאותיו אשר עשה׃

⁴det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

⁵ויקם עדות ביעקב ותורה שם בישראל אשר צוה את אבותינו להודיעם לבניהם׃

⁵Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

⁶למען ידעו דור אחרון בנים יולדו יקמו ויספרו לבניהם׃

⁶Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

⁷וישימו באלהים כסלם ולא ישכחו מעללי אל ומצותיו ינצרו׃

⁷Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

⁸ולא יהיו כאבותם דור סורר ומרה דור לא הכין לבו ולא נאמנה את אל רוחו׃

⁸Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

⁹בני אפרים נושקי רומי קשת הפכו ביום קרב׃

⁹Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

¹⁰לא שמרו ברית אלהים ובתורתו מאנו ללכת׃

¹⁰De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

¹¹וישכחו עלילותיו ונפלאותיו אשר הראם׃

¹¹De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

¹²נגד אבותם עשה פלא בארץ מצרים שדה צען׃

¹²Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

¹³בקע ים ויעבירם ויצב מים כמו נד׃

¹³Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

¹⁴וינחם בענן יומם וכל הלילה באור אש׃

¹⁴Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

¹⁵יבקע צרים במדבר וישק כתהמות רבה׃

¹⁵Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

¹⁶ויוצא נוזלים מסלע ויורד כנהרות מים׃

¹⁶Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

¹⁷ויוסיפו עוד לחטא לו למרות עליון בציה׃

¹⁷Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

¹⁸וינסו אל בלבבם לשאל אכל לנפשם׃

¹⁸De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

¹⁹וידברו באלהים אמרו היוכל אל לערך שלחן במדבר׃

¹⁹Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

²⁰הן הכה צור ויזובו מים ונחלים ישטפו הגם לחם יוכל תת אם יכין שאר לעמו׃

²⁰Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

²¹לכן שמע יהוה ויתעבר ואש נשקה ביעקב וגם אף עלה בישראל׃

²¹Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

²²כי לא האמינו באלהים ולא בטחו בישועתו׃

²²eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

²³ויצו שחקים ממעל ודלתי שמים פתח׃

²³Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

²⁴וימטר עליהם מן לאכל ודגן שמים נתן למו׃

²⁴han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

²⁵לחם אבירים אכל איש צידה שלח להם לשבע׃

²⁵Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

²⁶יסע קדים בשמים וינהג בעזו תימן׃

²⁶Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

²⁷וימטר עליהם כעפר שאר וכחול ימים עוף כנף׃

²⁷Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

²⁸ויפל בקרב מחנהו סביב למשכנתיו׃

²⁸han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

²⁹ויאכלו וישבעו מאד ותאותם יבא להם׃

²⁹Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

³⁰לא זרו מתאותם עוד אכלם בפיהם׃

³⁰Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

³¹ואף אלהים עלה בהם ויהרג במשמניהם ובחורי ישראל הכריע׃

³¹då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

³²בכל זאת חטאו עוד ולא האמינו בנפלאותיו׃

³²Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

³³ויכל בהבל ימיהם ושנותם בבהלה׃

³³Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

³⁴אם הרגם ודרשוהו ושבו ושחרו אל׃

³⁴När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

³⁵ויזכרו כי אלהים צורם ואל עליון גאלם׃

³⁵De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

³⁶ויפתוהו בפיהם ובלשונם יכזבו לו׃

³⁶och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

³⁷ולבם לא נכון עמו ולא נאמנו בבריתו׃

³⁷Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

³⁸והוא רחום יכפר עון ולא ישחית והרבה להשיב אפו ולא יעיר כל חמתו׃

³⁸Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

³⁹ויזכר כי בשר המה רוח הולך ולא ישוב׃

³⁹Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

⁴⁰כמה ימרוהו במדבר יעציבוהו בישימון׃

⁴⁰Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

⁴¹וישובו וינסו אל וקדוש ישראל התוו׃

⁴¹Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

⁴²לא זכרו את ידו יום אשר פדם מני צר׃

⁴²De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

⁴³אשר שם במצרים אתותיו ומופתיו בשדה צען׃

⁴³då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

⁴⁴ויהפך לדם יאריהם ונזליהם בל ישתיון׃

⁴⁴Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

⁴⁵ישלח בהם ערב ויאכלם וצפרדע ותשחיתם׃

⁴⁵han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

⁴⁶ויתן לחסיל יבולם ויגיעם לארבה׃

⁴⁶Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

⁴⁷יהרג בברד גפנם ושקמותם בחנמל׃

⁴⁷han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

⁴⁸ויסגר לברד בעירם ומקניהם לרשפים׃

⁴⁸han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

⁴⁹ישלח בם חרון אפו עברה וזעם וצרה משלחת מלאכי רעים׃

⁴⁹Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

⁵⁰יפלס נתיב לאפו לא חשך ממות נפשם וחיתם לדבר הסגיר׃

⁵⁰Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

⁵¹ויך כל בכור במצרים ראשית אונים באהלי חם׃

⁵¹Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

⁵²ויסע כצאן עמו וינהגם כעדר במדבר׃

⁵²Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

⁵³וינחם לבטח ולא פחדו ואת אויביהם כסה הים׃

⁵³Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

⁵⁴ויביאם אל גבול קדשו הר זה קנתה ימינו׃

⁵⁴Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

⁵⁵ויגרש מפניהם גוים ויפילם בחבל נחלה וישכן באהליהם שבטי ישראל׃

⁵⁵Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

⁵⁶וינסו וימרו את אלהים עליון ועדותיו לא שמרו׃

⁵⁶Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

⁵⁷ויסגו ויבגדו כאבותם נהפכו כקשת רמיה׃

⁵⁷de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

⁵⁸ויכעיסוהו בבמותם ובפסיליהם יקניאוהו׃

⁵⁸De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

⁵⁹שמע אלהים ויתעבר וימאס מאד בישראל׃

⁵⁹Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

⁶⁰ויטש משכן שלו אהל שכן באדם׃

⁶⁰Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

⁶¹ויתן לשבי עזו ותפארתו ביד צר׃

⁶¹han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

⁶²ויסגר לחרב עמו ובנחלתו התעבר׃

⁶²Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

⁶³בחוריו אכלה אש ובתולתיו לא הוללו׃

⁶³Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

⁶⁴כהניו בחרב נפלו ואלמנתיו לא תבכינה׃

⁶⁴Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

⁶⁵ויקץ כישן אדני כגבור מתרונן מיין׃

⁶⁵Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

⁶⁶ויך צריו אחור חרפת עולם נתן למו׃

⁶⁶Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

⁶⁷וימאס באהל יוסף ובשבט אפרים לא בחר׃

⁶⁷Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

⁶⁸ויבחר את שבט יהודה את הר ציון אשר אהב׃

⁶⁸Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

⁶⁹ויבן כמו רמים מקדשו כארץ יסדה לעולם׃

⁶⁹Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

⁷⁰ויבחר בדוד עבדו ויקחהו ממכלאת צאן׃

⁷⁰Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

⁷¹מאחר עלות הביאו לרעות ביעקב עמו ובישראל נחלתו׃

⁷¹Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

⁷²וירעם כתם לבבו ובתבונות כפיו ינחם׃

⁷²Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.