1אל נקמות יהוה אל נקמות הופיע׃
1Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.
2הנשא שפט הארץ השב גמול על גאים׃
2Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
3עד מתי רשעים יהוה עד מתי רשעים יעלזו׃
3Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
4יביעו ידברו עתק יתאמרו כל פעלי און׃
4Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
5עמך יהוה ידכאו ונחלתך יענו׃
5Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.
6אלמנה וגר יהרגו ויתומים ירצחו׃
6Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.
7ויאמרו לא יראה יה ולא יבין אלהי יעקב׃
7Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»
8בינו בערים בעם וכסילים מתי תשכילו׃
8Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?
9הנטע אזן הלא ישמע אם יצר עין הלא יביט׃
9Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?
10היסר גוים הלא יוכיח המלמד אדם דעת׃
10Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?
11יהוה ידע מחשבות אדם כי המה הבל׃
11HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.
12אשרי הגבר אשר תיסרנו יה ומתורתך תלמדנו׃
12Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,
13להשקיט לו מימי רע עד יכרה לרשע שחת׃
13för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
14כי לא יטש יהוה עמו ונחלתו לא יעזב׃
14Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.
15כי עד צדק ישוב משפט ואחריו כל ישרי לב׃
15Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
16מי יקום לי עם מרעים מי יתיצב לי עם פעלי און׃
16Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?
17לולי יהוה עזרתה לי כמעט שכנה דומה נפשי׃
17Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.
18אם אמרתי מטה רגלי חסדך יהוה יסעדני׃
18När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:
19ברב שרעפי בקרבי תנחומיך ישעשעו נפשי׃
19När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
20היחברך כסא הוות יצר עמל עלי חק׃
20Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,
21יגודו על נפש צדיק ודם נקי ירשיעו׃
21där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?
22ויהי יהוה לי למשגב ואלהי לצור מחסי׃
22Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.
23וישב עליהם את אונם וברעתם יצמיתם יצמיתם יהוה אלהינו׃
23Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.