Hebrew: Modern

Svenska 1917

Zechariah

2

1ואשא עיני וארא והנה איש ובידו חבל מדה׃
1Sedan lyfte jag upp mina ögon och fick då se en man som hade ett mätsnöre i sin hand.
2ואמר אנה אתה הלך ויאמר אלי למד את ירושלם לראות כמה רחבה וכמה ארכה׃
2Då frågade jag: »Vart går du?» Han svarade mig: »Till att mäta Jerusalem, för att se huru brett och huru långt det skall bliva.»
3והנה המלאך הדבר בי יצא ומלאך אחר יצא לקראתו׃
3Då fick jag se ängeln som talade ned mig komma fram, och en annan ängel kom emot honom.
4ויאמר אלו רץ דבר אל הנער הלז לאמר פרזות תשב ירושלם מרב אדם ובהמה בתוכה׃
4Och han sade till denne: »Skynda åstad och tala till den unge mannen där och säg: 'Jerusalem skall ligga såsom en obefäst plats; så stor myckenhet av människor och djur skall finnas därinne.
5ואני אהיה לה נאם יהוה חומת אש סביב ולכבוד אהיה בתוכה׃
5Men jag själv, säger HERREN, skall vara en eldsmur däromkring, och jag skall bevisa mig härlig därinne.'»
6הוי הוי ונסו מארץ צפון נאם יהוה כי כארבע רוחות השמים פרשתי אתכם נאם יהוה׃
6Upp, upp! Flyn bort ur nordlandet, säger HERREN, I som av mig haven blivit förströdda åt himmelens fyra väderstreck, säger HERREN.
7הוי ציון המלטי יושבת בת בבל׃
7Upp, Sion! Rädda dig, du som nu bor hos dottern Babel!
8כי כה אמר יהוה צבאות אחר כבוד שלחני אל הגוים השללים אתכם כי הנגע בכם נגע בבבת עינו׃
8Ty så säger HERREN Sebaot, han som har sänt mig åstad för att förhärliga sig, så säger han om hednafolken, vilka plundrade eder (ty den som rör vid eder, han rör vid hans ögonsten):
9כי הנני מניף את ידי עליהם והיו שלל לעבדיהם וידעתם כי יהוה צבאות שלחני׃
9»Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skola bliva ett byte för sina forna trälar; och I skolen så förnimma att HERREN Sebaot har sänt mig.»
10רני ושמחי בת ציון כי הנני בא ושכנתי בתוכך נאם יהוה׃
10Jubla och gläd dig, du dotter Sion; ty se, jag kommer för att aga min boning i dig, säger HERREN.
11ונלוו גוים רבים אל יהוה ביום ההוא והיו לי לעם ושכנתי בתוכך וידעת כי יהוה צבאות שלחני אליך׃
11Och då skola många hednafolk sluta sig till HERREN och bliva mitt folk. Ja, jag skall taga min boning i dig; och du skall förnimma att HERREN Sebaot har sänt mig till dig.
12ונחל יהוה את יהודה חלקו על אדמת הקדש ובחר עוד בירושלם׃
12Och HERREN skall hava Juda till I sin arvedel i det heliga landet, och ännu en gång skall han utvälja Jerusalem.
13הס כל בשר מפני יהוה כי נעור ממעון קדשו׃
13Allt kött vare stilla inför HERREN; ty han har stått upp och trätt fram ur sin heliga boning.