¹Ímé, igazság szerint uralkodik a király, és a fejedelmek fõk lesznek az ítélettételben;

¹En konung skall uppstå, som skall regera med rättfärdighet, och härskare, som skola härska med rättvisa.

²Olyan lesz mindegyik, mint a rejtek szél ellen, mint oltalom zivatar ellen, mint patakok száraz vidéken, mint nagy kõszál árnyéka a szomjúhozó földön.

²Var och en av dem skall vara såsom en tillflykt i stormen, ett skydd mot störtskuren; de skola vara såsom vattenbäckar i en ödemark, såsom skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.

³És nem lesznek zárva többé a látóknak szemei, és a hallók fülei figyelmeznek;

³Då skola de seendes ögon icke vara förblindade, och de hörandes öron skola lyssna till.

⁴A hebehurgyák szíve ismerni tanul, és a dadogóknak nyelve gyorsan és világosan szól.

⁴Då skola de lättsinnigas hjärtan bliva förståndiga och vinna kunskap, och de stammandes tungor skola tala flytande och tydligt.

⁵Nem nevezik a bolondot többé nemesnek, és a csalárdot sem hívják nagylelkûnek.

⁵Dåren skall då icke mer heta ädling, ej heller bedragaren kallas herre.

⁶Mert a bolond [csak] bolondot beszél, és az õ szíve hamisságot forral, hogy istentelenséget cselekedjék, és szóljon az Úr ellen tévelygést, hogy az éhezõ lelkét éhen hagyja, és a szomjazó italát elvegye.

⁶Ty en dåre talar dårskap, och hans hjärta reder till fördärv; så övar han gudlöshet och talar, vad förvänt är, om HERREN, så låter han den hungrige svälta och nekar den törstige en dryck vatten.

⁷A csalárdnak eszközei csalárdok, õ álnokságot tervel, hogy elveszesse az alázatosokat hazug beszéddel, ha a szegény igazat szólna is.

⁷Och bedragaren brukar onda vapen, han tänker ut skändliga anslag till att fördärva de betryckta genom lögnaktiga ord, fördärva en fattig, som har rätt i sin talan.

⁸De a nemes nemes dolgokat tervel, és a nemes dolgokban meg is marad.

⁸Men en ädling tänker ädla tankar och står fast vid det som ädelt är.

⁹Ti gondtalan asszonyok, keljetek fel, halljátok szavam', és ti elbizakodott leányzók, vegyétek füleitekbe beszédem'!

⁹I kvinnor, som ären så säkra, stån upp och hören min röst; I sorglösa jungfrur, lyssnen till mitt tal.

¹⁰Kevés idõ multán megháborodtok ti elbizakodottak, mert elvész a szüret, és gyümölcsszedés sem lesz.

¹⁰När år och dagar hava gått, då skolen I darra, I som ären så sorglösa, ty då är det slut med all vinbärgning, och ingen fruktskörd kommer mer.

¹¹Reszkessetek, ti gondtalanok, rettenjetek meg, ti elbizakodottak; vetkezzetek mezítelenre és övezzétek fel ágyékaitokat gyászruhával.

¹¹Bäven, I som ären så säkra, darren, I som ären så sorglösa, läggen av edra kläder och blotten eder, kläden edra länder med säcktyg.

¹²Gyászolják az emlõket, a szép mezõket, a termõ szõlõtõket.

¹²Slån eder för bröstet och klagen över de sköna fälten, över de fruktsamma vinträden,

¹³Népemnek földét tüske, tövis verte fel, és az örvendõ városnak minden öröm-házait;

¹³över mitt folks åkrar som fyllas av törne och tistel, ja, över alla glädjens boningar i den yra staden.

¹⁴A paloták elhagyatvák, a város zaja elnémult, torony és bástya barlangokká lettek örökre, hol a vadszamár kedvére él, a nyájak meg legelnek.

¹⁴Ty palatsen äro övergivna, den folkrika staden ligger öde, Ofelhöjden med vakttornet är förvandlad till grotthålor för evig tid, till en plats, där vildåsnor hava sin fröjd och där hjordar beta --

¹⁵Míglen kiöntetik reánk a lélek a magasból, és lészen a puszta termõfölddé, és a termõföld erdõnek tartatik;

¹⁵detta intill dess att ande från höjden bliver utgjuten över oss. Då skall öknen bliva ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark;

¹⁶És lakozik a pusztában jogosság, és igazság fog ülni a termõföldön;

¹⁶då skall rätten taga sin boning i öknen och rättfärdigheten bo på det bördiga fältet.

¹⁷És lesz az igazság mûve békesség, és az igazság gyümölcse nyugalom és biztonság mindörökké.

¹⁷Och rättfärdighetens frukt skall vara frid och rättfärdighetens vinning vara ro med trygghet till evig tid.

¹⁸Népem békesség hajlékában lakozik, biztonság sátraiban, gondtalan nyugalomban.

¹⁸Och mitt folk skall bo i fridshyddor, i trygga boningar och på säkra viloplatser.

¹⁹De jégesõ hull és megdõl az erdõ, és a város elsülyedve elsülyed!

¹⁹Men under hagelskurar skall skogen fällas, och djupt skall staden bliva ödmjukad.

²⁰Oh boldogok ti, a kik minden vizek mellett vettek, és szabadon eresztitek a barmok és szamarak lábait!

²⁰Sälla ären då I som fån så vid alla vatten, I som kunnen låta edra oxar och åsnor fritt ströva omkring.