¹Énekelt pedig Debora és Bárák, az Abinoám fia azon a napon, mondván:

¹De sjöngo Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:

²Hogy a vezérek vezettek Izráelben,

²Att härförare förde an i Israel, att folket villigt följde dem -- loven HERREN därför!

³Halljátok meg királyok, figyeljetek fejedelmek!

³Hören, I konungar; lyssnen, I furstar. Till HERRENS ära vill jag, vill jag sjunga, lovsäga HERREN, Israels Gud.

⁴Uram, mikor Szeirbõl kijövél, Mikor lépdelél Edom mezejérõl:

⁴HERRE, när du drog ut från Seir, när du gick fram ifrån Edoms mark, då bävade jorden, då strömmade det från himmelen, då strömmade vatten ned ifrån molnen;

⁵A hegyek megrendültek az Úrnak orczája elõtt,

⁵bergen skälvde inför HERRENS ansikte, ja, Sinai inför HERRENS, Israels Guds, ansikte.

⁶Sámgárnak, az Anath fiának napjaiban,

⁶I Samgars dagar, Anats sons, i Jaels dagar lågo vägarna öde; vandrarna måste färdas svåra omvägar.

⁷Megszüntek a kerítetlen helyek Izráelben, megszüntek végképen,

⁷Inga styresmän funnos, inga funnos mer i Israel, förrän du stod upp, Debora, stod upp såsom en moder i Israel.

⁸Új isteneket ha választott [a nép,]

⁸Man valde sig nya gudar; då nådde striden fram till portarna. Men ingen sköld, intet spjut var att se hos de fyrtio tusen i Israel.

⁹Szívem azoké, kik parancsolnak Izráelben,

⁹Mitt hjärta tillhör Israels hövdingar och dem bland folket, som villigt följde;

¹⁰Kik ültök fehér szamarakon,

¹⁰ja, loven HERREN. I som riden på vita åsninnor, I som sitten hemma på mattor, och I som vandren på vägen, talen härom.

¹¹Az íjászok szavával a vízmerítõk között,

¹¹När man under rop skiftar byte mellan vattenhoarna, då lovprisar man där HERRENS rättfärdiga gärningar, att han i rättfärdighet regerar i Israel. Då drog HERRENS folk ned till portarna.

¹²Kelj fel, kelj fel Debora!

¹²Upp, upp, Debora! Upp, upp, sjung din sång! Stå upp, Barak; tag dig fångar, du Abinoams son.

¹³Akkor lejött a hõsök maradéka;

¹³Då satte folkets kvarleva de tappre till anförare, HERREN satte mig till anförare över hjältarna.

¹⁴Efraimból, kiknek gyökere Amálekben,

¹⁴Från Efraim kommo män som hade rotfäst sig i Amalek; Benjamin följde dig och blandade sig med dina skaror. Ned ifrån Makir drogo hövdingar åstad, och från Sebulon män som buro anförarstav.

¹⁵És Issakhár fejedelmei Deborával,

¹⁵Furstarna i Isaskar slöto sig till Debora; och likasom Isaskar, så gjorde ock Barak; ned i dalen skyndade man i dennes spår. Bland Rubens ätter höllos stora rådslag.

¹⁶Miért [maradtál] ülve a hodályban?

¹⁶Men varför satt du kvar ibland dina fållor och lyssnade till flöjtspel vid hjordarna? Ja, av Rubens ätter fördes stora överläggningar.

¹⁷Gileád a Jordánon túl pihen.

¹⁷Gilead stannade på andra sidan Jordan. Och Dan varför -- dröjer han ännu vid skeppen? Aser satt kvar vid havets strand, vid sina vikar stannade han.

¹⁸[De] Zebulon, az halálra elszánt lelkû nép,

¹⁸Men Sebulon var ett folk som prisgav sitt liv åt döden, Naftali likaså, på stridsfältets höjder.

¹⁹Királyok jöttek, harczoltanak;

¹⁹Konungar drogo fram och stridde ja, då stridde Kanaans konungar vid Taanak, invid Megiddos vatten; men byte av silver vunno de icke.

²⁰Az égbõl harczoltak,

²⁰Från himmelen fördes strid, stjärnorna stridde från sina banor mot Sisera.

²¹A Kison patakja seprette el õket;

²¹Bäcken Kison ryckte dem bort, urtidsbäcken, bäcken Kison. Gå fram, min själ, med makt!

²²Akkor csattogtak a lovak körmei

²²Då stampade hästarnas hovar, när deras tappra ryttare jagade framåt, framåt.

²³Átkozzátok Mérozt - mond az Úr követje, -

²³Förbannen Meros, säger HERRENS ängel, ja, förbannen dess inbyggare, därför att de ej kommo HERREN till hjälp, HERREN till hjälp bland hjältarna.

²⁴De áldott legyen az asszonyok felett Jáhel,

²⁴Välsignad vare Jael framför andra kvinnor, Hebers hustru, kainéens, välsignad framför alla kvinnor som bo i tält!

²⁵[Az] vizet kért, õ tejet adott,

²⁵Vatten begärde han; då gav hon honom mjölk, gräddmjölk bar hon fram i högtidsskålen.

²⁶Balját a szegre,

²⁶Sin hand räckte hon ut efter tältpluggen, sin högra hand efter arbetshammaren med den slog hon Sisera och krossade hans huvud, spräckte hans tinning och genomborrade den.

²⁷Lábainál leroskadt, elesett, feküdt,

²⁷Vid hennes fötter sjönk han ihop, föll omkull och blev liggande; ja, vid hennes fötter sjönk han ihop och föll omkull; där han sjönk ihop, där föll han dödsslagen.

²⁸Kinézett az ablakon, és jajgatott

²⁸Ut genom fönstret skådade hon och ropade, Siseras moder, ut genom gallret: »Varför dröjer väl hans vagn att komma? Varför äro de så senfärdiga, hans vagnshästars fötter?»

²⁹Fejedelemasszonyinak legokosabbjai válaszolnak néki;

²⁹Då svara de klokaste av hennes hovtärnor, och själv giver hon sig detsamma svaret:

³⁰"Vajjon nem zsákmányra találtak-é, s mostan osztozkodnak?

³⁰»Förvisso vunno de byte, som de nu utskifta: en flicka, ja, två åt envar av männen, byte av praktvävnader för Siseras räkning, byte av praktvävnader, brokiga tyger; en präktig duk, ja, två brokiga dukar för de fångnas halsar.»

³¹Így veszszenek el minden te ellenségid, Uram!

³¹Så må alla dina fiender förgås, o HERRE. Men de som älska honom må likna solen, när den går upp i hjältekraft. Och landet hade nu ro i fyrtio år.