1És mindjárt reggel tanácsot tartván a fõpapok a vénekkel és írástudókkal, és az egész tanács, megkötözvén Jézust, elvivék és átadák Pilátusnak.
1Sedan nu översteprästerna, tillsammans med de äldste och de skriftlärde, hela Stora rådet, på morgonen hade fattat sitt beslut, läto de strax binda Jesus och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus.
2És megkérdé õt Pilátus: Te vagy-é a zsidók királya? Õ pedig felelvén, monda néki: Te mondod.
2Då frågade Pilatus honom: »Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.»
3És erõsen vádolják vala õt a fõpapok.
3Och översteprästerna framställde många anklagelser mot honom.
4Pilátus pedig ismét megkérdé õt, mondván: Semmit sem felelsz-é? Ímé, mennyi tanúbizonyságot szólnak ellened!
4Pilatus frågade honom då åter och sade: »Svarar du intet? Du hör ju huru mycket det är som de anklaga dig för.»
5Jézus pedig semmit sem felele, annyira hogy Pilátus elcsudálkozék.
5Men Jesus svarade intet mer, så att Pilatus förundrade sig.
6Ünnepenként pedig egy foglyot szokott vala elbocsátani nékik, a kit épen óhajtának.
6Nu plägade han vid högtiden giva dem en fånge lös, den som de begärde.
7Vala pedig egy Barabbás nevû, megkötöztetve ama lázadókkal együtt, a kik a lázadás alkalmával gyilkosságot követtek vala el.
7Och där fanns då en man, han som kallades Barabbas, vilken satt fängslad jämte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet begått dråp.
8És a sokaság kiáltván, kezdé kérni [Pilátust] arra, a mit mindenkor megtesz vala nékik.
8Folket kom ditupp och begynte begära att han skulle göra åt dem såsom han plägade göra.
9Pilátus pedig felele nékik, mondván: Akarjátok-é, hogy elbocsássam néktek a zsidók királyát?
9Pilatus svarade dem och sade: »Viljen I att jag skall giva eder 'judarnas konung' lös?»
10Mert tudja vala, hogy irígységbõl adták õt kézbe a fõpapok.
10Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade dragit Jesus inför rätta.
11A fõpapok azonban felindíták a sokaságot, hogy inkább Barabbást bocsássa el nékik.
11Men översteprästerna uppeggade folket till att begära att han hellre skulle giva dem Barabbas lös.
12Pilátus pedig felelvén, ismét monda nékik: Mit akartok tehát, hogy cselekedjem ezzel, a kit a zsidók királyának mondotok?
12När alltså Pilatus åter tog till orda och frågade dem: »Vad skall jag då göra med den som I kallen 'judarnas konung'?»,
13És azok ismét kiáltának: Feszítsd meg õt!
13så skriade de åter: »Korsfäst honom!»
14Pilátus pedig monda nékik: Mert mi rosszat cselekedett? Azok pedig annál jobban kiáltanak vala: Feszítsd meg õt!
14Men Pilatus frågade dem: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Korsfäst honom!»
15Pilátus pedig eleget akarván tenni a sokaságnak, elbocsátá nékik Barabbást, Jézust pedig megostoroztatván, kezökbe adá, hogy megfeszítsék.
15Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
16A vitézek pedig elvivék õt az udvar belsõ részébe, a mi az õrház; és összehívák az egész csapatot.
16Och krigsmännen förde honom in i palatset, eller pretoriet, och kallade tillhopa hela den romerska vakten.
17És bíborba öltözteték õt, és tövisbõl font koszorút tevének a fejére,
17Och de klädde på honom en purpurfärgad mantel och vredo samman en krona av törnen och satte den på honom.
18És elkezdék õt köszönteni: Üdvöz légy, zsidók királya!
18Sedan begynte de hälsa honom: »Hell dig, judarnas konung!»
19És verik vala a fejét nádszállal, és köpdösik vala õt, és térdet hajtva tisztelik vala õt.
19Och de slogo honom i huvudet med ett rör och spottade på honom; därvid böjde de knä och gåvo honom sin hyllning.
20Mikor pedig kicsúfolták õt, leveték róla a bíbor ruhát, és a maga ruháiba öltözteték; és kivivék õt, hogy megfeszítsék.
20Och när de hade begabbat honom, klädde de av honom den purpurfärgade manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom ut för att korsfästa honom.
21És kényszerítének egy mellettök elmenõt, bizonyos czirénei Simont, a ki a mezõrõl jõ vala, Alekszándernek és Rufusnak az atyját, hogy vigye az õ keresztjét.
21Och en man som kom utifrån marken gick där fram, Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att gå med och bära hans kors.
22És vivék õt a Golgotha [nevû] helyre, a mely megmagyarázva annyi, mint: koponya helye.
22Och de förde honom till Golgataplatsen (det betyder huvudskalleplatsen).
23És mirhás bort adnak vala néki inni; de õ nem fogadá el.
23Och de räckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke emot det.
24És megfeszítvén õt, eloszták az õ ruháit, sorsot vetvén azokra, ki mit kapjon.
24Och de korsfäste honom och delade sedan hans kläder mellan sig, genom att kasta lott om vad var och en skulle få.
25Vala pedig három óra, mikor megfeszíték õt.
25Och det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.
26Az õ kárhoztatásának oka pedig így vala fölébe felírva: A zsidók királya.
26Och den överskrift som man hade satt upp över honom, för att angiva vad han var anklagad för, hade denna lydelse: »Judarnas konung.»
27Két rablót is megfeszítének vele, egyet jobb és egyet bal keze felõl.
27Och de korsfäste med honom två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra.
28És beteljesedék az írás, a mely [azt] mondja: És a bûnösök közé számláltaték.
28
29Az arra menõk pedig szidalmazzák vala õt, fejüket hajtogatván és mondván: Hah! a ki lerontod a templomot, és három nap alatt fölépíted;
29Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet och sade: »Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp det igen inom tre dagar'!
30Szabadítsd meg magadat, és szállj le a keresztrõl!
30Hjälp dig nu själv, och stig ned från korset.»
31Hasonlóképen pedig a fõpapok is, csúfolodván egymás között, az írástudókkal együtt mondják vala: Másokat megtartott, magát nem bírja megtartani.
31Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde, begabbande ord med varandra och sade: »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa.
32A Krisztus, az Izráel királya, szálljon le most a keresztrõl, hogy lássuk és higyjünk. A kiket vele feszítettek meg, azok is szidalmazzák vala õt.
32Han som är Messias, Israels konung, han stige nu ned från korset, så att vi få se det och tro.» Också de män som voro korsfästa med honom smädade honom.
33Mikor pedig hat óra lõn, sötétség támada az egész földön kilencz óráig.
33Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.
34És kilencz órakor fennszóval kiálta Jézus mondván: Elói, Elói! Lamma Sabaktáni? a mi megmagyarázva annyi, mint: Én Istenem, én Istenem! miért hagyál el engemet?
34Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eloi, Eloi, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»
35Némelyek pedig meghallván ezt az ott állók közül, mondának: Ímé Illést hívja.
35Då några av dem som stodo där bredvid hörde detta, sade de: »Hör, han kallar på Elias.»
36Egy ember pedig odafutamodék és egy szivacsot megtöltvén eczettel és azt nádszálra tûzvén, inni ada néki, mondván: Hagyjátok el, lássuk, ha eljõ- é Illés, hogy levegye õt.
36Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka, i det han sade: »Låt oss se om Elias kommer och tager honom ned.»
37Jézus pedig nagy fennszóval kiáltván kibocsátá lelkét.
37Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.
38És a templom kárpítja fölétõl aljáig ketté hasada.
38Då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned.
39Látván pedig a százados, a ki vele átellenben áll vala, hogy ekként kiáltva bocsátá ki lelkét, monda: Bizony, ez az ember Isten Fia vala!
39Men när hövitsmannen, som stod där mitt emot honom, såg att han på sådant sätt gav upp andan, sade han: »Förvisso var denne man Guds Son.»
40Valának pedig asszonyok is, a kik távolról nézik vala, a kik között vala Mária Magdaléna, és Mária, a kis Jakabnak és Józsénak anyja, és Salomé,
40Också några kvinnor stodo där på avstånd och sågo vad som skedde. Bland dessa voro jämväl Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, så ock Salome
41A kik, mikor Galileában vala, akkor is követték vala õt, és szolgálnak vala néki; és sok más asszony, a kik vele mentek vala fel Jeruzsálembe.
41-- vilka hade följt honom och tjänat honom, medan han var i Galileen -- därtill många andra kvinnor, de som med honom hade vandrat upp till Jerusalem.
42És mikor immár este lõn, mivelhogy péntek vala, azaz szombat elõtt való nap,
42Det var nu tillredelsedag (det är dagen före sabbaten), och det hade blivit afton.
43Eljöve az arimathiai József, egy tisztességes tanácsbeli, a ki maga is várja vala az Isten országát; beméne bátran Pilátushoz, és kéré Jézusnak testét.
43Josef från Arimatea, en ansedd rådsherre och en av dem som väntade på Guds rike, tog därför nu mod till sig och gick in till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.
44Pilátus pedig csodálkozék, hogy immár meghalt volna; és magához hivatva a századost, megkérdé tõle, ha régen halt-é meg?
44Då förundrade sig Pilatus över att Jesus redan skulle vara död, och han kallade till sig hövitsmannen och frågade honom om det var länge sedan han hade dött.
45És megtudván a századostól, odaajándékozá a testet Józsefnek.
45Och när han av hövitsmannen hade fått veta huru det var, skänkte han åt Josef hans döda kropp.
46Õ pedig gyolcsot vásárolván, és levévén õt, begöngyölé a gyolcsba, és elhelyezé egy sírboltba, a mely kõsziklából vala kivágva; és követ hengeríte a sírbolt szájára.
46Denne köpte då en linneduk och tog honom ned och svepte honom i linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en klippa; sedan vältrade han en sten för ingången till graven.
47Mária Magdaléna pedig és Mária, a Józsé [anyja,] nézik vala, hová helyezék.
47Men Maria från Magdala och den Maria som var Joses' moder sågo var han lades.