1Akkor írástudók és farizeusok jõnek vala Jézushoz, Jeruzsálembõl, mondván:
1Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade:
2Miért hágják át a te tanítványaid a vének rendeléseit? Mert nem mossák meg a kezeiket, mikor enni akarnak.
2»Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.»
3Õ pedig felelvén monda nékik: Ti meg miért hágjátok át az Isten parancsolatját a ti rendeléseitek által?
3Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?
4Mert Isten parancsolta ezt, mondván: Tiszteld atyádat és anyádat, és: A ki atyját vagy anyját szidalmazza, halállal lakoljon.
4Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'
5Ti pedig ezt mondjátok: A ki atyjának vagy anyjának ezt mondja: Templomi ajándék az, a mivel megsegíthetlek, az olyan akár ne is tisztelje az õ atyját vagy anyját.
5Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.
6És erõtelenné tettétek az Isten parancsolatját a ti rendeléseitek által.
6I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.
7Képmutatók, igazán prófétált felõletek Ésaiás, mondván:
7I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:
8Ez a nép szájával közelget hozzám, és ajkával tisztel engemet; szíve pedig távol van tõlem.
8'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;
9Pedig hiába tisztelnek engem, ha oly tudományokat tanítanak, a melyek embereknek parancsolatai.
9och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»
10És elõszólítván a sokaságot, monda nékik: Halljátok és értsétek meg:
10Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån.
11Nem az fertõzteti meg az embert, a mi a szájon bemegy, hanem a mi kijön a szájból, az fertõzteti meg az embert.
11Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.»
12Akkor hozzájárulván az õ tanítványai, mondának néki: Tudod-é, hogy a farizeusok e beszédet hallván, megbotránkoztak?
12Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?»
13Õ pedig felelvén, monda: Minden plánta, a melyet nem az én mennyei Atyám plántált, kitépetik.
13Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.
14Hagyjátok õket; vakoknak vak vezetõi õk: ha pedig vak vezeti a vakot, mind a ketten a verembe esnek.
14Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»
15Péter pedig felelvén, monda néki: Magyarázd meg nékünk ezt a példázatot.
15Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.»
16Jézus pedig monda: Ti is értelem nélkül vagytok-é még?
16Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?
17Mégsem értitek-é, hogy minden, a mi a szájon bemegy, a gyomorba jut, és az árnyékszékbe vettetik?
17Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?
18A mik pedig a szájból jõnek ki, a szívbõl származnak, és azok fertõztetik meg az embert.
18Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.
19Mert a szívbõl származnak a gonosz gondolatok, gyilkosságok, házasságtörések, paráznaságok, lopások, hamis tanubizonyságok, káromlások.
19Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.
20Ezek fertõztetik meg az embert; de a mosdatlan kézzel való evés nem fertõzteti meg az embert.
20Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»
21És elmenvén onnét Jézus, Tirus és Sidon vidékeire tére.
21Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.
22És ímé egy kananeus asszony jövén ki abból a tartományból, kiált vala néki: Uram, Dávidnak fia, könyörülj rajtam! az én leányom az ördögtõl gonoszul gyötörtetik.
22Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.»
23Õ pedig egy szót sem felele néki. És az õ tanítványai hozzá menvén, kérik vala õt, mondván: Bocsásd el õt, mert utánunk kiált.
23Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.»
24Õ pedig felelvén, monda: Nem küldettem, csak az Izráel házának elveszett juhaihoz.
24Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.»
25Az asszony pedig odaérvén, leborula elõtte, mondván: Uram, légy segítségül nékem!
25Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp mig.»
26Õ pedig felelvén, monda: Nem jó a fiak kenyerét elvenni, és az ebeknek vetni.
26Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»
27Az pedig monda: Úgy van, Uram; de hiszen az ebek is esznek a morzsalékokból, a mik az õ uroknak asztaláról aláhullanak.
27Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.»
28Ekkor felelvén Jézus, monda néki: Óh asszony, nagy a te hited! Legyen néked a te akaratod szerint. És meggyógyula az õ leánya attól a pillanattól fogva.
28Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.
29És onnét távozva, méne Jézus a Galilea tengere mellé; és felmenvén a hegyre, ott leüle.
29Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där.
30És nagy sokaság megy vala hozzá, vivén magokkal sántákat, vakokat, némákat, csonkákat és sok egyebeket, és odahelyezék õket a Jézus lábai elé; és meggyógyítá õket,
30Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem,
31Úgy hogy a sokaság álmélkodik vala, látván, hogy a némák beszélnek, a csonkák megépülnek, a sánták járnak, a vakok látnak: és dicsõíték Izráel Istenét.
31så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.
32Jézus pedig elõszólítván az õ tanítványait, monda: Szánakozom e sokaságon, mert három napja immár, hogy velem vannak, és nincs mit enniök. Éhen pedig nem akarom õket elbocsátani, hogy valamiképen ki ne dõljenek az úton.
32Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.»
33És mondának néki az õ tanítványai: Honnét volna e pusztában annyi kenyerünk, hogy megelégítsünk ily nagy sokaságot?
33Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»
34És monda nékik Jézus: Hány kenyeretek van? Õk pedig mondának: Hét, és néhány halunk.
34Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju, och därtill några få småfiskar.»
35És parancsolá a sokaságnak, hogy telepedjenek le a földön.
35Då tillsade han folket att lägra sig på marken.
36És vevén a hét kenyeret és a halakat, és hálákat adván, megtöré, és adá az õ tanítványainak, a tanítványok pedig a sokaságnak.
36Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
37És mindnyájan evének, és megelégedének; és fölszedék a maradék darabokat hét teli kosárral.
37Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
38A kik pedig ettek vala, négyezeren valának férfiak, asszonyokon és gyermekeken kívül.
38Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.
39És elbocsátván a sokaságot, beszálla a hajóba, és elméne Magdala határaiba.
39Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.