1És megszólalván Jézus, ismét példázatokban beszél vala nékik, mondván:
1Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
2Hasonlatos a mennyeknek országa a királyhoz, a ki az õ fiának menyegzõt szerze.
2»Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
3És elküldé szolgáit, hogy meghívják azokat, a kik a menyegzõre hivatalosak valának; de nem akarnak vala eljõni.
3Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
4Ismét külde más szolgákat, mondván: Mondjátok meg a hivatalosoknak: Ímé, ebédemet elkészítettem, tulkaim és hízlalt állataim levágva vannak, és kész minden; jertek el a menyegzõre.
4Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
5De azok nem törõdvén vele, elmenének, az egyik a maga szántóföldjére, a másik a maga kereskedésébe;
5Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
6A többiek pedig megfogván az õ szolgáit, bántalmazák és megölék õket.
6Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
7Meghallván pedig ezt a király, megharaguvék, és elküldvén hadait, azokat a gyilkosokat elveszté, és azoknak városait fölégeté.
7Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
8Akkor monda az õ szolgáinak: A menyegzõ ugyan készen van, de a hivatalosok nem valának méltók.
8Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
9Menjetek azért a keresztútakra, és a kiket csak találtok, hívjátok be a menyegzõbe.
9Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
10És kimenvén azok a szolgák az útakra, begyûjték mind a kiket csak találtak vala, jókat és gonoszokat egyaránt. És megtelék a menyegzõ vendégekkel.
10Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
11Bemenvén pedig a király, hogy megtekintse a vendégeket, láta ott egy embert, a kinek nem vala menyegzõi ruhája.
11Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
12És monda néki: Barátom, mi módon jöttél ide, holott nincsen menyegzõi ruhád? Az pedig hallgata.
12Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
13Akkor monda a király a szolgáknak: Kötözzétek meg a lábait és kezeit, és vigyétek és vessétek õt a külsõ sötétségre; ott lészen sírás és fogcsikorgatás.
13Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
14Mert sokan vannak a hivatalosok, de kevesen a választottak.
14Ty många äro kallade, men få utvalda.»
15Ekkor a farizeusok elmenvén, tanácsot tartának, hogy szóval ejtsék õt tõrbe.
15Därefter gingo fariséerna bort och fattade det beslutet att de skulle söka snärja honom genom något hans ord.
16És elküldék hozzá tanítványaikat a Heródes pártiakkal, a kik ezt mondják vala: Mester, tudjuk, hogy igaz vagy és az Isten útját igazán tanítod, és nem törõdöl senkivel, mert embereknek személyére nem nézel.
16Och de sände till honom sina lärjungar, tillika med herodianerna, och läto dem säga: »Mästare, vi veta att du är sannfärdig och lär om Guds väg vad sant är, utan att fråga efter någon; ty du ser icke till personen.
17Mondd meg azért nékünk, mit gondolsz: Szabad-é a császárnak adót fizetnünk, vagy nem?
17Så säg oss då: Vad synes dig? Är det lovligt att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?»
18Jézus pedig ismervén az õ álnokságukat, monda: Mit kisértgettek engem, képmutatók?
18Men Jesus märkte deras ondska och sade: »Varför söken I att snärja mig, I skrymtare?
19Mutassátok nékem az adópénzt. Azok pedig oda vivének néki egy dénárt.
19Låten mig se skattepenningen.» Då lämnade de fram till honom en penning.
20És monda nékik: Kié ez a kép, és a felírás?
20Därefter frågade han dem: »Vems bild och överskrift är detta?»
21Mondának néki: A császáré. Akkor monda nékik: Adjátok meg azért a mi a császáré a császárnak; és a mi az Istené, az Istennek.
21De svarade: »Kejsarens.» Då sade han till dem: »Så given då kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.»
22És ezt hallván, elcsodálkozának; és ott hagyván õt, elmenének.
22När de hörde detta, förundrade de sig. Och de lämnade honom och gingo sin väg.
23Ugyanazon a napon menének hozzá a sadduczeusok, a kik a feltámadást tagadják, és megkérdezék õt,
23Samma dag trädde några sadducéer fram till honom och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse; de frågade honom
24Mondván: Mester, Mózes azt mondotta: Ha valaki magzatok nélkül hal meg, annak testvére vegye el annak feleségét, és támaszszon magot testvérének.
24och sade: »Mästare, Moses har sagt: 'Om någon dör barnlös, så skall hans broder i hans ställe äkta hans hustru och skaffa avkomma åt sin broder.'
25Vala pedig minálunk hét testvér: és az elsõ feleséget vevén, meghala; és mivelhogy nem vala magzata, feleségét a testvérére hagyá;
25Nu voro hos oss sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog, och eftersom han icke hade någon avkomma, lämnade han sin hustru efter sig åt sin broder.
26Hasonlóképen a második is, a harmadik is, mind hetediglen.
26Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
27Legutoljára pedig az asszony is meghala.
27Sist av alla dog hustrun.
28A feltámadáskor azért a hét közül melyiké lesz az asszony? Mert mindeniké vala.
28Vilken av de sju skall då vid uppståndelsen få henne till hustru? De hade ju alla äktat henne.»
29Jézus pedig felelvén, monda nékik: Tévelyegtek, mivelhogy nem ismeritek sem az írásokat, sem az Istennek hatalmát.
29Jesus svarade och sade till dem: »I faren vilse, ty I förstån icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
30Mert a feltámadáskor sem nem házasodnak, sem férjhez nem mennek, hanem olyanok lesznek, mint az Isten angyalai a mennyben.
30Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.
31A halottak feltámadása felõl pedig nem olvastátok-é, a mit az Isten mondott néktek, így szólván:
31Men vad nu angår de dödas uppståndelse, haven I icke läst vad eder är sagt av Gud:
32Én vagyok az Ábrahám Istene, és az Izsák Istene, és a Jákób Istene; az Isten nem holtaknak, hanem élõknek Istene.
32'Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'? Han är en Gud icke för döda, utan för levande.»
33És a sokaság ezt hallván, csodálkozék az õ tudományán.
33När folket hörde detta, häpnade de över hans undervisning.
34A farizeusok pedig, hallván, hogy a sadduczeusokat elnémította vala, egybegyûlének;
34Men när fariséerna fingo höra att han hade stoppat munnen till på sadducéerna, samlade de sig tillhopa;
35És megkérdé õt közülök egy törvénytudó, kisértvén õt, és mondván:
35och en av dem, som var lagklok, ville snärja honom och frågade:
36Mester, melyik a nagy parancsolat a törvényben?
36»Mästare, vilket är det yppersta budet i lagen?»
37Jézus pedig monda néki: Szeresd az Urat, a te Istenedet teljes szívedbõl, teljes lelkedbõl és teljes elmédbõl.
37Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.'
38Ez az elsõ és nagy parancsolat.
38Detta är det yppersta och förnämsta budet.
39A második pedig hasonlatos ehhez: Szeresd felebarátodat, mint magadat.
39Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'
40E két parancsolattól függ az egész törvény és a próféták.
40På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.»
41Mikor pedig a farizeusok összegyülekezének, kérdezé õket Jézus,
41Men då nu fariséerna voro församlade, frågade Jesus dem
42Mondván: Miképen vélekedtek ti a Krisztus felõl? kinek a fia? Mondának néki: A Dávidé.
42och sade: »Vad synes eder om Messias, vems son är han?» De svarade honom: »Davids.»
43Monda nékik: Miképen hívja tehát õt Dávid lélekben Urának, ezt mondván:
43Då sade han till dem: »Huru kan då David, genom andeingivelse, kalla honom 'herre'? Han säger ju:
44Monda az Úr az én Uramnak: Ülj az én jobb kezem felõl, míglen vetem a te ellenségeidet a te lábaid alá zsámolyul.
44'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
45Ha tehát Dávid Urának hívja õt, mi módon fia?
45Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han då vara hans son?»
46És senki egy szót sem felelhet vala néki; sem pedig nem meri vala õt e naptól fogva többé senki megkérdezni.
46Och ingen förmådde svara honom ett ord. Ej heller dristade sig någon från den dagen att vidare ställa någon fråga till honom.