¹Az éneklõmesternek; Dávid zsoltára.

¹För sångmästaren; en psalm av David.

²Boldog, a ki a nyomorultra gondol; a veszedelem napján megmenti azt az Úr.

²Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.

³Az Úr megõrzi azt és élteti azt; boldog lesz e földön, és nem adhatod oda ellenségei kivánságának.

³HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!

⁴Az Úr megerõsíti õt az õ betegágyán; bármilyen az ágya, megkönnyíted betegségében.

⁴HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.

⁵Én azt mondtam: Uram kegyelmezz nékem, gyógyítsd meg lelkemet, mert vétkeztem ellened!

⁵Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.

⁶Ellenségeim rosszat mondanak felõlem: Mikor hal meg és vész ki a neve?

⁶Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»

⁷Ha látogatni jön [be valaki,] hiábavalóságot beszél; szíve álnokságot gyûjt össze magának, kimegy az utczára [és] beszél.

⁷Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.

⁸Minden gyûlölõm együtt suttog reám, gonoszat koholnak ellenem:

⁸De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.

⁹Istennek átka szállott õ reá, s mivelhogy benne fekszik, nem kél fel többé!

⁹»Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»

¹⁰Még az én jóakaróm is, a kiben bíztam, a ki kenyeremet ette, fölemelte sarkát ellenem.

¹⁰Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.

¹¹De te Uram, könyörülj rajtam és emelj föl engemet, hadd fizessek meg nékik!

¹¹Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.

¹²Abból tudom meg, hogy kedvelsz engemet, ha ellenségem nem ujjong felettem;

¹²Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.

¹³Engem pedig feddhetetlenségemben támogatsz, és színed elé állatsz mindenha. [ (Psalms 41:14) Áldott az Úr, Izráelnek Istene öröktõl fogva mindörökké. Ámen, ámen! ]

¹³Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. ----

¹⁴Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen. Andra boken